Lördagkvällen bringade ingen lycka på mans-området för min del. Fylla, skratt och dansgolv, men inte en söt kille inom mils radie.
Ska fila rejält på min internetdejting-profil, och bli medlem på happy pancake, tack för tipset, Malin!
Som tidigare utlovat följer här berättelsen om min vän S's erfarenhet från internetdejting.
S är medlem på mötesplatsen.se, där hon började maila och chatta med en kille. Efter några veckors tid bestämde de att de skulle träffas och ta en öl ihop.
De klickade inte så bra i verkligheten, men hade en trevlig kväll.
Första dejten ledde till en andra dejt, allt på ett vänskapligt plan.
Andra dejten var på alla hjärtans dag. S skämtade lite under kvällen om hur cheesy och smaklöst allt med alla hjärtans dag är. När det blev dags att gå hem erbjöd killen henne skjuts hem, till och med insisterade på det. OK, tänkte hon, varför inte.
( Hade det här varit en deckar-blogg hade killen vid det här laget visat något subtilt patologiskt tecken och S hade troligen hamnat i en sopsäck i hans baklucka. )
Killen körde S hem, och när de kom fram till hennes port sa han
"jag har en grej till dig" varpå han öppnar bakluckan på bilen och plockar fram en enorm rosbukett, utsmyckad med band och slöja och allt möjligt! Andra dejten! Den där buketten skulle varit överdådig på ett 10-årsjubileum.
Men S tänker ändå, ok, han har pengar men ingen smak, och han kanske har dålig koll på dejtingvärlden. Då kommer kommentaren
"det är min mamma som har gjort den, hon är florist."
Aaah!!!
Låt mig förtydliga: Den här killen har alltså träffat en tjej via internet, gått på två dejter med henne utan några som helst fysiska närmanden, berättat om henne för sin mamma, och bett mamman göra en enorm alla hjärtans-dag-bukett?!?!? Var gick det fel? Och vad kan hon förvänta sig på en tredje dejt? En förlovningsring? En labrador och en Volvo?
S skrattade sig upp för alla trapporna till sin lägenhet.
/Limpan
söndag 28 februari 2010
Äkthet
Pratade med stockholmsmannen till fyra. När jag vaknar vid tolv är det missat samtal och sms från Mansbimbon. (känner mig så himla elak när jag kallar honom så) Vi säger J istället.
"hej Du svarar inte gah. Jag är lattesugen +
jag vet ett fint fik jag vill kolla in! Lust att hänga på?
Jag svarade mitt sedvanliga, "kantyvärrintejagäriskogenmenkanskeenannangångkram"
Han ringer upp och den här gången pratade vi i hela elva minuter (!) vilket är en förbättring med sju minuter sedan förra gången! WOW!
Han berättar för mig om hur Alex fest såg ut genom hans ögon. Hur Nadja, den brutala polskfashionistan från Oslo brutalt tagit över Spotify och spelat sin musik och inte låtit stackars J spela sin indiemusik. Stackars, vita, medelklasspojke som måste stå tillbaka tänker jag. Det är du nog inte van vid.. Han berättar om sina jobbpolare som är födda 92 som var med igår och hans besvikelse över avsaknaden av "coola indiemänniskor" på festen.
Plötsligt slås jag av ett stråk av vemod och kommer på mig själv med att tycka synd om honom. Han är nog väldigt osäker egentligen under den där skrytiga och självgoda indie-fasaden som han försöker måla upp. Han berättar hur han saknar sina vänner och säger att han vill träffa mig. Jag föreslår en fika men han skall jobba på sitt sketna Telia som vanligt. Den där "läkarlönen" kanske inte är värd sitt pris alla gånger tänker jag vidare..
Jag känner plötsligt som när man ser sjuka, handikappade barn från Afrika och inte kan bestämma sig om man bara vill vända bort blicken och zappa vidare, fort,fort,fort eller om man skall ta första bästa plan, sälja allt man har och åka dit och göra det lilla man nu kan! Kanske är jag bara söndagssentimental och har gått rakt in i den fula vargens fälla... Eller kände jag helt enkelt någon form av äkthet? I dess vackraste, fulaste form?
//Auf Wiedersehen
"hej Du svarar inte gah. Jag är lattesugen +
jag vet ett fint fik jag vill kolla in! Lust att hänga på?
Jag svarade mitt sedvanliga, "kantyvärrintejagäriskogenmenkanskeenannangångkram"
Han ringer upp och den här gången pratade vi i hela elva minuter (!) vilket är en förbättring med sju minuter sedan förra gången! WOW!
Han berättar för mig om hur Alex fest såg ut genom hans ögon. Hur Nadja, den brutala polskfashionistan från Oslo brutalt tagit över Spotify och spelat sin musik och inte låtit stackars J spela sin indiemusik. Stackars, vita, medelklasspojke som måste stå tillbaka tänker jag. Det är du nog inte van vid.. Han berättar om sina jobbpolare som är födda 92 som var med igår och hans besvikelse över avsaknaden av "coola indiemänniskor" på festen.
Plötsligt slås jag av ett stråk av vemod och kommer på mig själv med att tycka synd om honom. Han är nog väldigt osäker egentligen under den där skrytiga och självgoda indie-fasaden som han försöker måla upp. Han berättar hur han saknar sina vänner och säger att han vill träffa mig. Jag föreslår en fika men han skall jobba på sitt sketna Telia som vanligt. Den där "läkarlönen" kanske inte är värd sitt pris alla gånger tänker jag vidare..
Jag känner plötsligt som när man ser sjuka, handikappade barn från Afrika och inte kan bestämma sig om man bara vill vända bort blicken och zappa vidare, fort,fort,fort eller om man skall ta första bästa plan, sälja allt man har och åka dit och göra det lilla man nu kan! Kanske är jag bara söndagssentimental och har gått rakt in i den fula vargens fälla... Eller kände jag helt enkelt någon form av äkthet? I dess vackraste, fulaste form?
//Auf Wiedersehen
lördag 27 februari 2010
Mansbimbon J
Kodnamn på Mannen?
Mansbimbon J
Ålder?
Lika gammal som jag dvs 21
Utseende och stil?
Jättesnygg! Som jag beskrivit innan. Lång, mörkhårig, snygga kläder blablabla.
Intellekt och intelligens?
HAHAHA. Nej!
Hur och var träffades ni?
Genom Daniella som tussade ihop oss
Sysselsättning och ambitioner? Inkomst?
Jobbar i telias kundväxel. Har redan berättat hur mycket han tjänar. Den skrytsamma typen *som en genomsnittlig läkarlön* tydligen väldigt viktigt... Dåliga gymnasiebetyg och så vitt jag vet inga större ambitioner.
Andra fritidsintressen?
Han älskar indie! Och att bada badkar.
Hur är hans Boendeform? Var var placeras han på skalan- pojkrum/bostadsrätt?
Hyr Danielas lägenhet. Stor tvåa vid korsvägen.
Handstorlek och snoppstorlek? Stämde de olika faktorerna ihop? Stämmer Linns tes eller inte?
Stora händer normalstor snopp. Jo men det stämde.
Hur är han att hångla med? Hur tar han i dig? Hur tittar han på dig? Får du de komplimanger du är värd?
Well. Fumlig och ganska hårdhänt men aboslut inte dålig. Har bara legat med sju tjejer och har en 91:as intellekt vilket kanske förklarar. ( Jag syftar självfallet på glasspinnen och inte årsgången..)
Hur är han i sängen? (Fick han dig att komma första gången? Nähä, men andra gången då? Blev det en andra gång?
Se ovan!
Behövde du fråga om kondom eller var det en självklarhet?
Går du på pillret? va? inte? Har du gjort det då? Varför inte? ÅÅÅH, jag hatar kondom. Jag känner ingenting.... *ORKA*
Bjöd han dig på frukost på morgonen efter?
Se tidigare chokladpuffinlägg!
Hur generös upplever du honom som person?
vet ej
Förmåga att kommunicera ( muntligt och skriftligt)?
skriftlig = knappt godkänd. Muntligt- helt ok
Hur intresserad och på verkar han? Om skalan är från lam till besatt?
Han verkar på
Vet du någonting om mannens umgänge och kompiskrets?
CP-Harald och det säger väl allt
Hur tog hans senaste förhållande slut? (Var han ett svin mot henne kommer han garanterat att vara det mot dig!)
pass
Finns det något wild-card med honom som gör att x antal minus i alla de andra kategorierna kan spolas bort!?
Han har mörkt hårigt bröst!
PS: Andra lik i garderoben? :DS
Jag väntar med spänning!
Mansbimbon J
Ålder?
Lika gammal som jag dvs 21
Utseende och stil?
Jättesnygg! Som jag beskrivit innan. Lång, mörkhårig, snygga kläder blablabla.
Intellekt och intelligens?
HAHAHA. Nej!
Hur och var träffades ni?
Genom Daniella som tussade ihop oss
Sysselsättning och ambitioner? Inkomst?
Jobbar i telias kundväxel. Har redan berättat hur mycket han tjänar. Den skrytsamma typen *som en genomsnittlig läkarlön* tydligen väldigt viktigt... Dåliga gymnasiebetyg och så vitt jag vet inga större ambitioner.
Andra fritidsintressen?
Han älskar indie! Och att bada badkar.
Hur är hans Boendeform? Var var placeras han på skalan- pojkrum/bostadsrätt?
Hyr Danielas lägenhet. Stor tvåa vid korsvägen.
Handstorlek och snoppstorlek? Stämde de olika faktorerna ihop? Stämmer Linns tes eller inte?
Stora händer normalstor snopp. Jo men det stämde.
Hur är han att hångla med? Hur tar han i dig? Hur tittar han på dig? Får du de komplimanger du är värd?
Well. Fumlig och ganska hårdhänt men aboslut inte dålig. Har bara legat med sju tjejer och har en 91:as intellekt vilket kanske förklarar. ( Jag syftar självfallet på glasspinnen och inte årsgången..)
Hur är han i sängen? (Fick han dig att komma första gången? Nähä, men andra gången då? Blev det en andra gång?
Se ovan!
Behövde du fråga om kondom eller var det en självklarhet?
Går du på pillret? va? inte? Har du gjort det då? Varför inte? ÅÅÅH, jag hatar kondom. Jag känner ingenting.... *ORKA*
Bjöd han dig på frukost på morgonen efter?
Se tidigare chokladpuffinlägg!
Hur generös upplever du honom som person?
vet ej
Förmåga att kommunicera ( muntligt och skriftligt)?
skriftlig = knappt godkänd. Muntligt- helt ok
Hur intresserad och på verkar han? Om skalan är från lam till besatt?
Han verkar på
Vet du någonting om mannens umgänge och kompiskrets?
CP-Harald och det säger väl allt
Hur tog hans senaste förhållande slut? (Var han ett svin mot henne kommer han garanterat att vara det mot dig!)
pass
Finns det något wild-card med honom som gör att x antal minus i alla de andra kategorierna kan spolas bort!?
Han har mörkt hårigt bröst!
PS: Andra lik i garderoben? :DS
Jag väntar med spänning!
Standardformulär -Uppdaterad version!
Standardformulär -Stockholmsmannen
Kodnamn på Mannen?Ålder?
Utseende och stil?
Intellekt och intelligens?
Hur och var träffades ni?
Sysselsättning och ambitioner? Inkomst?
Andra fritidsintressen?
Hur är hans Boendeform? Var var placeras han på skalan- pojkrum/bostadsrätt?
Handstorlek och snoppstorlek? Stämde de olika faktorerna ihop? Stämmer Linns tes eller inte?
Hur är han att hångla med? Hur tar han i dig? Hur tittar han på dig? Får du de komplimanger du är värd?
Hur är han i sängen? (Fick han dig att komma första gången? Nähä, men andra gången då? Blev det en andra gång?
Behövde du fråga om kondom eller var det en självklarhet?
Bjöd han dig på frukost på morgonen efter?
Hur generös upplever du honom som person?
Förmåga att kommunicera ( muntligt och skriftligt)?
Hur intresserad och på verkar han? Om skalan är från lam till besatt?
Hur intresserad och på är du? Om skalan är från lam till besatt?
Vet du någonting om mannens umgänge och kompiskrets?
Hur tog hans senaste förhållande slut? (Var han ett svin mot henne kommer han garanterat att vara det mot dig!)
Finns det något wild-card med honom som gör att x antal minus i alla de andra kategorierna kan spolas bort!?
PS: Andra lik i garderoben? :DS
Standardformulär -Stockholmsmannen
Kodnamn på Mannen?
Stockholmsmannen P
Ålder?
30 och ett halvt år gammal.
(Hans vänner är mer upprörda än mina)
Utseende och stil?
Hmm. 1.80 lång, tjockt brunt hår i någon odefinierbar frisör. använder Aqua di Parma som parfym (Nam nam vilken doft!) Vältränad men ändå rätt smal. Någonstans mellan small och medium. Blå ögon, sneda tänder. Varken snygg eller ful klädstil... Märken som Tiger, Acne, Samsoe Samsoe och Clarks... Har skärp och jeans ibland *rys* Mycket skjorta på jobbet. Inte jätteintresserad av kläder men inte ointresserad heller.
Intellekt och intelligens?
Svårdefinierad. Har ju tagit sig igenom en bright utbildning och är samtidigt väldigt utåtriktad och social. Har årskort på Moderna museet men när vi var där blev jag sjukt irriterad på hans korkade kommentarer. Dessutom tjatade han konstant! Kan vara lite töntig ibland men hänger samtidigt oftast med i svängarna.
Hur och var träffades ni?
VI träffades på klubb Ritz i GBG. Jag slogs av hans ljusa röst och av att han älskade att laga mat. Jag var full, hinka rödvin och åt jordnötter och lämnade ut mitt telefonnummer och föreslog att vi skulle ses och fika dagen efter vilket vi också gjorde. Jag bjöd honom på Hagabion. Det här var helgen efter att jag och Pottan breakade dvs. i början på december och sedan dess har vi smsat massvis och pratat i telefon en hel del. Vi sågs igen på nyårshelgen men hade inte sex förrän nu v.7 då jag åkte upp Stockholm och bodde hos honom en vecka.
Sysselsättning och ambitioner? Inkomst?
Utbildad civilingenjör och jobbar på ICA med logistik. Jobbar långa dagar och känns ambitiös och karriärshungrig. Men det är ju inte "Corp Finance" som han uttryckte det själv dvs han är ledig på helgerna och jobbar inte åttiotimmars-veckor men får inte heller några feta bonusar..
Andra fritidsintressen?
Springer Maraton. Hänger med i den mån som trettioåringar nu kan, moahahaha.
Hur är hans Boendeform? Var var placeras han på skalan- pojkrum/bostadsrätt?
Han bor i en etta på söder. Bostadsrätt och designmöbler. God ungkarlsekonomi. Käkar ofta ute, reser mkt, lever loppan, ni vet typen.
Handstorlek och snoppstorlek? Stämde de olika faktorerna ihop? Stämmer Linns tes eller inte?
Ganska små händer och fötter *rys* Men en ståtlig, ganska slank rackare som är lätt böjd uppåt. Först tyckte jag det såg lite osexigt ut men sedan insåg jag snabbt att det fanns fördelar att hämta med det. Plus i kanten!
Hur är han att hångla med? Hur tar han i dig? Hur tittar han på dig? Får du de komplimanger du är värd?
Hånglet är bra, absolut. Han är suppergullig och jätteomtänksam. Inte överdrivet många komplimanger men en hel del fina. Han sa att han älskade mina bröst och jag var fruktansvärt attraktiv tex.. Och att jag är gullig och vacker. Och intelligent... Jo men kolla, en hel del!
Hur är han i sängen? (Fick han dig att komma första gången? Nähä, men andra gången då? Blev det en andra gång?
Första gången kom jag inte. Därefter har sexet bara blivit bättre och bättre och snuddar nu på fantastiskt. dessutom finns det en stor fördel med att dejta lite äldre snubbar. De är uttåliga och vet hur de skall styra sina tillhörigheter! Dessutom kan han ha sex flera gånger i rad vilket jag pasade på att brutalt utnyttja när jag var där! Väldigt omtänksam i sängen men inte på det där "Sex handlar om att ge"-sättet utan mer "jag får en egokick av att se den andra personen njuta". Sympatiskt. Högljudd och passionerad.
Behövde du fråga om kondom eller var det en självklarhet?
Självklarhet!
Bjöd han dig på frukost på morgonen efter?
Ja, jätteambitiös. Fint!
hur generös upplever du honom som person?
Väldigt generös!
Förmåga att kommunicera ( muntligt och skriftligt)?
God! Han är lite töntig ibland men jag väljer att överse
Hur intresserad och på verkar han? Om skalan är från lam till besatt?
Han verkar lite betuttad det måste jag säga..
Hur intresserad och på är du? Om skalan är från lam till besatt?
Jag är absolut inte kär i honom men tycker väldigt mycket om honom som person.
Vet du någonting om mannens umgänge och kompiskrets?
Jag vet inte jättemkt men de verkar vara rätt svenniga trettioåringar med seriösa jobb som gillar att typ åka skidor och gifta sig.. *jag är jättemogen*
Hur tog hans senaste förhållande slut? (Var han ett svin mot henne kommer han garanterat att vara det mot dig!)
Hans förra förhållande var 6 1/2 år och tog nog slut relativt odramatiskt
Finns det något wild-card med honom som gör att x antal minus i alla de andra kategorierna kan spolas bort!?
Nej det tror jag inte
PS: Andra lik i garderoben? :DS
Han har aldrig i hela sitt liv rökt en cigarett... kommentarer överflödiga på den.
//Auf Wiedersehen
Stockholmsmannen P
Ålder?
30 och ett halvt år gammal.
(Hans vänner är mer upprörda än mina)
Utseende och stil?
Hmm. 1.80 lång, tjockt brunt hår i någon odefinierbar frisör. använder Aqua di Parma som parfym (Nam nam vilken doft!) Vältränad men ändå rätt smal. Någonstans mellan small och medium. Blå ögon, sneda tänder. Varken snygg eller ful klädstil... Märken som Tiger, Acne, Samsoe Samsoe och Clarks... Har skärp och jeans ibland *rys* Mycket skjorta på jobbet. Inte jätteintresserad av kläder men inte ointresserad heller.
