Pamela Parar sig.

Hej hej!

Sitter och läser om hur man går tillväga när man ingår avtal med varandra, så väl privatpersoner som näringsidkare. Det är inte så kul. Därför blir det nu lite mer ångestladdad läsning från Pam.

Jag har nämligen insett såhär på sommarens initiation att jag är del i ett parförhållande. En ung kvinna + en tidig medelålders man. Detta har jag såklart i smygande fart insett under våren, men det är först när man ställs mot väggen av den otroligt nyfikna familjen som allt ställs på sin spets. "Har man sagt A får man säga B. Vem är tarzan? Vad gör han? Får vi träffa honom? Vart kommer han ifrån? Hur ser han ut? fritidsintressen? ÅLDER??? va? va? va? "

HelvetesJävlaSkit-föräldrar ibland! låt mig och mitt privatliv vara.

Jag tycker inte om att visa upp min herre för min familj. är det konstigt? Jag tycker Tarzan är bäst i världen och jag är otroligt stolt att jag fick honom, ibland vill jag skrika ut det över hela världen, och jag älskar när han tar min hand IN PUBLIC, så att alla som undrar ser att det är jag och han. ingen annan. MEN JAG VILL INTE ATT MINA FÖRÄLDRAR SKALL HA MED DET HELA ATT GÖRA.

Nu är det iallafall officiellt. PAM + TARZAN= SANT. För mina föräldrar. och syskon. lillasystern skiter jag i men det är min bror som är problemet. han och hans fästmö. Bröllop sker inom två månader och jag skall vara toastmaster. Fästmön ifråga gav mig på familjemiddagen i söndags ett ultimatum(bara för att vara snäll, jag vet, MEN!): "Du får känna efter.,om det är seriöst mellan er är han givetvis välkommen på brölloppet.." jaha. tack för den fästmö. Nu är det alltså det man skall tillkännage också.. Hurvida man befinner sig i ett seriöst eller oseriöst förhållande. vad skall jag svara på den? Finns det några nedskrivna kriterier för vad som krävs? behövs något slags bevis? ett skriftligt avtal som indikerar att jag gett mitt hjärta på ett seriöst vis, till en herre som är minst lika seriös tillbaka? Att vi inte väntar smått ännu, men börjat titta på villor i kransförorterna? va?va?va?

/Pam the man

Fördomarnas land!

Bafana Bafana!

Som jag nämnde för ett tag sen (eller?) har jag som två andra på denna fantastiska blogg varit en medlem på den glada pannkakan. Kretsens mest besökta dejtingsajt. Tveksamt men entusiastiskt pratade jag med några få utvalda potentiella ligg. En av dessa var Kitt!

Jag vet inte hur dejtingsidor fungerar överlag men enligt jargongen på denna sida ska man träffa sin "dejt" ganska snart. Jag tar seden dit jag kommer och bestämmer träff med Kitt.

Vi byter nummer och jag bestämmer att vi ska ses på skinnaviksberget med öl o tjöt!

Som vanligt är jag sen och pratar för mycket för att jag är en smula nervös. Backup-samtalet är inbokat och bortförklaringarna förberedda. Nu väntar ni bara på att något går helt fel. Som att han är en arbetslös alkoholist med trasiga tänder eller har ett barn på 12 år (han är trots allt 30år). Det var i alla fall vad jag väntade på, vad är det för fel på killen???

Efter några öl i solen och massa samtal om allt möjligt spännande fortsatte vi vidare till leveu för ytterligare några öl till varvid jag fortfarande inte hade kommit underfull med hans svarta sida. Det slutar inte där utan vi åker hem till honom och avslutar med bailys-kopia och massa sex! Fortfarande inget jättefel, ingen tumme, ingen diabetes tatuering, inga konstiga fetischer.

Vid det laget är jag ganska full och delar med mig av min förundran och frågar vad det är för fel på honom (ja, jag vet, inte så rationell på den fyllenivån)? Han blir lite irriterad över min fråga och jag inser att jag har alldeles för snäva fördomar om internetdejting, om att det skulle vara för "defekta" människor, eller människor som är ensamma. Jag skämdes och stängde ned mitt konto på den glada pannkakan. Det var som om jag letade efter galna människor som jag kunde skriva om här. Ironiskt!

