livet på landet

Idag åker M och jag till Gbg. Ut till ön ikväll, in till stan imorgon för lillsyrrans student.
På torsdag ska vi umgås med min farmor och farfar. På fredag blir det förhoppningsvis lite stadsliv på kvällen, likaså på lördag, eftersom det är andra Långdagen och Håkankonsert på kvällen. I övrigt vill jag bara vara på ön. Visa honom alla mina favoritplatser. Sova länge på morgonen, äta alla måltider utomhus. Premiärbada för i år. Gå till Konsum i träskor och stå i kön lite för länge eftersom kassörskan Bibban gärna betjänar spelkunderna före matkunderna.

Det kommer bli en underbar start på sommaren.

/Limpan

bupp sats.

Solen strålar ute. Idag var det 21 grader varmt i Malmö. Limpan sitter framför en skärm och läser en avhandling om familjerättsekreterares hantering av fäders våld mot mödrar. Mycket gripande och intressant läsning, egentligen lite för långt ifrån mitt ämne till b-uppsats, men eftersom artikelsökningen är så satans krånglig så bestämde jag mig för att använda delarna med konstruerande av kön och socionomernas legitimering av sina ibland ganska tveksamma åsikter för att göra en koppling till vad vi skriver om. Jämställdhetsarbete i praktiken. Jättespännande.

...

När klockan blir halv fem har jag bara varit utomhus för en snabb cykeltur då jag hämtade en bok. Hade jag inte jobbat (inomhus) hela helgen hade jag kunnat acceptera mitt öde med lite mindre tandagnissel och frustration. Naturisten, öbon i mig pockar på uppmärksamhet. Så jag följer med mannen på korpfotbollsmatch. En annan fotbollsfru och jag sitter i gräset bredvid planen, sippar rödvin och snackar skit.

Så här sitter jag nu, återigen med sexiga solexem på halsen eftersom jag glömde smörja mig.

Imorgon bitti blir det påat' igen. Samma procedur varje dag i två veckor till.

Jag har insett att jag inte är byggd för ett inomhusbaserat kontorsjobb.

/Limpan

Sambo.

I lördags gick flyttlasset. Från kollektiv till samboende i en relation.

För ett halvår sen hade jag inte kunnat föreställa mig det.

Inte för tre månader sen heller.

Men nu känns det som världens mest självklara, underbara och fantastiska sak.

/Limpan