Intellekt och intelligens?
Svårdefinierad. Har ju tagit sig igenom en bright utbildning och är samtidigt väldigt utåtriktad och social. Har årskort på Moderna museet men när vi var där blev jag sjukt irriterad på hans korkade kommentarer. Dessutom tjatade han konstant! Kan vara lite töntig ibland men hänger samtidigt oftast med i svängarna.
Hur och var träffades ni?
VI träffades på klubb Ritz i GBG. Jag slogs av hans ljusa röst och av att han älskade att laga mat. Jag var full, hinka rödvin och åt jordnötter och lämnade ut mitt telefonnummer och föreslog att vi skulle ses och fika dagen efter vilket vi också gjorde. Jag bjöd honom på Hagabion. Det här var helgen efter att jag och Pottan breakade dvs. i början på december och sedan dess har vi smsat massvis och pratat i telefon en hel del. Vi sågs igen på nyårshelgen men hade inte sex förrän nu v.7 då jag åkte upp Stockholm och bodde hos honom en vecka.
Sysselsättning och ambitioner? Inkomst?
Utbildad civilingenjör och jobbar på ICA med logistik. Jobbar långa dagar och känns ambitiös och karriärshungrig. Men det är ju inte "Corp Finance" som han uttryckte det själv dvs han är ledig på helgerna och jobbar inte åttiotimmars-veckor men får inte heller några feta bonusar..
Andra fritidsintressen?
Springer Maraton. Hänger med i den mån som trettioåringar nu kan, moahahaha.
Hur är hans Boendeform? Var var placeras han på skalan- pojkrum/bostadsrätt?
Han bor i en etta på söder. Bostadsrätt och designmöbler. God ungkarlsekonomi. Käkar ofta ute, reser mkt, lever loppan, ni vet typen.
Handstorlek och snoppstorlek? Stämde de olika faktorerna ihop? Stämmer Linns tes eller inte?
Ganska små händer och fötter *rys* Men en ståtlig, ganska slank rackare som är lätt böjd uppåt. Först tyckte jag det såg lite osexigt ut men sedan insåg jag snabbt att det fanns fördelar att hämta med det. Plus i kanten!
Hur är han att hångla med? Hur tar han i dig? Hur tittar han på dig? Får du de komplimanger du är värd?
Hånglet är bra, absolut. Han är suppergullig och jätteomtänksam. Inte överdrivet många komplimanger men en hel del fina. Han sa att han älskade mina bröst och jag var fruktansvärt attraktiv tex.. Och att jag är gullig och vacker. Och intelligent... Jo men kolla, en hel del!
Hur är han i sängen? (Fick han dig att komma första gången? Nähä, men andra gången då? Blev det en andra gång?
Första gången kom jag inte. Därefter har sexet bara blivit bättre och bättre och snuddar nu på fantastiskt. dessutom finns det en stor fördel med att dejta lite äldre snubbar. De är uttåliga och vet hur de skall styra sina tillhörigheter! Dessutom kan han ha sex flera gånger i rad vilket jag pasade på att brutalt utnyttja när jag var där! Väldigt omtänksam i sängen men inte på det där "Sex handlar om att ge"-sättet utan mer "jag får en egokick av att se den andra personen njuta". Sympatiskt. Högljudd och passionerad.
Behövde du fråga om kondom eller var det en självklarhet?
Självklarhet!
Bjöd han dig på frukost på morgonen efter?
Ja, jätteambitiös. Fint!
hur generös upplever du honom som person?
Väldigt generös!
Förmåga att kommunicera ( muntligt och skriftligt)?
God! Han är lite töntig ibland men jag väljer att överse
Hur intresserad och på verkar han? Om skalan är från lam till besatt?
Han verkar lite betuttad det måste jag säga..
Hur intresserad och på är du? Om skalan är från lam till besatt?
Jag är absolut inte kär i honom men tycker väldigt mycket om honom som person.
Vet du någonting om mannens umgänge och kompiskrets?
Jag vet inte jättemkt men de verkar vara rätt svenniga trettioåringar med seriösa jobb som gillar att typ åka skidor och gifta sig.. *jag är jättemogen*
Hur tog hans senaste förhållande slut? (Var han ett svin mot henne kommer han garanterat att vara det mot dig!)
Hans förra förhållande var 6 1/2 år och tog nog slut relativt odramatiskt
Finns det något wild-card med honom som gör att x antal minus i alla de andra kategorierna kan spolas bort!?
Nej det tror jag inte
PS: Andra lik i garderoben? :DS
Han har aldrig i hela sitt liv rökt en cigarett... kommentarer överflödiga på den.
//Auf Wiedersehen
mr 2009 grillas i formuläret.....
Kodnamn på mannen?
mr 2009.
Ålder?
24.
Hur och var träffades ni?
På en fest hemma hos oss. Konversationen där allt satte igång såg ut såhär:
Våra händer kommer åt varandra.
-Your hands are cold, säger jag.
- Cold hands, warm heart, säger han. Your hands are warm.
- Warm hands cold heart.... säger jag.
Körde stenhårt på mystik. Vi började hångla inne på toaletten hemma hos oss, eftersom jag skulle spela god värdinna och visa var den låg. Ute på dansgolvet ignorerade jag honom mestadels och dansade med alla andr. Efterfest hemma hos oss. Jag sa till honom att jag tänkte gå och sova och han kunde få följa med om han ville. Han följde med upp, jag fick mitt livs första och än så länge enda sprutorgasm, och sen åkte han hem. (ett mindre charmigt element under kvällen var att hans något mindre charmiga kompisar väntade på honom utanför i bilen) Detta är över ett år sedan.
Jobbar som grafisk designer på ett försäkringsföretag, men vill bli egenföretagare. Jag kan ju inte så mycket om sånt, men det som jag sett av vad han gjort är snyggt och smakfullt. Inkomsten varierar nog något, nu har han varit arbetslös ett tag och fått ett nytt jobb. Killen bor hemma, har ganska dyra kläder och kör bil överallt, så det kan ju inte vara superdåligt.
Hur är hans Boendeform? Var var placeras han på skalan- pojkrum/bostadsrätt?
Pojkrum! Trots att vi sågs regelbundet i ca 10 månader var jag aldrig hemma hos honom. Jag fick intrycket att hans föräldrar är traditionella. Vi har aldrig pratat om varför han fortfarande bor hemma.
Handstorlek och snoppstorlek? Stämde de olika faktorerna ihop? Stämmer Linns tes eller inte?
Handstorlek: Fantastiskt vackra händer, stora men smidiga. Min tes stämmer bra.
Hur är han att hångla med?
Fantastisk. Mycket läppar, lagom tunga, lyhörd och responsiv.
Hur tar han i dig? Hur tittar han på dig? Får du de komplimanger du är värd?
Under hela den tid vi sågs regelbundet var detta också väldigt bra. Komplimangerna kunde han ha jobbat bättre på, men kemin mellan oss i sängen var helt fantastisk. Däremot när jag träffade honom sist var den som sagt som bortblåst.
Hur är han i sängen? (Fick han dig att komma första gången? Nähä, men andra gången då? Blev det en andra gång?
Det var mind-blowing sex. I tio månaders tid sågs vi i snitt en gång i veckan. Jag kom absolut minst en gång per samlag, och alltid före honom (med enstaka undantag). Däremot, när jag träffade honom sist var kemin tyvärr som bortblåst, han hade utvecklat en egoistisk sida och sexet var inte speciellt längre.
Behövde du fråga om kondom eller var det en självklarhet?
Självklarhet. Alltid.
Bjöd han dig på frukost på morgonen efter?Hur generös upplever du honom som person?
Oftast blev det ingen morgon efter, han brukade inte sova över, och jag blev aldrig bjuden hem till honom. Men vi åt på restaurang ibland, och då bjöd han alltid.
Förmåga att kommunicera (muntligt och skriftligt)?
Bra, nästan lite för bra ibland upplevde jag. Han är mästare på att undvika konflikter.
Hur intresserad och på verkar han? Om skalan är från lam till besatt?
Här låg väl vårat största problem. Jag kände alltid att han var lite ointresserad, och att han prioriterade annat före mig. Han var i princip alltid sen när vi skulle träffas. Många kvällar var han 2-3 timmar sen, vilket ofta förstörde mina planer. Jag var för osäker för att kunna säga ifrån ordentligt. När jag väl tog mod till mig och gjorde det blev han lite bättre.
Han har många vänner. Hans närmaste vänner har vi väl alla träffat. De har en grabbig chargong, som inte alltid är så kul att lyssna på.
Hur tog hans senaste förhållande slut? (Var han ett svin mot henne kommer han garanterat att vara det mot dig!)
Jag vet inte mycket om det här... Kändes ibland som att han haft "krävande" flickvänner tidigare, och uppskattade att vi hade den typen av relation som vi hade.
Finns det något wild-card med honom som gör att x antal minus i alla de andra kategorierna kan spolas bort!?PS: Andra lik i garderoben? :DS
Wild cardet som gjorde att jag fann mig i att gång på gång bli besviken och ligga längst ner på hans prioriteringslista var sexet. Det var fantastiskt.
Men tyvärr har jag ju upptäckt att det inte är det längre, så nu finns inget wild card kvar. Om han inte blir stormrik och ber mig följa med på nån fantastisk resa i lyx.
/Limpan (som ikväll hoppas hitta nytt material till formuläret!)
mr 2009.
Ålder?
24.
Hur och var träffades ni?
På en fest hemma hos oss. Konversationen där allt satte igång såg ut såhär:
Våra händer kommer åt varandra.
-Your hands are cold, säger jag.
- Cold hands, warm heart, säger han. Your hands are warm.
- Warm hands cold heart.... säger jag.
Körde stenhårt på mystik. Vi började hångla inne på toaletten hemma hos oss, eftersom jag skulle spela god värdinna och visa var den låg. Ute på dansgolvet ignorerade jag honom mestadels och dansade med alla andr. Efterfest hemma hos oss. Jag sa till honom att jag tänkte gå och sova och han kunde få följa med om han ville. Han följde med upp, jag fick mitt livs första och än så länge enda sprutorgasm, och sen åkte han hem. (ett mindre charmigt element under kvällen var att hans något mindre charmiga kompisar väntade på honom utanför i bilen) Detta är över ett år sedan.
Utseende och stil?
Ganska lång.. Skulle gissa på 1,85 ungefär. Långa ben, små öron, glasögon. Otroligt vackra händer. Välklädd.
Intelligens och intellekt?
Han är smart. Snabbtänkt, ganska allmänbildad. Har bra koll på film. Intresserad av saker, förnyar sig hela tiden. Vet inte om han läser tidningar, men han brukade ha koll på vad som händer.
Jobbar som grafisk designer på ett försäkringsföretag, men vill bli egenföretagare. Jag kan ju inte så mycket om sånt, men det som jag sett av vad han gjort är snyggt och smakfullt. Inkomsten varierar nog något, nu har han varit arbetslös ett tag och fått ett nytt jobb. Killen bor hemma, har ganska dyra kläder och kör bil överallt, så det kan ju inte vara superdåligt.
Hur är hans Boendeform? Var var placeras han på skalan- pojkrum/bostadsrätt?
Pojkrum! Trots att vi sågs regelbundet i ca 10 månader var jag aldrig hemma hos honom. Jag fick intrycket att hans föräldrar är traditionella. Vi har aldrig pratat om varför han fortfarande bor hemma.
Handstorlek och snoppstorlek? Stämde de olika faktorerna ihop? Stämmer Linns tes eller inte?
Handstorlek: Fantastiskt vackra händer, stora men smidiga. Min tes stämmer bra.
Hur är han att hångla med?
Fantastisk. Mycket läppar, lagom tunga, lyhörd och responsiv.
Hur tar han i dig? Hur tittar han på dig? Får du de komplimanger du är värd?
Under hela den tid vi sågs regelbundet var detta också väldigt bra. Komplimangerna kunde han ha jobbat bättre på, men kemin mellan oss i sängen var helt fantastisk. Däremot när jag träffade honom sist var den som sagt som bortblåst.
Hur är han i sängen? (Fick han dig att komma första gången? Nähä, men andra gången då? Blev det en andra gång?
Det var mind-blowing sex. I tio månaders tid sågs vi i snitt en gång i veckan. Jag kom absolut minst en gång per samlag, och alltid före honom (med enstaka undantag). Däremot, när jag träffade honom sist var kemin tyvärr som bortblåst, han hade utvecklat en egoistisk sida och sexet var inte speciellt längre.
Behövde du fråga om kondom eller var det en självklarhet?
Självklarhet. Alltid.
Bjöd han dig på frukost på morgonen efter?Hur generös upplever du honom som person?
Oftast blev det ingen morgon efter, han brukade inte sova över, och jag blev aldrig bjuden hem till honom. Men vi åt på restaurang ibland, och då bjöd han alltid.
Förmåga att kommunicera (muntligt och skriftligt)?
Bra, nästan lite för bra ibland upplevde jag. Han är mästare på att undvika konflikter.
Hur intresserad och på verkar han? Om skalan är från lam till besatt?
Här låg väl vårat största problem. Jag kände alltid att han var lite ointresserad, och att han prioriterade annat före mig. Han var i princip alltid sen när vi skulle träffas. Många kvällar var han 2-3 timmar sen, vilket ofta förstörde mina planer. Jag var för osäker för att kunna säga ifrån ordentligt. När jag väl tog mod till mig och gjorde det blev han lite bättre.
Hur intresserad och på är du?
Jag kände det ibland som att jag ville mer än honom. Efter ett tag uppnådde vi någon slags jämnvikt, jag kände mig inte lika beroende av bekräftelse från honom, och då blev allt mycket bättre.
Han har många vänner. Hans närmaste vänner har vi väl alla träffat. De har en grabbig chargong, som inte alltid är så kul att lyssna på.
Hur tog hans senaste förhållande slut? (Var han ett svin mot henne kommer han garanterat att vara det mot dig!)
Jag vet inte mycket om det här... Kändes ibland som att han haft "krävande" flickvänner tidigare, och uppskattade att vi hade den typen av relation som vi hade.
Finns det något wild-card med honom som gör att x antal minus i alla de andra kategorierna kan spolas bort!?PS: Andra lik i garderoben? :DS
Wild cardet som gjorde att jag fann mig i att gång på gång bli besviken och ligga längst ner på hans prioriteringslista var sexet. Det var fantastiskt.
Men tyvärr har jag ju upptäckt att det inte är det längre, så nu finns inget wild card kvar. Om han inte blir stormrik och ber mig följa med på nån fantastisk resa i lyx.
/Limpan (som ikväll hoppas hitta nytt material till formuläret!)
Sportlov
Började skriva på det här inlägget förra söndagen så det blir lite retroaktivt...tempus känns lite inaktuellt men det kanske vi kan stå ut med?
v.7 och jag har haft ett sportlov i ett vinterkallt Stockholm! Det har dock inte varit så mycket skogaholmslimpa, varm choklad och långfärdsskridskor i mitt liv. Jag har dock sportat en och annan outfit även fast nakenhet har varit det stående inslaget på den här semestern.
Jag har mestadels bott hos min trettioåriga stockholmsman och började fanimej till sist känna mig som hans perfekta lilla hemmafru. När han kom hem låg jag i hans säng och plöjde någon roman och väntade villigt.
Den här veckan har varit en jävla massa rödvin, femton par trosor i en resväska (man vill ju kunna byta minst två gånger om dagen för optimal fräschhet). Det har varit extremt oregelbundna mattider, sovtider och jävla massa vänskap.
Malle de Beauvoir, Simon och Kalle, ex fredrik och dessutom Madonnan Maria som jag har lyckats rekrytera till den här bloggen. Förhoppningsvis kommer hon att dyka upp här i en snar framtid och berätta om sitt singelliv. *håll tummarna*
Den här veckan har varit en jävla massa saker. Högt och lågt! Ledsen och glad. Rofylld och orosfylld. Ungefär som vanligt med mig då kanske. Höjdpunkten var nog det omtalade kökgolvssexet. Dippen den åtta timmar långa bussresan hem..
Men nu skall vi tala om min Stockholmsman. P. Vill vi inte se honom ifylld i ett litet formulär? Skall han bli den första som får gå igenom det?
Jag har mycket att berätta om honom. Vi spenderade ju trots allt nästan en hel vecka ihop.
v.7 och jag har haft ett sportlov i ett vinterkallt Stockholm! Det har dock inte varit så mycket skogaholmslimpa, varm choklad och långfärdsskridskor i mitt liv. Jag har dock sportat en och annan outfit även fast nakenhet har varit det stående inslaget på den här semestern.
Jag har mestadels bott hos min trettioåriga stockholmsman och började fanimej till sist känna mig som hans perfekta lilla hemmafru. När han kom hem låg jag i hans säng och plöjde någon roman och väntade villigt.
Den här veckan har varit en jävla massa rödvin, femton par trosor i en resväska (man vill ju kunna byta minst två gånger om dagen för optimal fräschhet). Det har varit extremt oregelbundna mattider, sovtider och jävla massa vänskap.
Malle de Beauvoir, Simon och Kalle, ex fredrik och dessutom Madonnan Maria som jag har lyckats rekrytera till den här bloggen. Förhoppningsvis kommer hon att dyka upp här i en snar framtid och berätta om sitt singelliv. *håll tummarna*
Den här veckan har varit en jävla massa saker. Högt och lågt! Ledsen och glad. Rofylld och orosfylld. Ungefär som vanligt med mig då kanske. Höjdpunkten var nog det omtalade kökgolvssexet. Dippen den åtta timmar långa bussresan hem..
Men nu skall vi tala om min Stockholmsman. P. Vill vi inte se honom ifylld i ett litet formulär? Skall han bli den första som får gå igenom det?
Jag har mycket att berätta om honom. Vi spenderade ju trots allt nästan en hel vecka ihop.
Min profil:
Såhär ser min profil ut. Jag har gjort den rosa eftersom jag tycker det är smått genant. Samtidigt känner jag att jag bjuder på det här! Hatprofilen är de som bara skriver vad de vill ha och inte vilka de är tycker jag! Eller att de gillar att mysa... *Ryyyyyyys*
Välkommen!
Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle prova internetdejting hade jag sagt -aldrig i helvetet! Men nu sitter man här, nyfiken men en smula avvaktande. Men visst, allt är värt att provas på åtminstone en gångi livet! (Kanske inte fula och ointelligenta män då förstås, så ni kan väl leta någon annanstans så är ni söta.. )
Jag är pratglad, rolig, skarp och uppenbarligen extremt blygsam. Har ett stort hjärta och en vass tunga. Pluggar musik i liten håla utanför gbg där jag bodde förut. Spenderar de flesta helgerna hos mina båda bröder i Göteborg, eller hos vänner som är utspridda i Malmö och Stockholm. Sång är min passion. Matlagning och ett smockat dansgolv är andra grejer jag uppskattar.
Hatar att kolla på film, gillar att läsa böcker, ganska rastlös och gillar att resa när studentekonomin tillåter... Tillbringat en sommar i Berlin, en i New York och ett halvår i London.
Jag lyssnar ofta på musik och då blir det ofta artister som Joni Mitchell, Anna Järvinen, Paul Simon, Red House Painters eller kanske Morrissey. Förmodligen har jag bättre koll på klassisk musik än du eftersom jag sjunger mycket sånt... En och annan sextiotalsdänga kan lätt slinka ner också. Jag skulle kalla mig själv klädintresserad och får hjärtklappning av en stor secondhand-butik där jag får rota fram fynd.
Jag letar efter en man som är bright och har humor. Någon som läser åtminstone en dagstidning varje dag och som också tycker att GP är en jävla skittidning. Du skall vara självständig och stolt och du skall kunna hålla en konversation med en taxichaufför om det behövs.
Människor som brinner för något är hett men det är okej om du är en slacker som bara gillar att vara också. Oavsett måste du dock stå ut med att jag äter knäckemackor i sängen, slänger blöta handdukar på golvet och är notoriskt dålig på att passa tider.
Detta var det lilla om det stora hela.
Välkommen!
Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle prova internetdejting hade jag sagt -aldrig i helvetet! Men nu sitter man här, nyfiken men en smula avvaktande. Men visst, allt är värt att provas på åtminstone en gångi livet! (Kanske inte fula och ointelligenta män då förstås, så ni kan väl leta någon annanstans så är ni söta.. )
Jag är pratglad, rolig, skarp och uppenbarligen extremt blygsam. Har ett stort hjärta och en vass tunga. Pluggar musik i liten håla utanför gbg där jag bodde förut. Spenderar de flesta helgerna hos mina båda bröder i Göteborg, eller hos vänner som är utspridda i Malmö och Stockholm. Sång är min passion. Matlagning och ett smockat dansgolv är andra grejer jag uppskattar.
Hatar att kolla på film, gillar att läsa böcker, ganska rastlös och gillar att resa när studentekonomin tillåter... Tillbringat en sommar i Berlin, en i New York och ett halvår i London.
Jag lyssnar ofta på musik och då blir det ofta artister som Joni Mitchell, Anna Järvinen, Paul Simon, Red House Painters eller kanske Morrissey. Förmodligen har jag bättre koll på klassisk musik än du eftersom jag sjunger mycket sånt... En och annan sextiotalsdänga kan lätt slinka ner också. Jag skulle kalla mig själv klädintresserad och får hjärtklappning av en stor secondhand-butik där jag får rota fram fynd.
Jag letar efter en man som är bright och har humor. Någon som läser åtminstone en dagstidning varje dag och som också tycker att GP är en jävla skittidning. Du skall vara självständig och stolt och du skall kunna hålla en konversation med en taxichaufför om det behövs.
Människor som brinner för något är hett men det är okej om du är en slacker som bara gillar att vara också. Oavsett måste du dock stå ut med att jag äter knäckemackor i sängen, slänger blöta handdukar på golvet och är notoriskt dålig på att passa tider.
Detta var det lilla om det stora hela.
Replik till Linn och glad pannkaka
Efter en hemmakväll hemma hos Kalle för typ två månader sen, med X antal glas rödtjut och ohyggligt stark hemmagjord glögg gick jag med i Happy Pancake som är en gratis dejtingsajt. Kanske något för dig? Jag har dock inte träffat någon därifrån ännu och tror inte jag kommer att göra det heller. Personkemi är så viktigt och det är svårt att känna den över en skärm.. Enligt alex tillhör dessutom de som internet-dejtar tredjehandssorteringen. Jag vet inte jag...
En rolig anekdot var dock när Wictor Lind (ni vet han som gick på hvitfeldtska-estet i trean när vi gick i ettan) kontaktade mig utan att koppla att jag var jag. Jag hade långtgående fantasier om hur jag skulle börja flirta med honom och sedan stämma träff med honom på nån bar. Vad förvånad han skulle bli när han såg att jag var jag!
Jag tror förvisso mer på dejtingsidor som kostar pengar. Förmodligen seriösare. Hittills känns det ungefär som att leta efter en nål i en hö-stack. Mucho weirdos! Vi kanske skall starta en ny flik på bloggen där vi publicerar små profilfavoriter. Ett nöje jag har är ju annars att lusläsa kontaktannonserna i DN. Man kanske skall publicera några guldkorn. Vad tror vi!?
I nästa inlägg kommer min egna profil!
//Auf Wiedersehen
En rolig anekdot var dock när Wictor Lind (ni vet han som gick på hvitfeldtska-estet i trean när vi gick i ettan) kontaktade mig utan att koppla att jag var jag. Jag hade långtgående fantasier om hur jag skulle börja flirta med honom och sedan stämma träff med honom på nån bar. Vad förvånad han skulle bli när han såg att jag var jag!
Jag tror förvisso mer på dejtingsidor som kostar pengar. Förmodligen seriösare. Hittills känns det ungefär som att leta efter en nål i en hö-stack. Mucho weirdos! Vi kanske skall starta en ny flik på bloggen där vi publicerar små profilfavoriter. Ett nöje jag har är ju annars att lusläsa kontaktannonserna i DN. Man kanske skall publicera några guldkorn. Vad tror vi!?
I nästa inlägg kommer min egna profil!
//Auf Wiedersehen
match
Först en kommentar till Malin - du ska absolut playa mansbimbon så mycket du vill! Cougar is the new golddiggah!
Jag ska gå till SIBA på måndag och köpa en ny batteriladdare till min kamera. Våren anländer förhoppningsvis snart till Malmö - och det ska dokumenteras här!
Jag har pratat en del om att börja internetdejta. En kompis till mig här i Malmö har hållt på med det ett tag, och även om det inte lett till Kärleken i hennes liv, så har hon en hel del roliga historier kring det. (en av dessa historier förtjänar sitt eget inlägg i bloggen... kommer snart)
Jag laddade upp min profil igår. Kör på gratisvarianten än så länge, vilket betyder att jag inte kan kontakta någon. Än så länge känns inte det som någon förlust eftersom de flesta verkar vara antingen 22-åriga oskulder eller 29-åriga ensamma killar som är stressade av sin biologiska klocka.
De absolut roligaste profilerna än så länge är:
1) killen som har en spänning och halvnaken "mobilkameran i badrumsspegeln"-bild på profilen, och heter love_2_train (han påminner lite om Lena Frits's pojkvän i London, ni vet moppekillen 16 år gammal.)
2) killen som heter slaughterredvomitdoll vem ska han charma med det namnet?
3) killen som har den stördaste profiltexten jag någonsin läst. Tror att han försöker vara skämtsam, men det verkar bara oerhört creepy:
Kära Fröken...
Jag vill härmed passa på att presentera mig själv som din potentielle pojkvän. Vår relation bör inledas med en prövoperiod på inte mindre än en månad. Beroende på kompatibilitet kan den därefter övergå till tills vidare (utan uppsägningstid).
Inledningvis fördelas uppkomna kostnader för underhållning och kaffe lika mellan oss. Med detta inte sagt att gentlemannen i mig har möjlighet att frångå regeln till förmån för Fröken. Fortlöpande värdering av prestation och kompatibilitet kommer göras under hela prövotiden. En bra start borde rimligen leda till en befordran från käreste till äkta hälft.
Jag får be Er vänligen att svara inom 14 dagar från det att detta brev kommit Fröken tillhanda. Om så ej sker kommer detta erbjudande att upphöra per automatik och utan att meddelas på annat sätt och jag kommer då att ta annan sökande i beaktande. Jag blir glad om Ni även vidarebefordrar detta brev till Er syster om Ni ej önskar att anta detta erbjudande.
Tack för visat intresse !
Högtidligen, Peter
Tillägger också att killen har typ 7 bilder på sig själv. En i dykardräkt, en i kostym (där han ser ut ungefär som den där storprästen i Knutby), en i bara linne osv osv. Han dricker inte, är kristen och har angett Hamburg som favoritresmål. Hjälp.
Jag återkommer med fler historier från internetdejtingvärlden!
/Limpan
Jag ska gå till SIBA på måndag och köpa en ny batteriladdare till min kamera. Våren anländer förhoppningsvis snart till Malmö - och det ska dokumenteras här!
Jag har pratat en del om att börja internetdejta. En kompis till mig här i Malmö har hållt på med det ett tag, och även om det inte lett till Kärleken i hennes liv, så har hon en hel del roliga historier kring det. (en av dessa historier förtjänar sitt eget inlägg i bloggen... kommer snart)
Jag laddade upp min profil igår. Kör på gratisvarianten än så länge, vilket betyder att jag inte kan kontakta någon. Än så länge känns inte det som någon förlust eftersom de flesta verkar vara antingen 22-åriga oskulder eller 29-åriga ensamma killar som är stressade av sin biologiska klocka.
De absolut roligaste profilerna än så länge är:
1) killen som har en spänning och halvnaken "mobilkameran i badrumsspegeln"-bild på profilen, och heter love_2_train (han påminner lite om Lena Frits's pojkvän i London, ni vet moppekillen 16 år gammal.)
2) killen som heter slaughterredvomitdoll vem ska han charma med det namnet?
3) killen som har den stördaste profiltexten jag någonsin läst. Tror att han försöker vara skämtsam, men det verkar bara oerhört creepy:
Kära Fröken...
Jag vill härmed passa på att presentera mig själv som din potentielle pojkvän. Vår relation bör inledas med en prövoperiod på inte mindre än en månad. Beroende på kompatibilitet kan den därefter övergå till tills vidare (utan uppsägningstid).
Inledningvis fördelas uppkomna kostnader för underhållning och kaffe lika mellan oss. Med detta inte sagt att gentlemannen i mig har möjlighet att frångå regeln till förmån för Fröken. Fortlöpande värdering av prestation och kompatibilitet kommer göras under hela prövotiden. En bra start borde rimligen leda till en befordran från käreste till äkta hälft.
Jag får be Er vänligen att svara inom 14 dagar från det att detta brev kommit Fröken tillhanda. Om så ej sker kommer detta erbjudande att upphöra per automatik och utan att meddelas på annat sätt och jag kommer då att ta annan sökande i beaktande. Jag blir glad om Ni även vidarebefordrar detta brev till Er syster om Ni ej önskar att anta detta erbjudande.
Tack för visat intresse !
Högtidligen, Peter
Tillägger också att killen har typ 7 bilder på sig själv. En i dykardräkt, en i kostym (där han ser ut ungefär som den där storprästen i Knutby), en i bara linne osv osv. Han dricker inte, är kristen och har angett Hamburg som favoritresmål. Hjälp.
Jag återkommer med fler historier från internetdejtingvärlden!
/Limpan
fredag 26 februari 2010
Mansbimbon J
Imorgon fyller min vän Alex 22 år och har således stort födelsedagskalas. Eftersom jag har löjligt mycket i skolan just nu kan jag tyvärr inte deltaga utan skall hänga på landet och sjunga a vista från nån gammal, dammig psalmbok istället... Jag ringde upp Alex för att meddela detta och vi pratade om att han hade hängt med indie-mansbimbon (kallas för enkelhetens skull för J i fortsättningen) förra helgen. J bjöd med mig på melodifestivalens delfinal i Göteborg men jag tackade nej och hängde i Sthlm med min stockholmsman istället. Alex hade tydligen agerat stand in trots att jag hade betonat att eq och iq-nivån är farligt låg hos den mannen!
Jag minns att jag fick ett sms på lördagen där det stos "Okej, Jag hänger med J och nu förstår jag verkligen vad du försökte säga"
Jag svarade- "SAJUDET. Själv har jag just haft sex på ett köksgolv! Ha så kul, darling! (Visst vill ni höra mer om det sexet, btw!?)
Nu fick jag iaf reda på att de hade pratat mer om mig. Konversationen hade typ gått såhär:
J- Malin är väldigt mystisk. (En gråsten hade också varit mystisk i relation till honom, skall tilläggas)
Alex- jo, jag vet. men det kanske är för att du inte känner henne så väl?
J- Hon sa att jag pratar mycket om mig själv.
Alex- *tystnad*
J- Tycker du att jag skall satsa på henne? Skall jag köra?
Alex- Är du ute efter en flickvän?
J- Ja det skulle jag nog vilja påstå.
Här får Alex lätt panik och slänger ur sig:
-Jo men men om du skall bli tillsammans med henne får du vara beredd att röra på dig. Man vet aldrig var man har en sån som henne. Ena månaden är hon i Berlin och sen är det London så det blir bara för dig att hänga på.
J- Jo men jag älskar att resa.. Hur skall jag bära mig åt för att få hennes uppmärksamhet då?
Alex- Jag tycker nog du skall ligga lågt ett tag. (Här någonstans får han mitt köksgolv-sms!)
J-Vill du veta hur sexet var?
Alex- Helst inte!!
J-Ja alltså. Det var ju mer gulligt än sexigt om vi säger så..
Det skall tilläggas att även jag tycker det var ett tämligen mediokert samlag. Eller one night-stans är ju ofta dåliga och det var väl kanske inte värre än så. Men han var hårdhänt ( på helt fel sätt) och bara runkade i mig och klagade på att han inte kände något om han använde kondom. Det är väldigt avtändande med killar som är så fokuserade på sin egen njutning. När jag sa till honom att han var söt sa han
- Det har du redan sagt typ tre gånger.
Charmig kille! Det kändes typ som att vara med någons polares sextonåriga lillebror. På gott och ont. På ont: intellektet, kommentarerna i stil med "Jag gillar unika tjejer. Tjejer som är indie" På gott: Det kändes som om han verkligen tyckte jag var fräsch och att jag var lite cool i hans ögon. Det upplevde Alex också och vi kom fram till att det faktiskt är rätt trevligt att få känna sig lite världsvan! Så vem vet. Jag kanske träffar lilla mansbimbon och ligger till lite Joy Division någon mer gång...Måste ju tvätta bort min gullighetsstämpel!
//Auf Wiedersehen
Jag minns att jag fick ett sms på lördagen där det stos "Okej, Jag hänger med J och nu förstår jag verkligen vad du försökte säga"
Jag svarade- "SAJUDET. Själv har jag just haft sex på ett köksgolv! Ha så kul, darling! (Visst vill ni höra mer om det sexet, btw!?)
Nu fick jag iaf reda på att de hade pratat mer om mig. Konversationen hade typ gått såhär:
J- Malin är väldigt mystisk. (En gråsten hade också varit mystisk i relation till honom, skall tilläggas)
Alex- jo, jag vet. men det kanske är för att du inte känner henne så väl?
J- Hon sa att jag pratar mycket om mig själv.
Alex- *tystnad*
J- Tycker du att jag skall satsa på henne? Skall jag köra?
Alex- Är du ute efter en flickvän?
J- Ja det skulle jag nog vilja påstå.
Här får Alex lätt panik och slänger ur sig:
-Jo men men om du skall bli tillsammans med henne får du vara beredd att röra på dig. Man vet aldrig var man har en sån som henne. Ena månaden är hon i Berlin och sen är det London så det blir bara för dig att hänga på.
J- Jo men jag älskar att resa.. Hur skall jag bära mig åt för att få hennes uppmärksamhet då?
Alex- Jag tycker nog du skall ligga lågt ett tag. (Här någonstans får han mitt köksgolv-sms!)
J-Vill du veta hur sexet var?
Alex- Helst inte!!
J-Ja alltså. Det var ju mer gulligt än sexigt om vi säger så..
Det skall tilläggas att även jag tycker det var ett tämligen mediokert samlag. Eller one night-stans är ju ofta dåliga och det var väl kanske inte värre än så. Men han var hårdhänt ( på helt fel sätt) och bara runkade i mig och klagade på att han inte kände något om han använde kondom. Det är väldigt avtändande med killar som är så fokuserade på sin egen njutning. När jag sa till honom att han var söt sa han
- Det har du redan sagt typ tre gånger.
Charmig kille! Det kändes typ som att vara med någons polares sextonåriga lillebror. På gott och ont. På ont: intellektet, kommentarerna i stil med "Jag gillar unika tjejer. Tjejer som är indie" På gott: Det kändes som om han verkligen tyckte jag var fräsch och att jag var lite cool i hans ögon. Det upplevde Alex också och vi kom fram till att det faktiskt är rätt trevligt att få känna sig lite världsvan! Så vem vet. Jag kanske träffar lilla mansbimbon och ligger till lite Joy Division någon mer gång...Måste ju tvätta bort min gullighetsstämpel!
//Auf Wiedersehen
Notting Hill-regn
Igår låg jag och lyssnade på regnet mot fönsterblecket. Trodde aldrig att jag skulle bli så glad för lite regn, men vad som helst som indikerar att en vår är inom räckhåll gläder mig just nu!!
Jag tänker en hel del på mr Januari. Går runt och känner nydumpad, trots att det snart gått tre veckor sen det tog slut. (om man ställer det i proportion till att vi bara dejtade i tre veckor så är det rätt länge)
Idag såg jag mig själv som Hugh Grant i Notting Hill, när han går genom marknaden, årstiderna förändras och de spelar Ain't no sunshine i bakgrunden.
Jag kan bli ledsen när jag tänker på att jag förlorade en kille som är så opretentiöst skön, som har samma sjuka humor som jag, som genuint gillade min kropp som den är, som inte tycker det är äckligt att jag snusar..... m.m. m.m.
Detta handlar ju såklart om att jag idealiserar. Och någonstans hoppas på att vi kommer börja ses igen så småningom.