Hur som helst har jag lagt karriären som dejtare på nätet bakom mig och även lovat mig själv att aldrig falla tillbaka och fått en härlig och felfri sommarkatt som bonus!

Länge leve sociala medier!

Mali de Beauvoir

Kristna ungdomar gifter sig bara för att få ligga

Två av våra gamla klasskamrater har gift sig. Han är pingstvän, hon vet jag inte riktigt, nån slags frikyrkofantast.
Men jag minns skvallret som gick. Om att de inte sov i samma säng när de sov över hos varandra.
Jag minns deras extremt oskyldiga pk-hångel i korridorerna. Hur jag pendlade mellan att tycka att de var fina, och bara vilja gå fram och kräkas på dem.


Så nu har de gift sig. När jag gick gymnasiet brukade jag ofta raljera över kristna tonåringar. Skenheligheten och den äckliga lillgammalheten. Den där överlägsna tonen i diskussioner, typ "Jag vet nåt som inte du vet. Om vi inte håller med varann så beror det på att du inte är upplyst."
Jag brukade säga att det var sjukt korkat att gifta sig med någon man inte legat med. Som att köpa grisen i säcken.

Med åren har jag väl intagit ett lite mer öppet förhållningssätt till allt möjligt, inklusive skenheliga frikyrkomiffon. Och har väl framförallt insett är sexliv är något man kan jobba på. Tillsammans.

Men jag sänder ändå en tanke till Marcus och Emelia på deras stora dag (eller ja, i efterskott blir det väl...) :
Kär god gud. Hjälp dem med prestationsångesten inför bröllopsnatten. Hjälp dem så att Marcus inte kommer i byxorna eller Emelia råkar ha mens. Amen.

Dansa Dansa

Vi vill ju gärna ha fler bilder i bloggen, men det kan vara lite trixigt eftersom vi vill vara anonyma. Inte för att jag tror att vi har några läsare utanför den personligt rekommenderade kretsen, men principer är principer.

Men här är alltså lite bilder jag tog under min helg i Malmö. Från Debasers dansgolv, när danskarna Kiss Kiss Kiss spelade. I början var dansgolvet nästan helt tomt förutom två rosélulliga skånetjejer i toppform.

/Limpan

Historien om Tom part 1.

I väntan på att Mali formulerar ett inlägg om vår senaste strapats på Andra Långgatan kommer här lite försmak. Den här drinken damp ner på vårat bord med en ursäktande min från bartendern när Mali varit i baren och köpt sig en öl.

Efter att själv bjudit in sig till vårat bord hamnade Tom såklart bredvid mig och förklarade mycket pedagogiskt med simmig blick att han INTE vill "dra över henne" (han glömde visst fråga vad hon heter), utan "bara lära känna henne".

Den där Tom, han verkar ju vara ett riktigt kap. NOT.

(klicka på bilden för att se vad som står på den fasttejpade lappen)

.. i brist på annat?

Mina senaste cykelturer till och från jobbet har varit fyllda av tankar på Debsy. Mannen med den perfekta kroppsbehåringen.
Så har det varit genom åren, varje gång jag varit på ön efter att ha bjudit hit en flirt, eller ens pratat om ön med någon jag tycker om att hångla med.
Det är väl en romantisk plats, om jag nu kan skylla på det.
Jag tänker på soliga klipp-promenader, nakenbad, tystnad och måsskrik.
Antar att jag kan unna mig de tankarna. Samtidigt som det sitter en liten liten tagg av ånger att jag bjudit in Debsy i mitt liv igen.
Han vet inte om något av det här, såklart. Jag vet inte ens om han plockat upp min förändrade sinnesstämning. Hur jag från början såg på honom med någon slags beundran, som gick över i tvekan som gick över i vänskap, medmänsklighet och kanske lite ömkan. Ömkan för att han inte har tillräckligt med självinsikt eller självförtroende att förändra sitt liv.

