sol och bollrädsla

Bloggar idag från Folkets Park i Malmö, denna underbara oas, blott några minuters promenad från M's lägenhet. Solen har slagit rot, fåglarna kvittrar och det är helt plötsligt vår eller nästan försommar på riktigt. Efter att ätit middag från plastlådor ligger jag kvar på en filt, har läst igenom min hemtenta och "unnar mig" lite internettid.

Rakt framför mig sitter två män och dricker öl, bakom mig sitter ett flummigt par där en spelar gitarr och den andra äter falafel. Till höger om mig är vatten och till vänster om mig finns två tonårskillar som sparkar en fotboll mellan sig. För varje ljud av sko mot boll rycker jag till och tar en extra koll på alla mina saker. Detta är en inte helt irrationell rädsla hos mig då jag faktiskt har en benägenhet att träffas av allt runt som flyger i luften. Jag minns tillexempel en dag på gräsplätten utanför Tate i London. Några italienska kids sparkade boll, och den träffade vårt gäng tre gånger, varav två mig. I huvudet.

Jag hatar bollar. Jag känner aldrig att jag har kontroll över dem. Jag är dessutom rätt säker på att bollar hatar mig tillbaka, då de alltid verkar vara ute efter att misshandla mig på diverse morbida sätt.

Nu är det dags att gå hem. Männen framför mig har en lite för högljudd diskussion för att jag ska känna mig bekväm, och killen i paret bakom mig har börjat sjunga. Typ Lemon Tree.

/Limpan

den desperata möbeljakten

M och jag letar köksbord. Varje dag plockar vi fram den interaktiva macheten och plöjer oss igenom alla miljontals mörka och suddiga garagebilder på någons "fräxcha" bord med "ovanlig design". Vi förundras över hur fruktansvärt fula möbler folk har hemma samt över hur få små köksbord det finns.

typ sånthär: http://www.blocket.se/lund/Glasbord_med_Stolar_Silver___Svart_dyna_33261984.htm?ca=23_11&w=1

och saker som är tusen gånger värre.

Tillslut googlade jag bara köksbord i hopp om att hitta något alls, snubblade in på Ellos hemsida och hittade förbluffande nog ett nästintill perfekt bord. Färgen är fel, men man kan ju måla om. Eller, han kan ju måla om.

...

Igår hade vi varit tillsammans i tre månader. Eftersom vi båda hade sjukt långa dagar blev vår anniversary dinner varsitt vegetariskt meal på Sibylla. Vi skålade i pappersmuggarna, vinglade hem på våra cyklar och somnade med en gång.

Ses om en vecka!

/Limpan

tankar och känslor

Tentapressen ligger som ett sjok över mina axlar. Det är egentligen inte särskilt stressigt, men bara vetskapen om att jag ska sitta en hel vecka till och plita ner barndomsminnen för att sen analysera dem utifrån litteratur känns betungande. Det gör saker med mitt humör. I förrgår kväll blev jag plötsligt jätteledsen. Utan anledning. Morgonen efter var jag fly förbannad när jag cyklade till skolan. Jag knöt nävarna hårt om styret i frustration över att en tjej som sprang till bussen lyfte för högt på fötterna och hade en töntig ryggsäck.

Väl i skolan hade jag en sorglös flamsig glädjestund, skickade ett flirtigt sms till M som jag en halvtimme senare ångrade då den irrelevanta oron kickade in. "Tänk om han känner sig pressad sexuellt när jag skriver så..." Efter skolan kom en enorm trötthet över mig, som visserligen bottnade i lite nervositet inför mitt viktväktarmöte. (har jag sagt att jag börjat på viktväktarna?)

Resultatet på vågen fick upp mig i humör igen, och när jag cyklade till jympapasset på Friskis kände jag att jag ägde världen. Väl inne på jympan slog oron till igen då jag för tredje passet i rad fick ont i framsidan vaden, vilket jag tror kan utvecklas till benhinneinflammation om jag inte gör något åt det. Typ köper nya jympaskor, och slänger de lila-turkosa som jag haft sen högstadiet, och som inte ens var särskilt högkvalitativa då.

Men oron släppte efter en stund då jag valde att fokusera bara på träningen, svettades som en gris men åh vad gött det var.
Dagen avslutades i soffan framför en Beckfilm då jag höll M i handen eftersom den var så läskig (?!?)
Efter denna känslomässigt utmattande dag sov jag som ett barn i tio timmar och är nu alldeles groggy. Jaja, en kopp kaffe till och sen blir till att skriva världens bästa text om att samtala med barn.

Puss å kram

/Limpan