För filmen slutar ju så, eller hur? Tiden går och det är många turer fram och tillbaka, men sen står de likförbannat där och är nykära igen. Notting Hill har ju för övrigt ett oerhört överdrivet Lyckligt Slut = 5 minuters svepande panoreringar över bröllop, galakvällar, husköp och soliga gravidmagar. Ingen tvekan där, de är så menade för varandra att de borde växa ihop till historiens första siamesiska gifta par.
En ny man behövs i mitt liv! Jag gillar inte att säga det, med faktum är nog helt enkelt att jag behöver en kille att gå runt och fundera och fantisera kring för att kunna bibehålla min självständighet. Paradoxalt? Kanske...
Ekonomin är återigen körd i botten i mitt liv, men utgång ska fan prioriteras den här månaden!
/Limpan
Jag tänker en hel del på mr Januari. Går runt och känner nydumpad, trots att det snart gått tre veckor sen det tog slut. (om man ställer det i proportion till att vi bara dejtade i tre veckor så är det rätt länge)
Idag såg jag mig själv som Hugh Grant i Notting Hill, när han går genom marknaden, årstiderna förändras och de spelar Ain't no sunshine i bakgrunden.
Jag kan bli ledsen när jag tänker på att jag förlorade en kille som är så opretentiöst skön, som har samma sjuka humor som jag, som genuint gillade min kropp som den är, som inte tycker det är äckligt att jag snusar..... m.m. m.m.
Detta handlar ju såklart om att jag idealiserar. Och någonstans hoppas på att vi kommer börja ses igen så småningom.
För filmen slutar ju så, eller hur? Tiden går och det är många turer fram och tillbaka, men sen står de likförbannat där och är nykära igen. Notting Hill har ju för övrigt ett oerhört överdrivet Lyckligt Slut = 5 minuters svepande panoreringar över bröllop, galakvällar, husköp och soliga gravidmagar. Ingen tvekan där, de är så menade för varandra att de borde växa ihop till historiens första siamesiska gifta par.
En ny man behövs i mitt liv! Jag gillar inte att säga det, med faktum är nog helt enkelt att jag behöver en kille att gå runt och fundera och fantisera kring för att kunna bibehålla min självständighet. Paradoxalt? Kanske...
Ekonomin är återigen körd i botten i mitt liv, men utgång ska fan prioriteras den här månaden!
/Limpan
onsdag 24 februari 2010
Kvällsnoja
Jag lånade Marc's dator när jag skrev inlägget från London, och såklart kunde jag inte vara smart och hålla käften när han frågade vad jag gjorde, med följden att han såg vad jag skrivit. Den lilla katastrofen kunde skrattas bort relativt lätt (vi alla vet ju att hans prestationer i sängen varit helt fantastiska tidigare) . Jag förklarade flera gånger under helgen att bloggen fungerar som kommunikation mellan mig och mina närmaste vänner, och att troligen ingen annan i hela världen läser den. Jag bad honom dessutom uttryckligen (både för min skull och hans egen) att han inte skulle läsa den i fortsättningen.
Så kommer nojan... det förra inlägget jag skrev om honom var ju ganska taskigt på ett sätt... tänk om han har läst det och tagit jätteilla upp... jag skulle blivit extremt sårad om jag läste nåt sånt om mig själv...
Men jag tänker också såhär: det är min blogg, min dagbok, och mitt "tjejsnack". Om han läser det (via google-translate) och får reda på saker han hellre varit utan så får han skylla sig själv. Jag bad honom att inte läsa den.
Man kan inte skriva utifrån vad man tror och inte tror att folk inte vill få reda på.
För övrigt vill jag också tillägga att jag är glad att jag åkte till London. Att kemin inte fungerade kan vid viss eftertanke också bero en del på mig. Någonstans tror jag att jag fortfarande jobbar för att komma över vad jag hade med Elias, och att det kan ha påverkat hur jag betedde mig mot Marc..
Men vi ändå riktigt kul tillsammans, och jag hoppas att vi kommer fortsätta vara vänner och hälsa på varandra då och då.
/Limpan
Så kommer nojan... det förra inlägget jag skrev om honom var ju ganska taskigt på ett sätt... tänk om han har läst det och tagit jätteilla upp... jag skulle blivit extremt sårad om jag läste nåt sånt om mig själv...
Men jag tänker också såhär: det är min blogg, min dagbok, och mitt "tjejsnack". Om han läser det (via google-translate) och får reda på saker han hellre varit utan så får han skylla sig själv. Jag bad honom att inte läsa den.
Man kan inte skriva utifrån vad man tror och inte tror att folk inte vill få reda på.
För övrigt vill jag också tillägga att jag är glad att jag åkte till London. Att kemin inte fungerade kan vid viss eftertanke också bero en del på mig. Någonstans tror jag att jag fortfarande jobbar för att komma över vad jag hade med Elias, och att det kan ha påverkat hur jag betedde mig mot Marc..
Men vi ändå riktigt kul tillsammans, och jag hoppas att vi kommer fortsätta vara vänner och hälsa på varandra då och då.
/Limpan
Det försvunna Genusperspektivet
Idag i skolan hade vi gruppredovisningar om olika psykiatriska diagnoser. Flashback till högstadiet: 4-5 personer per omgång står med rumporna tryckta mot whiteboard-tavlan och handsvettiga anteckningar framför sig.
Det pratades om ADHD, tvångssyndrom, utmattningssyndrom, Borderline m.m.
Flera av grupperna tog upp skillnader bland könen vad gäller hur vanliga diagnoserna är. Men ingen utvecklar det mer?
Ibland känns det som att diskussioner kring genus är ett minfält där man inte gärna ger sig in om man inte är helt säker på att man har förhållandevis mycket kött på benen.
Eller så är man besvärad av den där jäveln som alltid muttrar lite eller himlar med ögonen så fort jämställdhet kommer på tapeten.
Jag tänker inte gå in närmre på den diskussionen idag, det ska istället bli svt.play och choklad för mig del. För som vi alla vet, det finns några dagar i månaden då inget smakar så bra som choklad.
(hade sjuk tur med tajmingen, fick mensen dagen efter London)
/from Malmö with love
Det pratades om ADHD, tvångssyndrom, utmattningssyndrom, Borderline m.m.
Flera av grupperna tog upp skillnader bland könen vad gäller hur vanliga diagnoserna är. Men ingen utvecklar det mer?
Ibland känns det som att diskussioner kring genus är ett minfält där man inte gärna ger sig in om man inte är helt säker på att man har förhållandevis mycket kött på benen.
Eller så är man besvärad av den där jäveln som alltid muttrar lite eller himlar med ögonen så fort jämställdhet kommer på tapeten.
Jag tänker inte gå in närmre på den diskussionen idag, det ska istället bli svt.play och choklad för mig del. För som vi alla vet, det finns några dagar i månaden då inget smakar så bra som choklad.
(hade sjuk tur med tajmingen, fick mensen dagen efter London)
/from Malmö with love
tisdag 23 februari 2010
Legitimering av manlig egoism
I min älsklingsstad var det vår. Krokusar i rabatterna, solsken och temperaturer som fick min vinterjacka att kännas fullständigt överflödig!
Jag träffade mannen fredag eftermiddag. När jag klev in i hans bil kändes det som om jag klev in i en tidsmaskin. Whoooom!!
Vi hittade en parkeringsplats (ett litet helvete i centrala London) och gick in på rummet.
Myste och skrattade som vanligt. Allt kändes bra, kläder åkte av - och sen - ett 5-minutersligg! Långt under standarden jag har kommit förvänta mig av honom. Okej, tänkte jag, det var längesen vi sågs, det är inte självklart att kemin ska finnas kvar. Men det blev inte bättre!
Det var som om han helt givit upp sina ambitioner om mina orgasmer!
Han hade det uppenbarligen jättebra, men jag var inte nöjd!
Efter tredje omgången påpekade jag denna brist i en skämtsam ton, vilket följdes av att han suckade (!!!)
Jag fick vad jag ville ha, men det känns aldrig kul att behöva argumentera för sin egen njutning.
Standarden på liggen förbättrades något under helgen, men det kom aldrig i närheten av vad det brukade vara. Kemin var som bortblåst!
Däremot var det roligt att umgås, och jag kände (till skillnad från hur det brukade kännas förr) att han prioriterade mig.
På söndagen åt vi frukost på ett café, och pratade om hur helgen hade varit. Jag frågade om han var rädd att jag skulle bli "attached".
"Nja, egentligen inte, jag känner ju dig... Men lite så kanske ändå" (efter ett år med den här mannen har jag lärt mig att det betyder ja)
Idiot, tänkte jag. Varför ber du mig komma till London och hälsa på dig, och sen vill du vara försiktig? Det är första gången vi ses på ett halvår (kanske sista gången vi ses någonsin), då borde man väl göra det mesta av den tid man har?
Jag var småförbannad, men kände inte att det var värt att ta upp. Min engelska var för rostig för ett avancerat resonemang, och någonstans kunde jag väl förstå hur han tänkte också.
Såhär i efterhand är jag på nåt sätt glad att vi inte hade en fantastisk helg ihop. Jag kommer inte sakna honom, och detta har hjälpt mig att avidealisera minnena av vårat "förhållande".
Sexet är dock fortfarande ett mysterium... Har han tappat intresset för mig, är han kär i någon? Det håller inte, då skulle han väl inte bett mig åka dit.
Min mest intressanta slutsats än så länge är att han inte ansträngde sig för att han var rädd att för många orgasmer skulle få mig att sakna honom för mycket. Legitimering av manlig egoism!
P.S. - oavsett hur det gick till och varför så räknar jag honom som min mr Februari. D.S.
Jag träffade mannen fredag eftermiddag. När jag klev in i hans bil kändes det som om jag klev in i en tidsmaskin. Whoooom!!
Vi hittade en parkeringsplats (ett litet helvete i centrala London) och gick in på rummet.
Myste och skrattade som vanligt. Allt kändes bra, kläder åkte av - och sen - ett 5-minutersligg! Långt under standarden jag har kommit förvänta mig av honom. Okej, tänkte jag, det var längesen vi sågs, det är inte självklart att kemin ska finnas kvar. Men det blev inte bättre!
Det var som om han helt givit upp sina ambitioner om mina orgasmer!
Han hade det uppenbarligen jättebra, men jag var inte nöjd!
Efter tredje omgången påpekade jag denna brist i en skämtsam ton, vilket följdes av att han suckade (!!!)
Jag fick vad jag ville ha, men det känns aldrig kul att behöva argumentera för sin egen njutning.
Standarden på liggen förbättrades något under helgen, men det kom aldrig i närheten av vad det brukade vara. Kemin var som bortblåst!
Däremot var det roligt att umgås, och jag kände (till skillnad från hur det brukade kännas förr) att han prioriterade mig.
På söndagen åt vi frukost på ett café, och pratade om hur helgen hade varit. Jag frågade om han var rädd att jag skulle bli "attached".
"Nja, egentligen inte, jag känner ju dig... Men lite så kanske ändå" (efter ett år med den här mannen har jag lärt mig att det betyder ja)
Idiot, tänkte jag. Varför ber du mig komma till London och hälsa på dig, och sen vill du vara försiktig? Det är första gången vi ses på ett halvår (kanske sista gången vi ses någonsin), då borde man väl göra det mesta av den tid man har?
Jag var småförbannad, men kände inte att det var värt att ta upp. Min engelska var för rostig för ett avancerat resonemang, och någonstans kunde jag väl förstå hur han tänkte också.
Såhär i efterhand är jag på nåt sätt glad att vi inte hade en fantastisk helg ihop. Jag kommer inte sakna honom, och detta har hjälpt mig att avidealisera minnena av vårat "förhållande".
Sexet är dock fortfarande ett mysterium... Har han tappat intresset för mig, är han kär i någon? Det håller inte, då skulle han väl inte bett mig åka dit.
Min mest intressanta slutsats än så länge är att han inte ansträngde sig för att han var rädd att för många orgasmer skulle få mig att sakna honom för mycket. Legitimering av manlig egoism!
P.S. - oavsett hur det gick till och varför så räknar jag honom som min mr Februari. D.S.
måndag 22 februari 2010
Inte marriage material.
låg med mansbimbon den 13/2 efter en blöt kväll på Skål. Det finns en rolig anekdot kring hur det gick till men mitt internet dör om tre minuter så jag säger bara:
Män som äter Chokladflingor till frukost är fan inte marriage material!
Det spelar liksom ingen roll att de är långa, med svart,tätt hår på hela kroppen. Bröstet, magen, benen och blek söt hy. Dessutom stor näsa och tjockt lockigt hår. gah vilken waste! Mer puckad kille får man leta efter.
//Auf Wiedersehen
PS: när jag frågade om det fanns något annat erbjöd han mig START: wtf!?? :DS
PPS: Fast han bjöd iaf på frukost. Sen hände det konstiga. Han sa såhär:
-Jag ska bara ta ett litet bad. Sen försvann han iväg och lämnade mig i sängen (som vi hade "lånat" av hans kombo Daniella. Jaha, liksom!? Ett bad? Så fick jag ligga och vänta.. :DS
Män som äter Chokladflingor till frukost är fan inte marriage material!
Det spelar liksom ingen roll att de är långa, med svart,tätt hår på hela kroppen. Bröstet, magen, benen och blek söt hy. Dessutom stor näsa och tjockt lockigt hår. gah vilken waste! Mer puckad kille får man leta efter.
//Auf Wiedersehen
PS: när jag frågade om det fanns något annat erbjöd han mig START: wtf!?? :DS
PPS: Fast han bjöd iaf på frukost. Sen hände det konstiga. Han sa såhär:
-Jag ska bara ta ett litet bad. Sen försvann han iväg och lämnade mig i sängen (som vi hade "lånat" av hans kombo Daniella. Jaha, liksom!? Ett bad? Så fick jag ligga och vänta.. :DS
Alla stjärtars dag
Alla hjärtans dag var min första dag i Stockholm. Jag vaknade upp hemma hos Kalle och vid ettsnåret tåg vi tuba-luba till Östermalm för att möta upp Simon och Malle för en lång promenad på Djurgården. Efter det blev det en fika på Sturekatten. (jag inser att här någonstans börjar mitt inlägg att låta som Blondinbella, men girls, can't help it det är måndag...) Vi pratar om gårdagskvällens bravader.Simon (som gillar att ligga med män):
-Jag känner mig sprängd.
Oklart huruvida han syftar på alkohol eller nattens bravader.
Malle:
-Jag är fortfarande full!
Jag ska hem till min Stockholmsman på kvällen och är jättenervös. Gör av solidaritet ett statement för alla 1,5 miljoner singlar i Sverige.
Jag firar INTE alla hjärtans dag av princip. Det är en kommersiell skithögtid!
Dock gjorde jag och Kalle ett undantag och tog med hjälp av telia, fnissiga mms som vi skickade till väl utvalda personer. Såhär söt var Kalle! Vi fick dock oroväckande få svar! Har folk ingen humor!?? Eller är helt enkelt alla hjärtans-dag så prestationsfylld att folk tror att ovanstående bild är seriös? Är vi så förblindade och romantiktörstande att vi svävar lallande uppe i det blå av en ful ros från ica, billig choklad eller ett cheesy sms? Vad händer med alla hjärnceller en dag som den här? Är valentins dag helt enkelt fördummande? Behöver vi inte lite mindre hysterisk köpromantik ?? Jag vågar drista mig att påstå det. Eller är jag bara avundsjuk??
//Auf wiedersehen
En liten parentes
Hemma från London igen efter en lång helg! Nästa inlägg ska bli en redogörelse för detta, jag måste bara samla mina tankar.
Läste på The Guardians hemsida en recension av en av Benjamins Thomas spelningar. Här kommer ett utdrag:
Later in the evening, the concert is about to start. People are taking their seats, including Jean and her friend Pauline, who saw a poster for the concert on the village green noticeboard. But there's a problem. One of the musicians Trevor Moss and Hannah-Lou have brought up from London, a young Swedish singer-songwriter called Benjamin Folke Thomas, has downed the better half of a bottle of gin and is so drunk he can hardly stand up. This might go unnoticed in a pongy venue such as the Barfly, but in the rather more genteel environs of Quorn, the burly, staggering Swede stands out like Oliver Reed at an AA meeting. Hannah-Lou manages to hide Thomas in the corner of the hall until it is time for him to go on.
På turné i någon liten engelsk by. Dags att komma hem till Sverige, Benjamin?
Läste på The Guardians hemsida en recension av en av Benjamins Thomas spelningar. Här kommer ett utdrag:
Later in the evening, the concert is about to start. People are taking their seats, including Jean and her friend Pauline, who saw a poster for the concert on the village green noticeboard. But there's a problem. One of the musicians Trevor Moss and Hannah-Lou have brought up from London, a young Swedish singer-songwriter called Benjamin Folke Thomas, has downed the better half of a bottle of gin and is so drunk he can hardly stand up. This might go unnoticed in a pongy venue such as the Barfly, but in the rather more genteel environs of Quorn, the burly, staggering Swede stands out like Oliver Reed at an AA meeting. Hannah-Lou manages to hide Thomas in the corner of the hall until it is time for him to go on.
På turné i någon liten engelsk by. Dags att komma hem till Sverige, Benjamin?
söndag 21 februari 2010
Välkommen hem kära
Jag har inte haft till gång till dator på snart två veckor och jag har fruktansvärt mycket att skriva om. Del två på "jag har gjort något dumt som jag inte ångrar" kommer. Det kommer även en del tre fast det blir på onsdag så det kan jag inte skriva om i förväg hehe..Men det skall vi också tala mer om. Men nu måste jag berätta om mitt sportlov. Jag har haft sportlov! Haja skönt! Nu bränner vi av några inlägg.
//Auf Wiedersehen
PS: Blir fruktansvärt happy av att se att bloggen har levt och frodats även fast jag inte har skrivit i den. Härligt, kvinnor! :DS
//Auf Wiedersehen
PS: Blir fruktansvärt happy av att se att bloggen har levt och frodats även fast jag inte har skrivit i den. Härligt, kvinnor! :DS
fredag 19 februari 2010
rapport fran LDN
Mannen ar utanfor och pratar i telefon, sa jag lanar hans dator.
Vi har kul och mysigt ihop.
Dock har vi legat tva ganger i dag, varav jag har kommit noll ganger. Efter andra gangen sa jag
"Jag kom inte."
"oh Im sorry.."
"don't be sorry, fix it."
Hahahaha
Vi har kul och mysigt ihop.