Jag trodde tills i söndags att han tyckte det var asgött att inte ha fullständiga gymnasiebetyg, jobba på Preem, hänga på Debaser och bli full eller stenad minst fyra dagar i veckan.
Men så kom det där samtalet.. Blicken och ensamheten som speglades i den.
Moderskänslor som svallade över mig.
Så jag bjöd hit honom. Utan några förväntningar. Vet inte om han kommer. Men jag tror inte att det spelar så stor roll. Troligen kommer vi umgås i höst ändå, festa tillsammans och booty calla varandra då och då.

/Limpan

Äntligen har mitt hem på ön fått igång vårt trådlösa näverk! Det krävs tydligen en bror för att starta om routern...
Mina dagar på ön har i stort sett gått ut på att jobba litegrann, följa fotbolls-VM med större entusiasm än jag någonsin förväntat mig, promenerat, gjort keramik med min mor m.m. m.m...
I helgen var jag nere i Malmö.
Träffade Debsy såklart, även om det inte var därför jag åkte ner.
Vi hade ett djupare samtal än innan. Han sa att han behöver en paus från Malmö (skoja min doja, killen hade ett rivmärke på halsen efter att hans ex försökt ta stryptag på honom!). Jag bjöd honom till ön. Sa att han är välkommen när han vill.

Och det är nog bäst att komma till Styrsö om man vill träffa mig i juli månad. Mina två halvtidsarbetande veckor i juni gav 3000:- riksdaler. Aj aj aj i plånboken. Det är ju iofs inte värre än en CSN-månad efter hyra och räkningar, men i mitt stilla sinne såg jag shopping och frisörbesök få vingar och sakta segla ut genom fönstret...

/Limpan

internet-rehab

Har tyvärr inget internet och saknar att kunna följa våra dagliga äventyr. Kan inte heller delge er mina senaste eskapader som innefattar ett hångel med en lång italienare (fick såå dåligt samvete dagen efter) (("italienare" som sz-kvinnan uttryckte det)) finlandsfärja med stockholmsmannen, kissa blod och vara sjuk, allmänt dega och köra förhållandegrejen med stockholmsman. Jag är kluven och ambivalent över vilka vägar skall jag snåra in på.

Stockholm har åtminstone inte gjort mig besviken. Nyförälskelsen till den här vackra staden spirar och jag är glad för att jag slipper vara i Göteborg och ducka för ex och vandra gamla gator fram.

Vill be er kvinnor att använda hjärnorna och vara rädda om hjätat. kom igen!

/tigern

helg i Malmö - lördag morgon

Idag är dagen då jag och Debsy ska träffas. Har vi väl typ bestämt. Men han har inte bekräftat ordentligt, och jag raderade återigen hans nummer igår kväll för att inte fylle-sms:a.
Vi får väl se hur det blir idag.
Plan B är att hänga med Långa farbrorn. Men han har börjat umgås med sin psycho-brud igen.
Och han tror att hans vänner bara ska acceptera all skit hon gör hela tiden i ren desperation.
Så antagligen tänker han att vi tre ska hänga idag. Jag, han och psychobruden.
Det har jag ingen som helst lust med.

/Limpan

... förändring?

Debsy svarade. Vill träffas såklart.
Men vill jag det?
Ååh faaaaaan...

Ikväll blir det bärs med Mali, och jag förlitar mig på förstklassig rådgivning från det hållet.

/Limpan

förnedring.

Debsy har inte svarat.
Jag misstänker att han börjat dejta någon annan. Den där känslan av att vara andrahandsalternativet kanske stämde mer än jag trodde. Nu kanske förstahandsalternativet vill ha honom.
Men ändå. Man up för i helvete, och svara!
Han måste ju veta att vi kommer stöta på varann, Malmö är inte stort. Och jag går också till Debaser. Det hade varit så värt det för honom att sköta det här snyggt. Istället för att ha en vänlig bekant får han nu ännu en människa som tycker att han är en idiot.

Anyway, jag tror det här är bättre för mig än om jag inte hade hört av mig, träffat honom ute och trott att han ville gå hem med mig. Jag hade känt mig ertappad och velat överkompensera för att jag inte hört av mig, och om han då helst velat undvika mig hade risken varit stor för kaos och förnedring på riktigt.