Dock har vi legat tva ganger i dag, varav jag har kommit noll ganger. Efter andra gangen sa jag
"Jag kom inte."
"oh Im sorry.."
"don't be sorry, fix it."
Hahahaha
torsdag 18 februari 2010
Mansgris får skit!
Haha!
Seminarium på Genusvetenskapen och vi pratar om hur fantastiskt känsligt ämnet feminism kan vara och hur många lätt blir extremt provocerade av att prata om det. De håller sig på kilometeravstånd så fort det kommer upp i diskussion och jag delar med mig av mansgrisens uttalande och jag fått ett sjungande gapskratt från samtliga, jag blir varm i kroppen och känner mig som en stark kvinna!
Jag blev visst hemskt upptagen av mina studier så jag bestämt inte träffa honom ikväll, dock ser jag fram emot hästpojken på debban!
Lycka till i den stora staden Limpan!
Mali de Beauvoir
onsdag 17 februari 2010
Mansgrisar och genusperspektiv
Tack, darlings, ni förgyller min vardag!
Malin: bilder kommer snart, ska bara få tummen ur och köpa en batteriladdare till kameran.
Malle: Date med Alex och Nima redan inplanerad :)
Din mansgris-historia (väntar med spänning på uppföljaren!) påminner mig osökt om den kvällen då vi åt middag med Marc och Kilian i London. Jag kallade mig feminist och fick två gapskratt till svar. Vid det tillfället var du redan så mulen av deras sviniga beteende tidigare under kvällen att du gav dem iskalla mördarblickar under lugg.
En fantastiskt bra påminnelse för mig såhär dagen innan jag flyger över Nordsjön för att träffa douchen!
Jag ska "Use him and abuse him" som min gode vän Werner sa.
Werner sa i och för sig också att jag borde skällt på Elias för att han gjorde slut av en sån mesig anledning. "Dump me like a real man!"
Malmö högskola, där jag ska spendera mina närmaste tre år har antagit någon slags princip om att perspektiven Genus, Etnicitet och Miljö ska genomsyra alla utbildningar. I praktiken fungerar detta inte riktigt som det är tänkt. Oftast blir det så att lärarna ägnar en kvart eller två för att "tillföra" nåt slags genusfilter på det vi läser. Typ: Freud var ju inte feminist direkt hehe..
Eller så ser det ut såhär; en powerpoint som användes till en föreläsning om unga vuxnas psykiska hälsa i förra veckan.
Genusperspektiv:
•Stressrelaterade symptom (oro, nedstämdhet) är betydligt vanligare hos flickor och unga kvinnor än hos pojkar och unga män!
•Allvarligare psykiska problem är vanligare bland pojkar och män
•Inga belägg för påståenden att skillnaderna beror på att kvinnor tenderar att rapportera mer symptom eller uttrycker känslor tydligare än män.
•24% av kvinnor 16-29 år har suicidtankar,7% har gjort suicidförsök
•Män i samma ålder 19%, resp 5%
•Fler unga män tar sitt liv
•Alkohol och drog-användning är vanligare hos pojkar, men blir allt vanligare hos flickor
•Fler unga kvinnor är sjukskrivna och får aktivitetsersättning (”sjukpension”)
När blev en presentation av statistiska skillnader mellan kön genusperspektiv? Och nej, föreläsaren gick inte in i detalj och analyserade statistiken.
2010 i världens mest jämställda land. Kalas tycker jag.
Nu, mina vänner ska jag sätta igång att packa! Om det blir plats för datorn i väskan så lovar jag att rapportera under helgen, annars blir det en redogörelse på måndag!
/Limpan
Malin: bilder kommer snart, ska bara få tummen ur och köpa en batteriladdare till kameran.
Malle: Date med Alex och Nima redan inplanerad :)
Din mansgris-historia (väntar med spänning på uppföljaren!) påminner mig osökt om den kvällen då vi åt middag med Marc och Kilian i London. Jag kallade mig feminist och fick två gapskratt till svar. Vid det tillfället var du redan så mulen av deras sviniga beteende tidigare under kvällen att du gav dem iskalla mördarblickar under lugg.
En fantastiskt bra påminnelse för mig såhär dagen innan jag flyger över Nordsjön för att träffa douchen!
Jag ska "Use him and abuse him" som min gode vän Werner sa.
Werner sa i och för sig också att jag borde skällt på Elias för att han gjorde slut av en sån mesig anledning. "Dump me like a real man!"
Malmö högskola, där jag ska spendera mina närmaste tre år har antagit någon slags princip om att perspektiven Genus, Etnicitet och Miljö ska genomsyra alla utbildningar. I praktiken fungerar detta inte riktigt som det är tänkt. Oftast blir det så att lärarna ägnar en kvart eller två för att "tillföra" nåt slags genusfilter på det vi läser. Typ: Freud var ju inte feminist direkt hehe..
Eller så ser det ut såhär; en powerpoint som användes till en föreläsning om unga vuxnas psykiska hälsa i förra veckan.
Genusperspektiv:
•Stressrelaterade symptom (oro, nedstämdhet) är betydligt vanligare hos flickor och unga kvinnor än hos pojkar och unga män!
•Allvarligare psykiska problem är vanligare bland pojkar och män
•Inga belägg för påståenden att skillnaderna beror på att kvinnor tenderar att rapportera mer symptom eller uttrycker känslor tydligare än män.
•24% av kvinnor 16-29 år har suicidtankar,7% har gjort suicidförsök
•Män i samma ålder 19%, resp 5%
•Fler unga män tar sitt liv
•Alkohol och drog-användning är vanligare hos pojkar, men blir allt vanligare hos flickor
•Fler unga kvinnor är sjukskrivna och får aktivitetsersättning (”sjukpension”)
När blev en presentation av statistiska skillnader mellan kön genusperspektiv? Och nej, föreläsaren gick inte in i detalj och analyserade statistiken.
2010 i världens mest jämställda land. Kalas tycker jag.
Nu, mina vänner ska jag sätta igång att packa! Om det blir plats för datorn i väskan så lovar jag att rapportera under helgen, annars blir det en redogörelse på måndag!
/Limpan
Mansgris
Jag står i köket och slänger, utan att överdriva, ihop en potatisgratäng. Jag är sen till T-centralen och har inte tagit på mig alla kläder än när min telefon ringer, okänt nummer... I all hast svarar jag och en man i andra ändan av telefonen säger "Tjena, det är S.." på riktigt ful 80-tals stockholmska. Jag är mycket tveksam till vem det är, letar i minnet... vem kan jag ha gett mitt nummer till som heter S... ge mig något mer. "S... från Debaser". Bra ledtråd, ge mig mer, kan fortfarande inte komma på vem det är. Jag säger "aha!" och ger mig själv lite tid. Vi pratar lite och då slår det mig att ja, just det ja, dörrvakten. Så är det, jag desperat att komma in på stället, är himla trevlig mot vakten, vakten tror att jag flörtar med honom och sen är det kört! Det som fascinerar mig mest är att jag inte har ett enda minne av att ha gett honom mitt nr.
Hur som, han föreslår att vi ska ses, jag säger att jag har fullt upp men kan tänka mig att höra av mig på söndag. Söndag infinner sig och jag bestämmer mig för att höra av mig, ensam och bitter på skit, kommersiella, oetiska, kränkande högtiden alla hjärtans. Vad, fan, man kan ju se det som en upplevelse om inte annat, håll fienderna nära!
Igår står jag och ska laga mat när jag ser att han ringer, VARFÖR RINGER HAN MIG?
Jag klarar inte av att prata med någon som jag knappt känner, vi ska träffas på torsdag, räcker inte det?
Jag märker på en gång att han bara vill tjöta... snacka om saker som, "Vad gör du då?" och "Jag jobbar så himla mycket!" okej, lame! sen kommer det värsta!
Han frågar ju vad jag gör, jag berättar att jag läser nationalekonomi och genusvetenskap och han blir lite full i skratt och totalsågar genusvetenskap och hävdade att det skulle vara någon grund för rabiata feministhandlingar. Jag tänker då, men vad fan säger du det till mig för när jag precis har berättat att jag läser det. SKA DU HA EN KÄFTSMÄLL tänker jag då!
Jag har fortfarande inte avbokat mötet med honom, funderar på att träffa honom ändå och knäcka honom, se det som min samhällsplikt att förklara hur fel han har och mosa in hur han som priviligerad vit, medelklass, man har en sådan inställning som han har på grund av sin lätthanterliga och problemlösa position. Mansgris!
Ps. du måste träffa Alex och Nima när du är i London Linn!
tisdag 16 februari 2010
London!
Två dagar kvar!!!
Igår försökte jag förgäves få en läkartid för att kunna skjuta upp min mens, som jag fortfarande inte vet riktigt när jag kommer få. Jag är nojig, och tolkar varje humörsvängning som ett PMS-symtom..
Facebookchat mellan mig och Marc:
"I'm praying to like.. all the female gods that I wont get my period when I'm in London..."
"Maybe you need to start praying to all the male gods too"
Haha.
Flickor, var är era inlägg? Jag känner mig ensam i bloggvärlden...
/Limpan
Igår försökte jag förgäves få en läkartid för att kunna skjuta upp min mens, som jag fortfarande inte vet riktigt när jag kommer få. Jag är nojig, och tolkar varje humörsvängning som ett PMS-symtom..
Facebookchat mellan mig och Marc:
"I'm praying to like.. all the female gods that I wont get my period when I'm in London..."
"Maybe you need to start praying to all the male gods too"
Haha.
Flickor, var är era inlägg? Jag känner mig ensam i bloggvärlden...
/Limpan
söndag 14 februari 2010
Valenshwines fucking day.
Bakfylla och dagen efter-ångest. Förkylning och huvudvärk. Jag vill ha skräpteve och skräpmat 24/7 såna här dagar. Skräpmaten är inga problem. Ost, salami och bröd ger mig vad jag behöver. Skräpteven är värre. Jag tvingas välja mellan OS och romantiska filmer-marathon.
Varför sänds dessa jävla romantiska jävla komedier på alla hjärtans dag?
Om man är singel, bakis och ensam hemma är det väl verkligen inte det man vill se?!? Särskilt inte om man tillbringade lördagskvällen med att desperat ragga på allt som rör sig... Man vill se Seinfeld, Simpsons, Family guy, Scrubs eller The Office. Nåt som inte påminner en om att Det Lyckliga Slutet alltid måste innebära livslång kärlek och tvåsamhet.
Var finns filmen "Snygg, sexig och singel" där Cameron Diaz INTE blir tillsammans med mr Mc Dreamy på slutet?
Fan, till och med Sex and the City slutar ju med att tre av fyra förhållanden pusslas ihop.
Vad alla dessa romantiska komedier inte lyckas förmedla är uppoffringarna kvinnor världen över gör eftersom tron på Livet med Mannen är något de tränats att prioritera enda sen de som 5-åringar nynnade Mendelssohn och gjorde brudslöjor av örngott.
Oftast går ju slutspurten i filmen till så att killen jagar tjejen över halva stan för att kunna säga förlåt för allt dumt han gjort. (It's you I love, baby, I always have and I always will ). Antagligen har han snubblat i sopor, blivit biten av en hund och stoppat trafiken minst tre gånger på vägen, och med en sån fantastisk ansträngning måste ju kvinnan vara helt hjärtlös om hon nekar honom.
En timmes ansträngning för killen equals livslång ansträngning och självförnekelse för tjejen. De löser ju aldrig sina problem, bara konstaterar att deras överjordiska kärlek kan övervinna allt. Bläääh!
Jag ropar efter fler Samanthas! Fler "I love you, but I love me more." !!!
/Limpan.
Varför sänds dessa jävla romantiska jävla komedier på alla hjärtans dag?
Om man är singel, bakis och ensam hemma är det väl verkligen inte det man vill se?!? Särskilt inte om man tillbringade lördagskvällen med att desperat ragga på allt som rör sig... Man vill se Seinfeld, Simpsons, Family guy, Scrubs eller The Office. Nåt som inte påminner en om att Det Lyckliga Slutet alltid måste innebära livslång kärlek och tvåsamhet.
Var finns filmen "Snygg, sexig och singel" där Cameron Diaz INTE blir tillsammans med mr Mc Dreamy på slutet?
Fan, till och med Sex and the City slutar ju med att tre av fyra förhållanden pusslas ihop.
Vad alla dessa romantiska komedier inte lyckas förmedla är uppoffringarna kvinnor världen över gör eftersom tron på Livet med Mannen är något de tränats att prioritera enda sen de som 5-åringar nynnade Mendelssohn och gjorde brudslöjor av örngott.
Oftast går ju slutspurten i filmen till så att killen jagar tjejen över halva stan för att kunna säga förlåt för allt dumt han gjort. (It's you I love, baby, I always have and I always will ). Antagligen har han snubblat i sopor, blivit biten av en hund och stoppat trafiken minst tre gånger på vägen, och med en sån fantastisk ansträngning måste ju kvinnan vara helt hjärtlös om hon nekar honom.
En timmes ansträngning för killen equals livslång ansträngning och självförnekelse för tjejen. De löser ju aldrig sina problem, bara konstaterar att deras överjordiska kärlek kan övervinna allt. Bläääh!
Jag ropar efter fler Samanthas! Fler "I love you, but I love me more." !!!
/Limpan.
lördag 13 februari 2010
P.S.
Kom att tänka på en grej..
Jag har varit helt inställd på att ta det lugnt ikväll. Bara umgås med vänner, sen gå hem tidigt och ensam.
Men så slogs jag av tanken - lördag kväll före alla jävla hjärtans jävla dag-söndag, borde inte det vara årets absolut bästa jävla raggningskväll?
D.S.
Jag har varit helt inställd på att ta det lugnt ikväll. Bara umgås med vänner, sen gå hem tidigt och ensam.
Men så slogs jag av tanken - lördag kväll före alla jävla hjärtans jävla dag-söndag, borde inte det vara årets absolut bästa jävla raggningskväll?
D.S.
Indianmaffia
Kl är halv tre och jag masar mig iväg till systemet för att inhandla kvällens varor. Stan är slaskig, grå och full av stora, trötta, danska barnfamiljer på shoppingtur.
Och såna som mig. Osminkade 20-30 åringar i mjukiskläder som måste hinna till systemet innan det stänger, trots att det inte vill något hellre än att gräva ner sig under täcket.
Inne på systemet råder den vanliga kvart i tre-hetsen. (inte helt olik kvart i tre-hetsen man upplever på dansgolvet, bara det att vin och öl ersatt hångel och sex)
Utanför systemet står tonårsbrudar och säljer "gulliga"cupcakes med hjärtan på, vilket om möjligt sänker mitt humör ännu några steg. Jävla alla hjärtans dag.
Jag tar mig ut därifrån relativt smärtfritt och går hemåt. Tänker att jag ska välja en bakgata så att jag slipper trängas med alla de danska barnfamiljerna igen. Problemet med bakgatan är bara att vägen in till den är i princip helt blockerad av två enorma högtalare med tillhörande indianer som misshandlar en flöjt och en tamburin till bakgrundsmusiken från helvetet!
Jag kan inte låta bli att undra om de brutit sig in på ett dagis för att få tag på sina instrument..
Resten av min dag kommer spenderas i sängen med musik, i ett bad med musik och på en fest med musik. Allt för att tränga bort indianmaffians "stämningsfulla" instrumentplågeri ur mitt stackars huvud.
/Limpan
Och såna som mig. Osminkade 20-30 åringar i mjukiskläder som måste hinna till systemet innan det stänger, trots att det inte vill något hellre än att gräva ner sig under täcket.
Inne på systemet råder den vanliga kvart i tre-hetsen. (inte helt olik kvart i tre-hetsen man upplever på dansgolvet, bara det att vin och öl ersatt hångel och sex)
Utanför systemet står tonårsbrudar och säljer "gulliga"cupcakes med hjärtan på, vilket om möjligt sänker mitt humör ännu några steg. Jävla alla hjärtans dag.
Jag tar mig ut därifrån relativt smärtfritt och går hemåt. Tänker att jag ska välja en bakgata så att jag slipper trängas med alla de danska barnfamiljerna igen. Problemet med bakgatan är bara att vägen in till den är i princip helt blockerad av två enorma högtalare med tillhörande indianer som misshandlar en flöjt och en tamburin till bakgrundsmusiken från helvetet!
Jag kan inte låta bli att undra om de brutit sig in på ett dagis för att få tag på sina instrument..
Resten av min dag kommer spenderas i sängen med musik, i ett bad med musik och på en fest med musik. Allt för att tränga bort indianmaffians "stämningsfulla" instrumentplågeri ur mitt stackars huvud.
/Limpan
fredag 12 februari 2010
allmän update
Fredag igen!
Mina planer för helgen är ganska lugna. Ikväll blir det Avatar 3D på bio (another one bites the grupptryck-dust), och imorgon blir det två klassfester. Den första med mustasch-tema och den andra med glasögon-tema. Jag kommer se ut som en kvinnlig Salvador Dalí!
Känns som att helgen även kommer behöva granskas noggrannt under budget-luppen, eftersom nästa helg kommer bli dyrare än jag tror. Känns sådär att vara medveten om sina problem men ändå vara helt oförmögen att göra något åt dem. Som pengar, alkohol, rökning, ta impulsbeslut som att kasta sig iväg till London och träffa sitt ex...
Men jag tänker också såhär: Det är bättre att åka nu som en impulsgrej än att åka om en månad och gå runt och tänka på det enda fram till dess.
/Limpan
Mina planer för helgen är ganska lugna. Ikväll blir det Avatar 3D på bio (another one bites the grupptryck-dust), och imorgon blir det två klassfester. Den första med mustasch-tema och den andra med glasögon-tema. Jag kommer se ut som en kvinnlig Salvador Dalí!
Känns som att helgen även kommer behöva granskas noggrannt under budget-luppen, eftersom nästa helg kommer bli dyrare än jag tror. Känns sådär att vara medveten om sina problem men ändå vara helt oförmögen att göra något åt dem. Som pengar, alkohol, rökning, ta impulsbeslut som att kasta sig iväg till London och träffa sitt ex...
Men jag tänker också såhär: Det är bättre att åka nu som en impulsgrej än att åka om en månad och gå runt och tänka på det enda fram till dess.