/Limpan

forts Limpans kval

Jag hörde av mig. Föll för trycket.
Skrev såhär:
Hej hej! Gissa vem som är i Malmö i helgen. Vill du ses och dricka öl, alternativt spam och billig vodka? Puss
Spam är budget-energidrycken som Debsy dricker ungefär en halv liter om dagen. Sunkigt.
Det slog mig precis efter jag skickat iväg sms:et att jag kunde ha "dumpat" honom via sms istället för att fråga om han ville ses. Om det nu finns något att dumpas ifrån. Skrivit något i stil med att jag är i Malmö i helgen, tycker inte att vi ska ses mer, men hoppas att det inte blir konstigt om vi träffas på.
För vad jag egentligen ville komma fram till var väl att slippa gå runt och vara nervös för att träffa honom. Behöva förklara varför jag inte hört av mig. Sådana situationer vill man alltid kunna välja sin tidpunkt för, man vill ju allt annat än att de ska ske oplanerat mitt under en utekväll.
Jaja, om han nu inte svarar så vet jag att det är helt slut. Då är det inte jag som måste känna mig ertappad om vi råkar stöta på varann.
/Limpan

resa till Malmö!

Imorn tar jag nattbussen ner till Malmö tillsammans med mr Marriage Material som är på punkfestival på Bananpiren under kvällen.
Det ska bli jättekul att åka ner och hälsa på, känns som jag varit borta i 100 år. Egentligen är det bara två veckor.

Men.
Jag har inte hört av mig till Debsy än. Han borde veta att jag kommer ner eftersom jag skrivit det på facebook. Han har inte heller hört av sig.
Det känns konstigt.
Det är ju extremt troligt att vi kommer hamna på samma uteställe minst en kväll.
Ska jag inte hälsa då?
Jag kanske borde höra av mig.. Smsa typ "jag är i Malmö i helgen, vore kul att ses" eller liknande.. (jag har raderat hans nummer, men kollat på eniro, det finns där om jag vill ha det igen).
Å andra sidan, om han har sett på facebook att jag kommer ner, och inte hört av sig till mig, då vill han väl inte träffa mig?
Vilket såklart känns som ett nederlag, även om jag egentligen inte vill träffa honom heller. Fast då kanske det är lättare för mig att helt ge upp den här killen, om han faktiskt dissar mig.

Jag är förvirrad, som ni märker. Men jag vet att jag kommer stå där på Debaser någon av kvällarna (vad kan jag säga, det är mitt favoritställe!) - och hör jag inte av mig kommer det vara exremt konstigt att träffa på honom av en slump.

/Limpan

Sarkasmer på en gräsmatta

Malí är på besök i Gbg, och efter mucho vino och barracuda igår kväll blev det bakishäng i solen idag. På en gräsplätt vid Linnéplatsen satt vi på ett täcke och la sarkastiska kommentarer om våra medmänniskor.
Där fanns brat-killar i wayfarers och beiga shorts. En hade en champagnekyl med sig. Till Slottskogen. Där fanns barnvagnsmaffior vars like jag aldrig tidigare skådat. De var säkert 25 st, på crosstraining-promenad i grupp med en hurtig ledare i gul väst i spetsen.
Men en kvinna tog hem guldmedaljen i alla kategorier.
Hon klampade in i våra liv tjattrandes i mobiltelefon och med en knallblå handväska på armen, samtidigt som hon försökte breda ut sin medhavda röda handduk på marken. Smidig som ett kylskåp. Efter mycket om och men lyckades hon, varpå hon dunkade ner sin kroppshydda, med benen rakt ut och utan tillstymmelse till hållning.
So far so good, jag gillar verkligen folk som inte hänger i park för att vara snygga, utan för att det är gött.
Vi tjötar vidare, skrattar åt killgängen vars tröjor åker av snabbare än fiskmåsar snor mjukglass från barnahänder.
Vi äter chips, och när vi båda stoppat in varsin näve vandrar våra blickar osökt bort till (den barbenta) röda handduken-kvinnan.
Hon har lagt sig ner. På mage. Antingen är ho extremt kobent, eller så trivs hon med friska fläktar. Men vår utsikt är plötsligt dominerad av väldigt mycket hud.
Chipsen flyger ur våra munnar i ett av dagens alla enorma gapskratt.
Då tar vinden tag i hennes kjol, och gapskratten tystnar tvärt.
Människan har inga underkläder på sig.
Vi är chockade, fascinerade, skrämda och förvirrade? Var det, nääh, kan det vara?? Nääh men gud!!
/Limpan

Idag har jag bott på min lilla ö i exakt en vecka. När det slog mig fick jag totalpanik. Knappt en tiondel av sommaren har gått. Och här händer ingenting.
Var det helt galet av mig att sticka ifrån Malmö? Måhända var en del av den action jag upplevde (syftar på Debsy..) destruktivt, men det var ju i alla fall action! Ge mig nåt som tar mig någonstans.........
Två veckor till här, sen blir det ett besök i Malmö. Sen tre veckor och så blir det Stockholm.
Och icke att förglömma, mitt älsade Göteborg däremellan!
Bara jag får min satans lön från danskarna så att jag kan ha lite skoj resten av juni.

Det är nämligen dags för Limpan att komma ur sin ö-dvala.
No more Cast away!!!

allmän update

Regn, regn och åter regn. Passar mig ganska bra just nu eftersom jag ska jobba hela helgen. Kunna ta det lite långsamt, lära sig jobbet ordentligt innan de stora rusherna kommer med solen och turisterna. Inte för att det hjälper hela vägen, jag vet att jag kommer få uppleva arbetsdagar av kaos i sommar. Men kanske ett lite organiserat kaos.
Igår var jag med min mor i stan. Introducerade henne till Beyond Retro-avdelningen på Topshop. Där, inknölad i ett hörn hittade jag en ny älskling i tyg. En svartvitrutig skjorta/blus från Oscar de la Renta. Mmm.....

Har haft mailutbyte med mr 2009. Vänskapligt. Han informerar mig om sitt dejtingliv, jag önskar honom lycka till och säger inget om mitt, i hopp om att han antar att jag har pojkvän.
Jag håller mig stenhårt från att höra av mig till Debsy, hur sugen jag än är. Med undantag av ett litet snedsteg för några dagar sen, då jag tog initiativ till en facebook-chat-stund. Vilket i och för sig resulterade i att jag blev än mer övertygad om att en relation med honom är en dålig idé.

Jag saknar manskropp. Armar att sova i, mun att pussa på.
Men, som sagt så många gånger förr. Själens behov måste gå före de kroppsliga. Så när jag hälsar på i Malmö ska jag hålla mig från att höra av mig.
Det känns lite sorgligt att det räcker att jag inte hör av mig. Att han inte försöker. Men det är väl bra. Jag skulle ha extremt svårt att tacka nej om han ville träffa mig.

/Limpan

Note to self

1. Skaffa en plånbok, (skapade kö på coop igår när jag letade efter ett löst visakort i en tygpåse bland kalender, smink, tidning och allt annat man kunde tänka sig)

2. Ligg inte med gamla kärlekar

3. Titta i kalendern och missa inte två gynbesök på rad!

Beauvoir

sommarekonomi

Fick förslag på schema idag. Insåg att jag bara fått 19 arbetsdagar i juni och juli (börjar i och för sig mitten av juni och ska vara ledig hela sista veckan i juli). På schemat stod att den som vill jobba mer eller mindre kan höra av sig.
Jag räknade lite ungefär på vad jag kommer tjäna i runda slängar. 12-13 000:- ... inte mycket... men jobba mer? nääeehh.......
Jag har ingen hyra och betalar ingen mat. Och så ska jag väl jobba litegrann i augusti, en vecka eller två.
Så om jag struntar min ursprungliga plan att spara minst 10 000:- (fet chans att det skulle funkat ändå!) så kan jag ju leva rätt ok under sommaren, kanske begränsa mitt resande söderut till en eller två vändor, istället försöka locka hit mina Malmövänner och bara ta en resa till Stockholm - sista veckan i juli spikad, 08or! (under den veckan planerar jag en fullständig renovering av min garderob) så borde jag ju klara mig.
Plus att min mor och jag ska massproducera keramik på hemmaplan och sälja på diverse skärgårdsdagar och hamnfester. Några hundralappar borde det ge.