/Limpan
onsdag 10 februari 2010
Naivitet
Jag har gjort det. Kalla mig dum, men jag har gjort det.
Flyger från Köpenhamn till Gatwick, London om åtta dagar!
Om det här är något jag kommer ångra i efterhand lär tiden visa. Just nu känns det bara helt ofattbart kul att jag kommer spendera nästa helg i London!!!
Flyger från Köpenhamn till Gatwick, London om åtta dagar!
Om det här är något jag kommer ångra i efterhand lär tiden visa. Just nu känns det bara helt ofattbart kul att jag kommer spendera nästa helg i London!!!
The perfect Break-up.
Här följer inlägget om hur mr Elias Januari gjorde slut på våran ca tre veckor långa romans.
Vi hade bestämt träff söndag kväll. Han skulle höra av sig efter sin fotbollsträning och så skulle jag komma hem till honom. Jag hade haft en oförklarlig dålig magkänsla sen lördag kväll utan att riktigt ha belägg för det. Den här magkänslan verkar vara ju någon slags universell göra slut-känsla, men det var första gången jag kände det så starkt. (kan även ha berott på 4 öl och 2 mojitos...)
Han ringde kl åtta söndag kväll och sa att han stod utanför min dörr. Jag tog hissen ner och släppte in honom. Vi gick in på mitt rum och satte oss på sängen.
"Jag måste prata med dig om en grej."
Han förklarade att han känt sig ganska labil på sistone, att han inte mått särskilt bra. Att han inte vill ge sig in i ett förhållande eftersom han känner att han inte skulle kunna ge mig den uppmärksamheten jag förtjänar. Att han bara kan fokusera på sig själv och inte vill starta ett förhållande som bara kommer vara på hans villkor.
Hur många killar gör den reflektionen? Så omtänksamt och osjälviskt.
Han hade tårar i ögonen och vi kramades.
Det hade kunnat gå till så mycket fulare på så många sätt. Han kunde valt att inleda ett förhållande, fått mig helt nerkärad och sen dumpat mig brutalt om två månader, men det gjorde han inte. Han kunde valt att bara ignorera mig och inte svara i telefon, men det gjorde han inte. Han kunde ha antytt dagen innan att vi behövde prata och gett mig ett dygns garanterad ångest, men det gjorde han inte. Han bara ringde när han stod utanför.
Jag kan inte vara arg, jag kan inte vara bitter, men det känns inte som en förlust. Om att bli dumpad kan öka ens självkänsla så har det hänt mig.
Vem vet, det kanske är en öppning för något långt in i framtiden?
För övrigt vill jag tillägga att jag fortfarande inte köpt flygbiljetter till Manchester. Börjar väl tänka lite att det kanske inte är en så bra idé ändå...
Det är ju lika mycket London jag vill träffa som Marc. Shoreditch, Themsen, Baker and Spice. Fabio, Katty, Cristina, Kate, Benjamin... Öl till lunch och partypoppers till middag.
Om jag åker så ska jag fan inte till Manchester på romantisk weekend med mitt ex! (som det ju faktiskt blir hur man än väljer att omskriva det)
Om jag åker ska jag till London! Dagar och kvällar i min älsklingsstad, nätter med Marc.
/den obotligt naiva Limpan
Vi hade bestämt träff söndag kväll. Han skulle höra av sig efter sin fotbollsträning och så skulle jag komma hem till honom. Jag hade haft en oförklarlig dålig magkänsla sen lördag kväll utan att riktigt ha belägg för det. Den här magkänslan verkar vara ju någon slags universell göra slut-känsla, men det var första gången jag kände det så starkt. (kan även ha berott på 4 öl och 2 mojitos...)
Han ringde kl åtta söndag kväll och sa att han stod utanför min dörr. Jag tog hissen ner och släppte in honom. Vi gick in på mitt rum och satte oss på sängen.
"Jag måste prata med dig om en grej."
Han förklarade att han känt sig ganska labil på sistone, att han inte mått särskilt bra. Att han inte vill ge sig in i ett förhållande eftersom han känner att han inte skulle kunna ge mig den uppmärksamheten jag förtjänar. Att han bara kan fokusera på sig själv och inte vill starta ett förhållande som bara kommer vara på hans villkor.
Hur många killar gör den reflektionen? Så omtänksamt och osjälviskt.
Han hade tårar i ögonen och vi kramades.
Det hade kunnat gå till så mycket fulare på så många sätt. Han kunde valt att inleda ett förhållande, fått mig helt nerkärad och sen dumpat mig brutalt om två månader, men det gjorde han inte. Han kunde valt att bara ignorera mig och inte svara i telefon, men det gjorde han inte. Han kunde ha antytt dagen innan att vi behövde prata och gett mig ett dygns garanterad ångest, men det gjorde han inte. Han bara ringde när han stod utanför.
Jag kan inte vara arg, jag kan inte vara bitter, men det känns inte som en förlust. Om att bli dumpad kan öka ens självkänsla så har det hänt mig.
Vem vet, det kanske är en öppning för något långt in i framtiden?
För övrigt vill jag tillägga att jag fortfarande inte köpt flygbiljetter till Manchester. Börjar väl tänka lite att det kanske inte är en så bra idé ändå...
Det är ju lika mycket London jag vill träffa som Marc. Shoreditch, Themsen, Baker and Spice. Fabio, Katty, Cristina, Kate, Benjamin... Öl till lunch och partypoppers till middag.
Om jag åker så ska jag fan inte till Manchester på romantisk weekend med mitt ex! (som det ju faktiskt blir hur man än väljer att omskriva det)
Om jag åker ska jag till London! Dagar och kvällar i min älsklingsstad, nätter med Marc.
/den obotligt naiva Limpan
tisdag 9 februari 2010
Replik till limpan:
Sorry, men jag verkligen inte supporta den där idén. Slöseri på kvinnligt, älskvärt material, tid och pengar!
Bränn de pengar på en singelweekend med dina tjejpolare istället för det kommer vara så grymt mycket mer värt det. Du kommer dras in i honom igen. Han förtjänar det inte.
//glädjedödaren //tråkmånsen //auf wiedersehen
Sorry, men jag verkligen inte supporta den där idén. Slöseri på kvinnligt, älskvärt material, tid och pengar!
Bränn de pengar på en singelweekend med dina tjejpolare istället för det kommer vara så grymt mycket mer värt det. Du kommer dras in i honom igen. Han förtjänar det inte.
//glädjedödaren //tråkmånsen //auf wiedersehen
måndag 8 februari 2010
man måste alltid ha nåt på gång...
News feed: mr Januari kom hit igår och gjorde slut med mig. Kan man göra slut om man inte är tillsammans? Tydligen...
Mer om detta i ett senare och mer distanserat inlägg! Huvudpoängen är i alla fall att det var ett väldigt fint, om även sorgset break-up, vilket besparar mig en hel del bitterhet.
Jag la till Marc som vän på facebook för några dagar sedan (var detta en undermedveten försvarsåtgärd om saker med Elias skulle gå åt helvete, eller bara ett tecken på att jag har såpass distans till Marc nu att det kändes OK?), och vad händer när jag sätter igång datorn för lite oskyldigt singel-bloggande? Jo men visst, som på beställning! "hey chic :)".....
Resultatet av en stunds chattande blir att vi ska på weekend i Manchester tillsammans om drygt en månad!! Superbra eller superdålig idé? Jag har inte bestämt mig..
Den något romantiska framtoningen i "is there anywhere in the country you want to go, but never got the chance?" kan tolkas som antingen just vad som skrevs, eller som att han (trots att han intygade att så inte var fallet) faktiskt fortfarande dejtar kvinnan som var anledningen till att jag inte åkte till London efter nyår. Hrm....?
Jag vet inte om det här är sant eller något jag intalar mig själv, men jag känner att jag har en helt annan distans till Marc nu än för en, två eller fem månader sen. Jag har insett på allvar att han emellanåt betedde sig som ett svin mot mig, och att mycket av det jag accepterade då inte alls var värdigt att acceptera.
Han är inte längre något jag saknar i mitt liv, utan snarare en cosmopolisk affär av endast sexuell (och möjligen vänskaplig) karaktär.
Jag kanske är naiv och dum, men då är det väl en smäll jag får ta! Just nu är jag bara exalterad och ser sjukt mycket fram emot resan! Det visar sig om morgondagen bringar nytt ljus i frågan......
/Limpan
Mer om detta i ett senare och mer distanserat inlägg! Huvudpoängen är i alla fall att det var ett väldigt fint, om även sorgset break-up, vilket besparar mig en hel del bitterhet.
Jag la till Marc som vän på facebook för några dagar sedan (var detta en undermedveten försvarsåtgärd om saker med Elias skulle gå åt helvete, eller bara ett tecken på att jag har såpass distans till Marc nu att det kändes OK?), och vad händer när jag sätter igång datorn för lite oskyldigt singel-bloggande? Jo men visst, som på beställning! "hey chic :)".....
Resultatet av en stunds chattande blir att vi ska på weekend i Manchester tillsammans om drygt en månad!! Superbra eller superdålig idé? Jag har inte bestämt mig..
Den något romantiska framtoningen i "is there anywhere in the country you want to go, but never got the chance?" kan tolkas som antingen just vad som skrevs, eller som att han (trots att han intygade att så inte var fallet) faktiskt fortfarande dejtar kvinnan som var anledningen till att jag inte åkte till London efter nyår. Hrm....?
Jag vet inte om det här är sant eller något jag intalar mig själv, men jag känner att jag har en helt annan distans till Marc nu än för en, två eller fem månader sen. Jag har insett på allvar att han emellanåt betedde sig som ett svin mot mig, och att mycket av det jag accepterade då inte alls var värdigt att acceptera.
Han är inte längre något jag saknar i mitt liv, utan snarare en cosmopolisk affär av endast sexuell (och möjligen vänskaplig) karaktär.
Jag kanske är naiv och dum, men då är det väl en smäll jag får ta! Just nu är jag bara exalterad och ser sjukt mycket fram emot resan! Det visar sig om morgondagen bringar nytt ljus i frågan......
/Limpan
söndag 7 februari 2010
Fortsättning på manslistan
Jag ska snart fortsätta i förtäljandet av min romantiska kärleksnatt men jag instämmer med föregående talare. För varje kille som vi dejtar skall ett formulär fyllas i, högst ovetenskapligt här på bloggen. Får vi dåliga vibbar redan där är killen förmodligen renoveringsprojektet du önskar att du aldrig gav dig in på. (Tänker genast på Drömkåken, kalkonrullen med Björn Skifs, ni vet)
Jag fyller på (så får vi göra en sista reviderad version tillsammans. Min utgångspunkt är att det här är en lista man fyller i tämligen snart efter man börjat dejta.
Mannens umgänge och kompiskrets. ( Haja framtidsscenariot. Du står och gör trevliga,vällagade middagar som hans gapiga,barnsliga killkompisar sedan glufsar i sig framför teven med kommentaren - "det ääh ju Entourage på teven jöö".)
Bjuder han på frukost? (om inte, sjukt dåliga vibbar!)
Får han dig att komma första gången? Nähä, men andra gången då? När du deep throatade honom i tjugo minuter? Nähä!! Nä men HEJDÅ isåfall!
Hur tog hans senaste förhållande slut? (Var han ett svin mot henne kommer han garanterat att vara det mot dig?
Auf Wiedersehen!
Jag fyller på (så får vi göra en sista reviderad version tillsammans. Min utgångspunkt är att det här är en lista man fyller i tämligen snart efter man börjat dejta.
Mannens umgänge och kompiskrets. ( Haja framtidsscenariot. Du står och gör trevliga,vällagade middagar som hans gapiga,barnsliga killkompisar sedan glufsar i sig framför teven med kommentaren - "det ääh ju Entourage på teven jöö".)
Bjuder han på frukost? (om inte, sjukt dåliga vibbar!)
Får han dig att komma första gången? Nähä, men andra gången då? När du deep throatade honom i tjugo minuter? Nähä!! Nä men HEJDÅ isåfall!
Hur tog hans senaste förhållande slut? (Var han ett svin mot henne kommer han garanterat att vara det mot dig?
Auf Wiedersehen!
Trasiga skor = trasig man?
Åh Malin, vilken midvinternattsdröm!
För att citera svenska hollywoodfrun Maria Montezani "det tycker jag var väl värt!"
Att du var väl värd en sådan natt kan väl ingen säga emot!
Nybadad med nyrakade fantastiskt mjuka ben (vardagslyx från body shop 99:-) ligger jag i sängen och lyssnar på Cornelis Vreeswijk.
Somliga går med trasiga skor ger mig en något oväntad association... Vi kanske borde analysera våra projektmän efter deras skor? Alltså, inte som i stora skor = stora fötter = stor ... , utan som i en personvärdering i miniatyr:
Sneakers i februari - Charmigt omogen pojkman / övervintrad patetisk tonåring?
Jod-purse med klack - Välklädd och stilmedveten / osäker kille som har komplex för sin längd?
Ni fattar galoppen...........
Idén spinner vidare i mitt huvud, och jag tänker att vi borde ha ett standardformulär för beskrivning av varje man som nämns i denna blogg!
Självskriven kategori är givetvis handstorlek. (dah!) Fler kategorier skulle kunna vara
- förmåga att skriva välformulerade sms (poet eller kommunikationsmiffo?)
- genomsnittlig väntetid för att svara på sms
- boendeform (var placeras han på skalan pojkrum/bostadsrätt?)
- sysselsättning och ambitioner (här nånstans borde ålder också vägas in...)
Det borde även finnas en wild-card kategori, något som gör att x antal minus i alla de andra kategorierna kan spolas bort!
Vad tror ni, kvinnor? Är det ett roligt research-projekt eller är det bara elakt mot våra älskade och hatade heltidsarbeten, även kallade män?
/Limpan
För att citera svenska hollywoodfrun Maria Montezani "det tycker jag var väl värt!"
Att du var väl värd en sådan natt kan väl ingen säga emot!
Nybadad med nyrakade fantastiskt mjuka ben (vardagslyx från body shop 99:-) ligger jag i sängen och lyssnar på Cornelis Vreeswijk.
Somliga går med trasiga skor ger mig en något oväntad association... Vi kanske borde analysera våra projektmän efter deras skor? Alltså, inte som i stora skor = stora fötter = stor ... , utan som i en personvärdering i miniatyr:
Sneakers i februari - Charmigt omogen pojkman / övervintrad patetisk tonåring?
Jod-purse med klack - Välklädd och stilmedveten / osäker kille som har komplex för sin längd?
Ni fattar galoppen...........
Idén spinner vidare i mitt huvud, och jag tänker att vi borde ha ett standardformulär för beskrivning av varje man som nämns i denna blogg!
Självskriven kategori är givetvis handstorlek. (dah!) Fler kategorier skulle kunna vara
- förmåga att skriva välformulerade sms (poet eller kommunikationsmiffo?)
- genomsnittlig väntetid för att svara på sms
- boendeform (var placeras han på skalan pojkrum/bostadsrätt?)
- sysselsättning och ambitioner (här nånstans borde ålder också vägas in...)
Det borde även finnas en wild-card kategori, något som gör att x antal minus i alla de andra kategorierna kan spolas bort!
Vad tror ni, kvinnor? Är det ett roligt research-projekt eller är det bara elakt mot våra älskade och hatade heltidsarbeten, även kallade män?
/Limpan
Favorit i repris eller "jag har gjort något dumt som jag inte ångrar. "
Fredag kväll. Några glas på mörka andra lång och sedan styrdes kosan mot filmfestivaltältet. Massiv kö. Orkar inte! Då är lilla Göteborg bra. Man scannar helt enkelt kön och självklart finns något bekant ansikte där, som man kan ställa sig bredvid. Svinigt, svinigt men härligt, härligt i minusnatten. Väl därinne dyker en annan bekant upp. Christian.
Christian, Christian, Christian.
Tidsförflyttning. Det är sommar 2007 och avskedsfest på Liseberg. Jag har just jobbat min sista dag och ser ett ljuslockigt hårsvall i folkmassorna. Där står den där sköna killen som Ida presenterade mig för på en IFK-match för några veckor sedan. Glad på vin, tvekar jag inte utan går fram och frågar i hans öra om han känner igen mig?
Det skulle jag bittert ångra men det visste jag inte då.
Nu är det vinter 2010 och jag gör samma härliga misstag igen. Jag går fram till Christian, som för kvällen fixar visuals åt Balkan Beat Party. Han verkar glad att se mig och säger att han undrade om han skulle få syn på mig här ikväll. Jag undrar om han hittar på det i stunden men bestämmer mig för att tro på honom, och slår mig ned bredvid. Vi pratar och dricker öl i något som känns som flera timmar. Han är supercharmig som alltid. Men jäklar vad dålig hy han har fått. Det har han haft så länge jag känt honom men projektledarstudierna i Arvika verkar inte vara av det hälsosammare slaget tänker jag.
Det spelar ingen roll. Jag vet att jag är långt över hans nivå och det vet han också. Men den killen har något magiskt, någon jävla attraktionskraft. Det är något emellan oss som sprakar och blixtrar. Jag vet att han också vet det. Det är inte alkoholen för så fulla är varken han eller jag. Jag frågar om han vill jobba ifred och han svarar nej. Helt plötsligt har jag hans mjuka mun emot min. Tiden stannar, mitt hjärta också. Jag är 20, jag är 22, jag är 12 och 102.
På sexans spårvagn hem till hans bror som han hälsar på, hånglar vi hela vägen. Vi stannar flera gånger på den korta biten som är att gå och kysser varandra. Han låser upp dörren till lägenheten vid vågmästareplatsen och vi kliver in. Jag undrar om Malle de beauvoir har varit här. Vet att hon har legat med Christians bror Tomas. Fnissar lite åt tanken.
Fortsättning följer. Annars blir det evighetslångt och det är inte kutym i bloggvärlden har jag förstått!
Auf Wiedersehen
Christian, Christian, Christian.
Tidsförflyttning. Det är sommar 2007 och avskedsfest på Liseberg. Jag har just jobbat min sista dag och ser ett ljuslockigt hårsvall i folkmassorna. Där står den där sköna killen som Ida presenterade mig för på en IFK-match för några veckor sedan. Glad på vin, tvekar jag inte utan går fram och frågar i hans öra om han känner igen mig?