Som Bingo Remer sa om Natascha Peire när hon blev ställd mot väggen i en intervju för att ha nolltaxerat - "hon är ju ingen ekonom precis."

/Limpan

Limpa med knuff

Det där spelet va..
Som bekant för er, kära vänner så hörde Debsy av sig till mig när jag satt med flyttlasset på båten. Kanske just för att jag lyckats hålla mig från diverse former av booty calls eller oskyldiga kolla läget-sms.

I morse vaknade jag med ett oläst meddelande från mr 2009. Typ såhär i översättning:
Kom just hem från en fest, och det enda jag tänker på är dig här hos mig. Galet, jag vet. Bara önskar att du var här.
Jag svarade något i stil med att jag är glad att han tänker på mig, men hoppas att det inte innebär några negativa känslor för honom eller hindrar honom från att träffa någon annan.

Vi chattade på facebook några timmar senare. Han hade varit på lunchdejt med en kompis flickväns kompis. Hon hade tagit honom till Baker and Spice (stället där jag jobbade i London) och varit jättestolt över att hon hittat ett sånt guldkorn till ställe.
Stackars Markyparky. Där satt han och var nostalgisk över mig. Jag kan inte påstå att det inte känns bra. Man saknar inte mjöken förrän kon är ur båset...

Jag förundras över detta ständiga spel. När jag inte hör av mig (i båda dessa fall handlar det om att jag faktiskt är genuint ointresserad) så får jag nostalgiska, fina, romantiska sms.

Med denna lärdom i ryggen gäller det väl bara att kunna hålla tummarna från mobilen när jag faktiskt verkligen är intresserad och förälskad i någon.
Jag skapar härmed en ny blogg-etikett, note to self. Sådant man ska gå tillbaka och läsa när man träffar någon ny och blir upp över öronen ibland molnen.

Natti natti!

/Limpan

utgåååååååååååång

Utgång och supersång!!!!

mali och tigris skall leva livet och i en svart playsuit och grön klänning blir det inga problem!

rödvin.sangria.öl och cigaretter.

/tiger

sms

På båten ut till ön, när jag faktiskt inte tänkt på Debsy särskilt mycket under hela dagen får jag ett sms. Från ett nummer jag inte känner igen, eftersom jag raderat honom ur min telefon.

Lyssnar på las bambinas, (Tigris och mitt lilla projekt, jag spelade upp thirteen för honom och han sparade den på sin dator) så sjukt fint. Vad gör du?

Jag svarade att jag satt på en överfull båt lastad med sta'bor. Vi smsade litegrann. Nu ska jag radera sms:en för att inte frestas att höra av mig igen.
Om han vill vara med mig måste han förändra vissa saker. Och det kommer han inte göra.
Känner jag mig själv rätt kommer jag inte säga nej om han vill träffas. Men jag vill inte, inte, inte inte !!! ha en mr 2009-relation i repris. På hans villkor, när det passar honom, längst ner på prioriteringslistan.
Snälla älskade vänner, sluta inte påminna mig om det när jag försöker lura mig själv!

/Limpan

Duge Juan

Träffade Debsy en kort sväng i torsdags, åkte till hans jobb för att hämta min halsduk och säga hejdå inför sommaren.

Jag hade en baktanke med mitt hejdå. Jag skulle säga att om vi fortsätter träffas i höst så hoppas jag att han inte är i samma situation som han är nu, för då kan ingenting funka.

Och det sa jag. På ett snällt sätt.

Han svarar ungefär "vadå menar du? Det kommer ju alltid vara drama, men det får jag leva med liksom. Det blir lite komplikationer ibland bara."

Där och då kände jag nej.