Det skulle jag bittert ångra men det visste jag inte då.
Nu är det vinter 2010 och jag gör samma härliga misstag igen. Jag går fram till Christian, som för kvällen fixar visuals åt Balkan Beat Party. Han verkar glad att se mig och säger att han undrade om han skulle få syn på mig här ikväll. Jag undrar om han hittar på det i stunden men bestämmer mig för att tro på honom, och slår mig ned bredvid. Vi pratar och dricker öl i något som känns som flera timmar. Han är supercharmig som alltid. Men jäklar vad dålig hy han har fått. Det har han haft så länge jag känt honom men projektledarstudierna i Arvika verkar inte vara av det hälsosammare slaget tänker jag.
Det spelar ingen roll. Jag vet att jag är långt över hans nivå och det vet han också. Men den killen har något magiskt, någon jävla attraktionskraft. Det är något emellan oss som sprakar och blixtrar. Jag vet att han också vet det. Det är inte alkoholen för så fulla är varken han eller jag. Jag frågar om han vill jobba ifred och han svarar nej. Helt plötsligt har jag hans mjuka mun emot min. Tiden stannar, mitt hjärta också. Jag är 20, jag är 22, jag är 12 och 102.
På sexans spårvagn hem till hans bror som han hälsar på, hånglar vi hela vägen. Vi stannar flera gånger på den korta biten som är att gå och kysser varandra. Han låser upp dörren till lägenheten vid vågmästareplatsen och vi kliver in. Jag undrar om Malle de beauvoir har varit här. Vet att hon har legat med Christians bror Tomas. Fnissar lite åt tanken.
Fortsättning följer. Annars blir det evighetslångt och det är inte kutym i bloggvärlden har jag förstått!
Auf Wiedersehen
lördag 6 februari 2010
Melodifestival och samvetskval
Joakim, killen som ville att jag skulle följa med till klubb Saturn ringde precis. Jag svarade inte. Sen fick jag följande sms:
"Hej. Daniella ska ha någon konstig melodifestivalkväll med clara. Needar ngn med vettig musiksmak, kom över om du är sugen."
/Joakim
Jag och Amanda var ute igår, jag gick hem med en gammal flamma. Idag har jag svävat som på moln och det kräver sitt eget inlägg som garanterat kommer att komma längre fram. Men detta? Skall jag hänga på? Han är ju såå söt. Borde jag inte ge honom en chans IRL. Sa jag lyfta blicken över min salt och vinäger-chipspåse denna februarilördag? Sminka mig och trippa ner? Orka!?? Åh kan verkligen inte bestämma mig. Han är ju en bimbo, en manbo. Och jag orkar liksom inte riktigt det ikväll. AARGH
Auf Wiedersehen!
Uppdate!
Orkade inte träffa Joakim så bäddade ner mig med bordercollien Diva istället och plöjde sämsta filmen med J Lo och Richard Gere. Sjukt värt. Sjukt trött. Män är ju tyvärr ett heltidsjobb.
"Hej. Daniella ska ha någon konstig melodifestivalkväll med clara. Needar ngn med vettig musiksmak, kom över om du är sugen."
/Joakim
Jag och Amanda var ute igår, jag gick hem med en gammal flamma. Idag har jag svävat som på moln och det kräver sitt eget inlägg som garanterat kommer att komma längre fram. Men detta? Skall jag hänga på? Han är ju såå söt. Borde jag inte ge honom en chans IRL. Sa jag lyfta blicken över min salt och vinäger-chipspåse denna februarilördag? Sminka mig och trippa ner? Orka!?? Åh kan verkligen inte bestämma mig. Han är ju en bimbo, en manbo. Och jag orkar liksom inte riktigt det ikväll. AARGH
Auf Wiedersehen!
Uppdate!
Orkade inte träffa Joakim så bäddade ner mig med bordercollien Diva istället och plöjde sämsta filmen med J Lo och Richard Gere. Sjukt värt. Sjukt trött. Män är ju tyvärr ett heltidsjobb.
Lördag utan bakfylla
Två repliker:
1) till Malle - det är mer än OK att skriva två inlägg i rad! Det är kalas, och mycket smartare än att, som jag, skriva alldeles för långa och splittrade inlägg!
2) till Malin (och mig själv) ang. kondomer - (det här är inte ett försvarstal, utan ett reflekterande resonemang)
mr Januari (även kallad mr Februari sen i torsdags) vägrar inte kondom direkt, men kanske ändå indirekt. Han sa "jag vill inte vara tråkig, men jag kan inte komma med kondom på."
Jag kommer på mig själv med att tänka och känna att samlaget är helt meningslöst om han inte kan komma. Allt prat om hur absurt det är att hela akten ska vara centrerad kring killens utlösning, hur sex är så mycket mer än in + ut = sprut, är som bortblåst ur min hjärna i och med detta enkla statement "jag kan inte komma med kondom på."
Med detta i bakhuvudet vill jag inte heller använda kondom, trots att det går emot mina principer och trots att jag är livrädd för att behöva ställas inför de val som en graviditet innebär.
Varför fungerar mitt huvud så här? Är jag biologiskt programmerad att följa en mans önskningar, och sätta mina egna principer åt sidan?
När jag tänker tillbaka på min sexuella historia inser jag mer och mer att jag nästan alltid låtit frågan kondom/inte kondom styras av killen. Jag har bara haft tur som oftast träffat på killar som föredrar den där lilla latexbaserade försäkringen. Med Marc var det aldrig ens på tal, kondom var en självklarhet och blev efter ett tag en självklar del i förspelet.
Jag går ett steg längre och blir förbannad på Elias. Varför säger han något sånt? Han borde fatta att han inte ställer mig inför ett val, utan inför ett faktum som inte går att göra något åt. (Visst, vi kan ha sex, men bara så du vet så kommer det inte vara skönt för mig.)
Ett jävla mercy-fuck, vem fan vill ha det?
Å andra sidan, där kanske det finns en skillnad mellan manlig och kvinnlig psykologi? Han kanske inte förstår att sex som inte är lika skönt för båda = dåligt sex i min värld, även om det känns fysiskt bra för mig?
Jag känner mig själv, och vet att trots dessa tankegångar kommer det bli skyddslöst sex imorgon, och troligen p-piller om den här romansen leder till ett förhållande.
/Limpan nere i träsket.
1) till Malle - det är mer än OK att skriva två inlägg i rad! Det är kalas, och mycket smartare än att, som jag, skriva alldeles för långa och splittrade inlägg!
2) till Malin (och mig själv) ang. kondomer - (det här är inte ett försvarstal, utan ett reflekterande resonemang)
mr Januari (även kallad mr Februari sen i torsdags) vägrar inte kondom direkt, men kanske ändå indirekt. Han sa "jag vill inte vara tråkig, men jag kan inte komma med kondom på."
Jag kommer på mig själv med att tänka och känna att samlaget är helt meningslöst om han inte kan komma. Allt prat om hur absurt det är att hela akten ska vara centrerad kring killens utlösning, hur sex är så mycket mer än in + ut = sprut, är som bortblåst ur min hjärna i och med detta enkla statement "jag kan inte komma med kondom på."
Med detta i bakhuvudet vill jag inte heller använda kondom, trots att det går emot mina principer och trots att jag är livrädd för att behöva ställas inför de val som en graviditet innebär.
Varför fungerar mitt huvud så här? Är jag biologiskt programmerad att följa en mans önskningar, och sätta mina egna principer åt sidan?
När jag tänker tillbaka på min sexuella historia inser jag mer och mer att jag nästan alltid låtit frågan kondom/inte kondom styras av killen. Jag har bara haft tur som oftast träffat på killar som föredrar den där lilla latexbaserade försäkringen. Med Marc var det aldrig ens på tal, kondom var en självklarhet och blev efter ett tag en självklar del i förspelet.
Jag går ett steg längre och blir förbannad på Elias. Varför säger han något sånt? Han borde fatta att han inte ställer mig inför ett val, utan inför ett faktum som inte går att göra något åt. (Visst, vi kan ha sex, men bara så du vet så kommer det inte vara skönt för mig.)
Ett jävla mercy-fuck, vem fan vill ha det?
Å andra sidan, där kanske det finns en skillnad mellan manlig och kvinnlig psykologi? Han kanske inte förstår att sex som inte är lika skönt för båda = dåligt sex i min värld, även om det känns fysiskt bra för mig?
Jag känner mig själv, och vet att trots dessa tankegångar kommer det bli skyddslöst sex imorgon, och troligen p-piller om den här romansen leder till ett förhållande.
/Limpan nere i träsket.
fredag 5 februari 2010
Tummen nr 2!
Jag vet att det inte riktigt är okej att skriva två inlägg i rad men jag satt och funderade på något min väl och festkollega berättade för mig häromdagen.
Vi läser pol-kandprogrammet vilket innefattar bla. Statsvetenskap och denna väninna till mig går i samma klass och i onsdags kväll var det som vanligt billig öl på och förfest på Carmen sedan vidare (för första gången) till Café Opera (vilket förövrigt var helt surrealistiskt) för storskalig dans och fylla.
Vi är ett blandat gäng från klassen och vi har alla väldigt olika politiska värderingar men som jag brukar säga "mångfald gynnar"! Hur som helst, Café Opera, shots, massa fylla och män i kostym. Min väninna är där och vi dansar i dimman och plötsligt ser jag en av våra klasskompisar lägga armen runt hennes midja och uppenbart stöter på henne, hon skämtar bort det och allt är förlåtet och glömt... Kunde man tro...
Duktig och sansad som jag är (eller bara för full) går jag hem och somnar i min ensamhet.
Dagen efter ringer denna kvinna och har brutal ångest, Hon berättar att hon har sovit med mannen (armen runt midjan) och att mörkret, trots att hon inte egentligen var sugen, drog till sig kåthetens ljuva känsla och där låg de nakna och var nära pleasure town...
då kom det, som bakfyllan, som blåtiran, feministiska backlashen, som missbildningarna efter Tjenobyl, TUMMEN!
Igen, vad är grejen med tummen???
Mali de BESVIKEN PÅ MÄNEN
Argagrannenlappar!
Jag måste säga att jag älskar den arga grannen, jag älskar alla arga grannar som existerar, för dom gör det, i alla lägenhetshus, radhusområde, inne i städer, i förorter, byar, småstäder. Den obligatoriska arga grannen. Det som fascinerar mig mest är att att alla dessa, i alla delar av Sverige har ungefär samma problem med sina grannar. Det är för högljutt, stökigt, nedskitat, felplacerat, i vägen, eller något annan irriterande, har dom någon sorts hemlig klubb, en konspiratorisk organisation där de upprätthåller disciplinen bland medborgarna? Kanske är den till och med global? Värt att titta närmare på det här!
Jag såg den roligaste "arga grannen-lappen" när jag precis flyttat in, minns inte riktigt men var något i stil med:
"Du som går med klackar kl 8 varje morgon, kan du sluta med det. Alla är inte vakna då!"
Numera måste man ha ljuddämpare på sina skor, glöm inte det, annars blir dina grannar arga!
Mali de Beauvoir
Nawness
Nawness är ett ord som jag har uppfunnit alldeles själv. Ni vet , det då något är så jävla gulligt och sweet att man bara vill utbryta "ååååh" eller på engelska "naaaaw" Typ söta hundvalpar, tjocka bebisar, eller bara när man får frukostmacka och kaffe på sängen av söt kille på onsdagsmöra.
Iaf. Jag var skitstressad och nere, skitmycket i skolan, pianolektion. min fina lärare Nilla frågar hur jag mår och lyckas luska ur mig att jag och mitt ex har gjort slut. Jag får mental breakdown och börjar grina där på pianopallen. Hon tröstar och är så jävla fin. Nawness nr 1.
Senare på kvällen när jag har sagt till min Stockholmskille att jag känner mig stressad och nere och inte är på topp får jag följande sms:
Härliga du! Inte bra att du känner dig stressad. Har inte märkt det så mycket när vi pratar. Det saknas nog en dimension i vår kommunikation.....Fysisk kommunikation. När du säger att du inte känner dig bra vill jag komma och hålla om dig, ge dig en stor kram och prata. Du är fantastiskt fin. Puss, Puss
Feb 10 21:38
NAWNESS!!! Eller hur!?
Auf Widersehen
Iaf. Jag var skitstressad och nere, skitmycket i skolan, pianolektion. min fina lärare Nilla frågar hur jag mår och lyckas luska ur mig att jag och mitt ex har gjort slut. Jag får mental breakdown och börjar grina där på pianopallen. Hon tröstar och är så jävla fin. Nawness nr 1.
Senare på kvällen när jag har sagt till min Stockholmskille att jag känner mig stressad och nere och inte är på topp får jag följande sms:
Härliga du! Inte bra att du känner dig stressad. Har inte märkt det så mycket när vi pratar. Det saknas nog en dimension i vår kommunikation.....Fysisk kommunikation. När du säger att du inte känner dig bra vill jag komma och hålla om dig, ge dig en stor kram och prata. Du är fantastiskt fin. Puss, Puss
Feb 10 21:38
NAWNESS!!! Eller hur!?
Auf Widersehen
Mitt livs första "arga grannen-lapp"
Jag går på folkhögskola. Läser musik, bor i ett studenthus som kallas för Almeberg. Vi är tolv personer som bor i huset, alla känner alla, ett vardagsrum. Imorse när jag skulle upp och duscha går jag till tvättstugan för att hämta min nytvättade morgonrock. Jag möts av följande lapp.
Till dig, kära kamrat och medmänniska som fann det nödvändigt att låna (?) min blåa IKEA-påse som jag hade lagt här i tvättstugan, om du finner det i ditt hjärta att du vill återlämna sagda påse så vore det ytterst angenämt.
Småirriterade hälsningar// Fredrik Rum 12
PS: skiter väl i påsen men det är en principsak... :DS
HAHAHAHA, DÖR VI INTE AV SKRATT HÄR? Småsint jävel.
(Jag lägger också min tvätt i sådana påsar och inser att jag måste fått med mig den.
Skriver en lapp och hänger den och påsen på hans dörr. )
Auf Wiedersehen!
Till dig, kära kamrat och medmänniska som fann det nödvändigt att låna (?) min blåa IKEA-påse som jag hade lagt här i tvättstugan, om du finner det i ditt hjärta att du vill återlämna sagda påse så vore det ytterst angenämt.
Småirriterade hälsningar// Fredrik Rum 12
PS: skiter väl i påsen men det är en principsak... :DS
HAHAHAHA, DÖR VI INTE AV SKRATT HÄR? Småsint jävel.
(Jag lägger också min tvätt i sådana påsar och inser att jag måste fått med mig den.
Skriver en lapp och hänger den och påsen på hans dörr. )
Auf Wiedersehen!
Har mått allmänt skit sen jag fick reda på att Mitt ex träffat ny brutta efter dryga månadens uppehåll med mig. (Förvisso 26 och utan seriösa framtidsplaner men ändå!) Men vad fan, nu glömmer vi det. Jag kan inte älta mig igenom livet!
Ikväll är det fredag helg och jag skall åka till Göteborg och bo hos min söta Amanda. Hon pluggar genus och jag ska ut med det gänget. Vem vet? En genuskille? En söt!? Som inte är bög.
Wish me luck!
Snabb replik till Linn som skrev:
"Frågan är om det är gentlemannamässigt eller en självklarhet man borde förvänta sig om killen inte gillar kondomer?"
Mitt svar: Man är inte en gentleman öht om man vägrar använda kondom!
Dagen efter-piller eller inte!!!
Auf Widersehen!
Ikväll är det fredag helg och jag skall åka till Göteborg och bo hos min söta Amanda. Hon pluggar genus och jag ska ut med det gänget. Vem vet? En genuskille? En söt!? Som inte är bög.
Wish me luck!
Snabb replik till Linn som skrev:
"Frågan är om det är gentlemannamässigt eller en självklarhet man borde förvänta sig om killen inte gillar kondomer?"
Mitt svar: Man är inte en gentleman öht om man vägrar använda kondom!
Dagen efter-piller eller inte!!!
Auf Widersehen!
Rödvinsdrömmar
Middagen igår blev lyckad! Puh!
Det är så skönt med vänner som är notoriskt sena när man själv också är notoriskt sen. Kl 19 (vid den tidpunkten var köket upp-och-ner, golvet nymoppat och jag, Jonatan och Jonatans kompis Gustav sprang runt som skållade råttor i panik) började telefonen ringa. 7 av 7 inbjudna var över en halvtimme sena. Puh!
Maten blev asgod, samtalen var trevliga och tro det eller ej - intelektuella! Alla fick paltkoma och päste i soffan. Jag och Elias smög runt och smygpussades lite då och då under kvällen. Vid kl elva ungefär smet vi iväg och gick hem till honom för sex och sömn. Jag var en kass värdinna, men det var det värt!
Jag hade druckit ungefär en halv flaska rödvin under kvällen, och drömde extremt tydliga drömmar hela natten!
Ni vet, såna där drömmar då allt som hänt under dagen/veckan flyter samman och bildar knäppa situationer...
Första drömmen: Jag ligger på rygg, och Elias sitter upp och tittar på mig. "Jag kan inte träffa dig längre." säger han. "Jag har cancer och kommer dö inom ett halvår"
(jag tolkar detta som en blandning mellan min oro att han ska tröttna på mig och att Marcus' pappa tidigare under dagen berättat att hans mamma, Marcus farmor, har fått cancer i bihålorna och troligen kommer bli blind inom ett halvår.)
Jag vaknade av drömmen, och det tog mig flera minuter att inse att det inte var sant.
Andra drömmen: Jag råkar ha sex med en kompis till Elias, och de tycker att jag måste välja någon av dem, men jag förstår inte varför. Jag tycker bara det är gött att ha två män. (kan detta tyda på att jag börjar tröttna på Elias, eller kan det vara gamle Marc som spökar?)
Det visar väl sig med tiden...
/Limpan
Det är så skönt med vänner som är notoriskt sena när man själv också är notoriskt sen. Kl 19 (vid den tidpunkten var köket upp-och-ner, golvet nymoppat och jag, Jonatan och Jonatans kompis Gustav sprang runt som skållade råttor i panik) började telefonen ringa. 7 av 7 inbjudna var över en halvtimme sena. Puh!