För visst, att en tillfällig situation kan vara olycklig och konstig. Men att låta den situationen permanentas?

Mitt hejdå blev också lite av ett anti-klimax. Jag sa nånting om att vi inte kommer ses innan jag åker, så hejdå på ett tag. Men han kunde inte manna upp tillräckligt för att ta något slags farväl. Började fumla och mumla om att vi båda ju skulle ut fredag kväll och säkert skulle komma att ses...
Så i fredags morse raderade jag hans nummer. Från telefonboken och från samtalslistan. Och alla sms vi skickat till varandra. Allt för att försäkra mig om att jag inte skulle kunna höra av mig även när det verkar som en bra idé.
Och jag gick inte till Debaser igårkväll, fångade mitt vett och gick hem och sov.

Jag har verkligen roligt med honom, och tycker om många av hans sidor. Men jag har fått mig själv att inse fakta. Jag har förälskat mig i en Duge Juan. Om jag nu är förälskad. Jag har tröttnat lite på hans sätt att vara, hans omogenhet, hans abnormt ohälsosamma och oambitiösa livsstil, och framför allt hans medvetna omedvetenhet.
Det passar bra att jag flyttat norröver precis idag. Nu blir mitt sommarprojekt att förföra minst en sommargäst.

/Limpan

Jag får inte igång mitt internet hemma. Cold turkey!!!! (Därav sporadiskt uppdaterande. )

Uppdatering på mig-fronten.

Jag är återigen en bitter kommunalkärring. Nu i Stockholmskostym. bu hu .

Jag är vilsen i storstaden och tycker det känns vettigt att bota det med Stockholmsmannen som nu måste få ett nytt namnThe great Patsby kanske.

Dålig idé men jag hatar redan att bo själv. så kul var det inte. Kom och hälsa på mig. guuuu vad bitter jag låter. Behöver nog bara en vild utekväll.

Puss/tigern

Debsy, Debsy, Debsy...

I förrgår kväll var det dags för min och Debsys rabarberpaj-dejt. Jag kom hem till honom vid sju. Vi rökte, drack rödvin, lyssnade på musik, hånglade. Det gamla vanliga. Plus att vi pratade om duge-torsdagen.
Jag berättade för honom om de faktorer i hans beteende som fått mina vänner att tycka att han var en duge. Han lyssnade, tog kanske åt sig, kom med bortförklaringar. Allt i den konversationen sades i en ganska skämtsam ton. Men jag fick fram mina poänger. Tror jag.

Vi missade Hemköps öppettider pga hångel, och fick gå till en av Möllans alla fantastiska butiker (just den här sålde allt från smuggelcigaretter till gymnastikskor). Köpte ingridienser. Kom hem och insåg att smöret vi köpt var en månad för gammalt.
Vi bestämde oss för att ha en pajfri kväll, sen gå upp i rimlig tid, baka paj och gå till Folkets park.
Han hade ljusblå skjorta, stråhatt och en tusensköna i ett knapphål.
Vi hade världens mysigaste och parigaste dag. Jag halvlåg i hans knä och han pillade mig i håret.
Då plötsligt får han syn på nån kompis till hans ex.
- Titta inte dit!
- Ska jag sätta mig upp så att vi är decent?
- ... ja, det kanske vore bra.
Trist, kände jag. Men kanske förståeligt.
De satte sig inte, så vi fortsatte gosa. Vi var i parken hela dagen. Vid 17-tiden kom en vän till mig, L, med rödvin, öl och whiskey.
Ungefär samtidigt kom hans kompisar till parken. De satt kanske 20-30 meter ifrån oss. Han gick och hälsade. Lite för länge.
Men han ville inte att vi skulle flytta dit. Jag t.o.m. frågade honom, men då sa han att det inte vore så bra. Han umgicks med mig och L, men försvann bort till det andra gänget några gånger.
Så småningom blev det mörkt och kallt i parken. Vid vårat uppbrott pratade han i telefon, så allt blev lite kaosigt.
-Jag måste springa hem och lämna pajformen, och sen ska jag in på Debaser. Jag har övertalat en kompis att hänga med, så nu måste jag umgås med honom.

Jag reagerade. Efter att ha umgåtts ett helt dygn som om vi vore tillsammans tycker han att det är ok med ett sånt avslut?
Det kändes som om han fick en ny glimt i ögat när det var festande på tal. Som att han "måste vara där det händer". Vadå händer?!? Det är hans pundarpolare, de hänger på Debaser 3-4 dagar i veckan!
Dessutom ville han inte integrera mig och L med dem. (frågade honom lite tidigare under dagen om hela ex-grejen. De gjorde slut för snart ett år sedan första gången, sen igen i januari, sen "har det varit komplicerat sen dess")
Jag tog honom åt sidan för att prata.
- Jag har inte en enda kompis som jag inte skulle kunna hångla med dig inför. Jag vill kunna veta om jag kan gå fram till dig på när vi träffas ute utan att det blir konstigt.
Han förstod väl till viss del vad jag menade, men hans kontenta var:
- Gå inte inte till Debaser för min skull ikväll.
Det känns oerhört tråkigt att han har de här problemen. För när det bara är vi två behandlar han mig som en drottning. Jag vet att han tycker om mig. Men vad är det värt om han inte kan stå för mig?
Min plan idag är att ringa honom, hämta min halsduk och ge honom en tankeställare inför sommaren.
Om vi fortsätter träffas när jag kommer tillbaka till Malmö vill jag att han ska vilja vara med mig. Även om "det händer saker" som han "missar" - eller i så fall ta med mig.
Jag vill att han ska stå för mig och för vår relation. Även om exets kompisar går förbi.
Det är inga höga krav att ställa. Särskilt inte efter en sån fantastisk och uppenbart kärleksfull dag vi hade igår.

/Limpan

Pamela njuter av förhållandets frukter

jag tyckte det var dags för Pamela att dela med sig lite av sitt liv igen. Jag har skämts en aning eftersom mitt kärleksliv varit så perfekt och därför har jag dragit mig från att skriva. Men det skall bli ändring på det nu. Jag tänkte nämligen att jag kan berika er vilsna singlar med avigsidor och komplikationer från den värld ni alla strävar emot,förhållandet(jo erkänn nu, Mali har tex. numera 2 användarkonton på olika datingsidor här på internätet).

jag går direkt in på det jag tycker är lite jobbigt:

ÅLDERSSKILLNADER

Tarzan är snart 30. Själv brukar jag ibland säga fel när någon frågar om min ålder, så jag svarar 18. det är jag inte. jag är 21. och ett halvt. MEN det är fortfarande ett glapp där.

Hans Vänner

Jag räds dem. dom skrämmer mig. Kanske på grund av en tanke jag skapat själv: tron på att dom ser ner på mig för att jag är så ung. Hans dumma, lilla blondin? Jag tänker mig att jag är något slags skämt som dom skämtar om på sina grabbkvällar. Höhöhö, "Tarzan har fått lammkött". Alla hans vänner har flickvänner i "normala" åldrar. Flickvänner som gillar inredning, barn och sommarstugor. dom skrämmer mig ännu mer. Ungefär så. Ibland brukar jag fantisera att jag imponerar på hans boyfriends på olika sätt. För att dom skall tycka om mig. En gång på gymmet fastnade jag i en tanke där jag kom körandes till deras grabbfest i min egna ferrari. jag har ingen ferrari och förstår inte hur min hjärna kan tillåta mig att vara en sån tönt. skäms!

Förslappelsen

Jag gillar Soffa. Jag har ingen soffa. Tarzan har en soffa. Jag gillar att se på film. Jag gillar att dega. Jag gillar chips. Jag tycker att det är synd att lägga ner för mycket tid på gym och andra tråkigheter när det finns så mycket annat i livet som bör bejakas. Tarzan har tendens att locka fram den dekadenta sidan hos mig. med andra ord, par relation gör Pamela tjock. Här har jag dock en lösning: använd hans kläder. Tarzan har en stor, snygg kropp och hans kläder får mig att känna mig liten (och kort, dessvärre).

Slut för idag, tack för idag. Tarzan är bäst!

/ Pam