Maten blev asgod, samtalen var trevliga och tro det eller ej - intelektuella! Alla fick paltkoma och päste i soffan. Jag och Elias smög runt och smygpussades lite då och då under kvällen. Vid kl elva ungefär smet vi iväg och gick hem till honom för sex och sömn. Jag var en kass värdinna, men det var det värt!
Jag hade druckit ungefär en halv flaska rödvin under kvällen, och drömde extremt tydliga drömmar hela natten!
Ni vet, såna där drömmar då allt som hänt under dagen/veckan flyter samman och bildar knäppa situationer...
Första drömmen: Jag ligger på rygg, och Elias sitter upp och tittar på mig. "Jag kan inte träffa dig längre." säger han. "Jag har cancer och kommer dö inom ett halvår"
(jag tolkar detta som en blandning mellan min oro att han ska tröttna på mig och att Marcus' pappa tidigare under dagen berättat att hans mamma, Marcus farmor, har fått cancer i bihålorna och troligen kommer bli blind inom ett halvår.)
Jag vaknade av drömmen, och det tog mig flera minuter att inse att det inte var sant.
Andra drömmen: Jag råkar ha sex med en kompis till Elias, och de tycker att jag måste välja någon av dem, men jag förstår inte varför. Jag tycker bara det är gött att ha två män. (kan detta tyda på att jag börjar tröttna på Elias, eller kan det vara gamle Marc som spökar?)
Det visar väl sig med tiden...
/Limpan
torsdag 4 februari 2010
Psykopattummen!
Fortsättning följer på den enda och väldigt mycket in-my-face kärleksliknande sexuella kontext som existerar i mitt numera nära maniska liv.
Mannen, tummen, psykot - smsfest för alla!
Samma dag; 12.49
"Hej! Fy fan vilken ångest jag hade imorse, söt naken tjej i säng yvs. arbete. Nu när jag har arbetat vill jag träffa den söta tjejen igen. Vad gör du på måndag? Cocktails och Refused hemma hos dig? Jag tar med sprit. /Tummen"
(Inget svar)
Samma dag; 13.23
"Eller ännu bättre, vad göre du ikväll"
(Inget svar)
Samma dag; 18.27
"Nehee =("
(Inget svar)
Dag 1; 20.53
"Hej Malle, jag tyckte du var en grym tjej och hade gärna träffat dig igen (i mindre dyngrakt tillstånd). Om jag sade/ gjorde något dumt så ber jag om ursäkt. Det var verkligen inte meningen i sådana fall. Ha det fint! /Tummen"
(Svarar till slut)
och så håller det på SMS efter SMS, ett tag var jag rädd att gå hem utifall att han skulle stå utanför min dörr och skrika.
Jag trodde att jag var dålig på att vara kall, spela spelet, följa 3-dagars regel eller inte fylle-smsa men sannerligen har jag fått mig en konkurrent. Kanske ska jag köra samma game tillbaka och på så sätt få honom att tappa intresset för mig? Kanske inte?
Han och andra män (annan man jag släpade hem dagen efter Tummen) fick mig att lägga allt var män, förhållande, flört heter och lägga skiten på någon dammig hylla någonstans.
"There will be no more men!"
/Mali de Beauvoir, Stockholm, Sweden
Rapporterar återigen från Malmö högskolas bibliotek. Mitt huvud känns som ett slitet gummiband, då vi pratat Kognitiv Beteende Terapi sedan kl 8 i morse...
Kaoset i köket styrdes upp relativt smärtfritt igår, och efter några snälla ord från kombon Jonatan (bristvara generellt, men fantastiska i behövande situationer) mådde jag riktigt bra igen.
Lyckades också hålla fingrarna borta från att smsa mr Januari hela dagen igår. Idag har jag skickat sms om tid och villkor för middagen ikväll, men inte fått svar på... tre timmar. Mekanismerna går igång igen.. tänk om han tröttnat på mig redan, tänk om han ser den här kvällen som en hög förhållande-tröskel han inte vill kliva över, tänk om han är en psykopatisk player som bara ville ha ett känslosamt yttrande från mig och sen seglar vidare på singellivets hav...
Inga signaler jag tolkat tyder på att det skulle vara så, men man vet ju aldrig?
Inför kvällen känner jag helt enkelt: Det kan gå hur bra eller dåligt som helst.
Antingen går det åt skogen:
- Barnvaktsföräldrarna är sena hem, fast jag bett dem att komma tidigt, vilket leder till att jag blir sen hem och inte hinner varken duscha (katastrof eftersom jag glömde ta deo i morse) eller laga avocadosallad (katastrof eftersom jag aldrig gjort den innan och behöver lite tid)
- Jonatan har skitit i att dammsuga och moppa trots att han lovat. Katastrof eftersom vi har en vecka gamla rödvinsfläckar på hallgolvet.
- Elias bestämmer sig för att skita i middagen och skita i mig.
- Maten smakar bajs och jag slutar som en evig ungmö i djup tragik.
Eller så går det superbra:
- Barnvaktsföräldrarna är hemma tidigt och ger mig en bussbiljett.
- Jag hinner duscha, raka benen, välja kläder, sminka mig, och laga en fantastisk avocadosallad.
- Jonatan har städat, och dukat, och köpt gott vin som han dessutom luftat lagom till att jag kommer hem.
- Elias är där och alla har jättekul.
- Jag får ligga ikväll.
fortsättning följer...
/Limpan
Kaoset i köket styrdes upp relativt smärtfritt igår, och efter några snälla ord från kombon Jonatan (bristvara generellt, men fantastiska i behövande situationer) mådde jag riktigt bra igen.
Lyckades också hålla fingrarna borta från att smsa mr Januari hela dagen igår. Idag har jag skickat sms om tid och villkor för middagen ikväll, men inte fått svar på... tre timmar. Mekanismerna går igång igen.. tänk om han tröttnat på mig redan, tänk om han ser den här kvällen som en hög förhållande-tröskel han inte vill kliva över, tänk om han är en psykopatisk player som bara ville ha ett känslosamt yttrande från mig och sen seglar vidare på singellivets hav...
Inga signaler jag tolkat tyder på att det skulle vara så, men man vet ju aldrig?
Inför kvällen känner jag helt enkelt: Det kan gå hur bra eller dåligt som helst.
Antingen går det åt skogen:
- Barnvaktsföräldrarna är sena hem, fast jag bett dem att komma tidigt, vilket leder till att jag blir sen hem och inte hinner varken duscha (katastrof eftersom jag glömde ta deo i morse) eller laga avocadosallad (katastrof eftersom jag aldrig gjort den innan och behöver lite tid)
- Jonatan har skitit i att dammsuga och moppa trots att han lovat. Katastrof eftersom vi har en vecka gamla rödvinsfläckar på hallgolvet.
- Elias bestämmer sig för att skita i middagen och skita i mig.
- Maten smakar bajs och jag slutar som en evig ungmö i djup tragik.
Eller så går det superbra:
- Barnvaktsföräldrarna är hemma tidigt och ger mig en bussbiljett.
- Jag hinner duscha, raka benen, välja kläder, sminka mig, och laga en fantastisk avocadosallad.
- Jonatan har städat, och dukat, och köpt gott vin som han dessutom luftat lagom till att jag kommer hem.
- Elias är där och alla har jättekul.
- Jag får ligga ikväll.
fortsättning följer...
/Limpan
onsdag 3 februari 2010
ambitioner och mazarin
Malmö calling!
Imorgon ska vi ha knytkalas med ett gäng från socionomklassen, och mr Januari är bjuden. För er som inte visste - mr Januari är vegan, och även om han sagt att jag inte behöver laga något speciellt till honom så vill man ju gärna imponera lite!
Hjärnkontoret har arbetat för fullt i flera dagar, och äntligen igår lyckades jag fundera ut något bra.
Tänker Baker and Spice recept, tänker Grillad broccoli med vitlök och chili + avocadosallad med koriander, körsbärstomater och rödlök. Plus att jag tänkt ut en egen rätt (den felande länken..).
Det börjar bra, jag kokar broccolin, fräser vitlöken och chilin, och "grillar" broccolin separat. Än så länge är händelseförloppet under kontroll.
Jag börjar med min egna rätt, som jag tänkt ska vara champinjonröra i paprikahalvor som man kör i ugnen. Jag börjar skiva champinjonerna, glömmer bort att jag precis hackat chili och kliar mig i ögat! Aj för satan!!!
I samma sekund blir andra omgången broccoli färdigkokad, jag ska ta den från spisen och spiller varmt vatten på foten (AAAAJ!!!)
Köket ser ut som fan, champinjonröran smakar skit (vad gör man när man överdoserat citron?!?) och jag har ont på två ställen samtidigt.
Det blir bloggande och tröstmunchie (mazarin från netto, kan jag bli mer white trash?) innan jag pallar ta tag i det här kaoset. Kanske till och med en cigarett.
Jag försöker tänka positivt:
- Två av tre veganrätter blir , om än inte lyckade, åtminstone OK.
- Det är tanken som räknas.
- Misslyckade projekt är ett tecken på att man är en charmig, kreativ person (eeh... not)
Jag har i alla fall kommit till sans och väljer fruktsallad till efterrätt istället för hemmagjord sorbet (hade garanterat blivit årets rysare)
Mina inlägg blir längre och längre, sorry för detta! Kan inte hindra mig själv från att skriva av mig...
Igår skrev jag puss i ett sms till Elias, och fick puss tillbaka. (Yeeeiiii!!!! Segerdans runt hela lägenheten!). Han insisterar också på att betala för ett dagen efter-piller som jag tog i förrgår. Frågan äe om det är gentlemannamässigt eller en självklarhet man borde förvänta sig om killen inte gillar kondomer?
Fick även ett sms från Marc kl 00.45 inatt. "Gdnite linn" Vad fan?
svarade på morgonen
"Hey marc. Friends dont say gdnite? Sorry if im bering rude, but it hasnt been easy for me getting over those feelings, and if u snd me txts like that itl start them up all over again... Hope u understand :)"
"Im sorry. I miss you sometimes. Friends say goodmorning though, right? I'll try not to txt."
Man saknar inte mjölken förrän kon är ur båset, eller vad säger man?
Han tog mig så jävla mycket för givet, och hade jag bara haft ballsen att ställa lite krav hade jag säkert mått mycket bättre. Men men. Det känns ju gött nu i vilket fall. Om saker går åt helvete med Elias så vet jag att jag har ett garanterat ligg i London. Sweet, sweet brown sugar!
/Linn
Imorgon ska vi ha knytkalas med ett gäng från socionomklassen, och mr Januari är bjuden. För er som inte visste - mr Januari är vegan, och även om han sagt att jag inte behöver laga något speciellt till honom så vill man ju gärna imponera lite!
Hjärnkontoret har arbetat för fullt i flera dagar, och äntligen igår lyckades jag fundera ut något bra.
Tänker Baker and Spice recept, tänker Grillad broccoli med vitlök och chili + avocadosallad med koriander, körsbärstomater och rödlök. Plus att jag tänkt ut en egen rätt (den felande länken..).
Det börjar bra, jag kokar broccolin, fräser vitlöken och chilin, och "grillar" broccolin separat. Än så länge är händelseförloppet under kontroll.
Jag börjar med min egna rätt, som jag tänkt ska vara champinjonröra i paprikahalvor som man kör i ugnen. Jag börjar skiva champinjonerna, glömmer bort att jag precis hackat chili och kliar mig i ögat! Aj för satan!!!
I samma sekund blir andra omgången broccoli färdigkokad, jag ska ta den från spisen och spiller varmt vatten på foten (AAAAJ!!!)
Köket ser ut som fan, champinjonröran smakar skit (vad gör man när man överdoserat citron?!?) och jag har ont på två ställen samtidigt.
Det blir bloggande och tröstmunchie (mazarin från netto, kan jag bli mer white trash?) innan jag pallar ta tag i det här kaoset. Kanske till och med en cigarett.
Jag försöker tänka positivt:
- Två av tre veganrätter blir , om än inte lyckade, åtminstone OK.
- Det är tanken som räknas.
- Misslyckade projekt är ett tecken på att man är en charmig, kreativ person (eeh... not)
Jag har i alla fall kommit till sans och väljer fruktsallad till efterrätt istället för hemmagjord sorbet (hade garanterat blivit årets rysare)
Mina inlägg blir längre och längre, sorry för detta! Kan inte hindra mig själv från att skriva av mig...
Igår skrev jag puss i ett sms till Elias, och fick puss tillbaka. (Yeeeiiii!!!! Segerdans runt hela lägenheten!). Han insisterar också på att betala för ett dagen efter-piller som jag tog i förrgår. Frågan äe om det är gentlemannamässigt eller en självklarhet man borde förvänta sig om killen inte gillar kondomer?
Fick även ett sms från Marc kl 00.45 inatt. "Gdnite linn" Vad fan?
svarade på morgonen
"Hey marc. Friends dont say gdnite? Sorry if im bering rude, but it hasnt been easy for me getting over those feelings, and if u snd me txts like that itl start them up all over again... Hope u understand :)"
"Im sorry. I miss you sometimes. Friends say goodmorning though, right? I'll try not to txt."
Man saknar inte mjölken förrän kon är ur båset, eller vad säger man?
Han tog mig så jävla mycket för givet, och hade jag bara haft ballsen att ställa lite krav hade jag säkert mått mycket bättre. Men men. Det känns ju gött nu i vilket fall. Om saker går åt helvete med Elias så vet jag att jag har ett garanterat ligg i London. Sweet, sweet brown sugar!
/Linn
tisdag 2 februari 2010
förhållande..?
Jag sitter i biblioteket på skolan när jag läser Malles efterlängtade debut på blogg-arenan och kan inte hindra mig själv från att skratta högt! Min teori slår aldrig fel! (...tills den dag jag kommer träffa en man som motbevisar den...)
Irriterade blickar slår mot mig från diverse studenter i lokalen, och jag tänker ni vet inte vad ni går miste om, people!
mr Januari och jag låg och myste i sängen igår, då han frågade var jag tycker att vi är någonstans. Vad ska man svara?
Jag sa att jag tycker jättemycket om honom, men inte vet vad jag borde förvänta mig, typ.... Rörigt svar i panik.
Önskar man hade en riktigt bra avledningsmanöver i sådana situationer.. en telefon som ringer på beställning.
Samtalet fick mig att fundera lite grann. Jag vet ju faktiskt inte vad jag förväntar mig, eller ens hur jag kommer känna för honom om en vecka. Just nu är allt bara helt fantastiskt, men jag misstänker att en vardagslunk kan infinna sig ganska snabbt, och det är väl då man känner i fall man verkligen älskar personen i fråga eller bara känslan av att ha någon.
Nu ska jag lämna Malmö högskolas bibliotek för att köra barnvagn i snörusket.
Note to self: körkort innan graviditet!
/Linn
Irriterade blickar slår mot mig från diverse studenter i lokalen, och jag tänker ni vet inte vad ni går miste om, people!
mr Januari och jag låg och myste i sängen igår, då han frågade var jag tycker att vi är någonstans. Vad ska man svara?
Jag sa att jag tycker jättemycket om honom, men inte vet vad jag borde förvänta mig, typ.... Rörigt svar i panik.
Önskar man hade en riktigt bra avledningsmanöver i sådana situationer.. en telefon som ringer på beställning.
Samtalet fick mig att fundera lite grann. Jag vet ju faktiskt inte vad jag förväntar mig, eller ens hur jag kommer känna för honom om en vecka. Just nu är allt bara helt fantastiskt, men jag misstänker att en vardagslunk kan infinna sig ganska snabbt, och det är väl då man känner i fall man verkligen älskar personen i fråga eller bara känslan av att ha någon.
Nu ska jag lämna Malmö högskolas bibliotek för att köra barnvagn i snörusket.
Note to self: körkort innan graviditet!
/Linn
måndag 1 februari 2010
Tummen!
Sockholm calling!
Hur många gånger har vi inte alla, ni alla pratat om små snoppar, män med pyttepyttesmå snoppar? Vi kallar dom lillfingret, vi kallar dom lillen, eller "jag kände inte ens att han var i mig-killen", Linn brukar vara den som säger "men han hade ju små händer, du borde ha förstått..."
Men jag lär mig uppenbarligen inte!
Veckan hade varit riktigt hektisk, massa sociala konvent, supande som fan, fransyskor vilse i Stockholm, flyktingförläggning i mina 24kvadrat och för att inte glömma 200% universitetsstudier med allt vad det innebär (typ äckelliberal professor i Nationalekonomi som tycker att skatter är "någon typ av fördelningspolitik, eller nåt..." "Vadå utsugning av U-länder, man kan tro det men alternativkostnaderna för dom är faktiskt väldigt mycket högre om de specialiserar sig! Man kan få en känsla av det men det är inte utsugning!") slutligen på fredag kväll hade alla dragit (till och med min sambo) och jag kunde slappna av med en box rött och ost med vännen Klara!
Vi hade bestämt att "ta det lugnt" och inte klubba även denna kväll (trots det hade vi båda klätt upp alldeles för tjusigt för att sitta och sunka hemma) men ni känner mig. Ner på stan och in på Debaser (vakten tilltalar mig med förnamn)!
22.30
Kliver in och ser alltför många söta indiepojkar, indiestim, jag och klara ler belåtet mot varandra.
22.40
En man med Black Flag-tröja hoppar fram framför mig och säger något i stil med "du är så himla söt, jag heter..." och räcker fram handen. Han hade musche!
23.30
Han hänger kvar och visar sig vara 29 år och journalist. Jag ser en karriärmöjlighet och ruset ökar i intensitet. Klara känner sig mindre bekväm tills kompis 3 dyker upp.
00.00
Dans, luddig dimma, mannen är full som fan och jag med och det är röj på dansgolvet. Han talar om för mig att han inte gillar öl utan drinkar, han tappar poäng redan där!
01.00
Klara siktar in sig på en man på dansgolvet och han kommer inte undan!
02.00
Vi tar taxin hem till min (äntligen egna) boning och jag bjuder på vin och Refused.
Det är efter det här som det spårar.
Han ber mig att ta av mig kläderna, ja säger åt honom att han får allt ta av sig sina först.
Där ligger vi halvnakna och när jag finner min hand befinna sig innanför hans kalsonger kan jag inte tro att det är sant, där finns inget! Eller oj, där va han ju! Eller?
Jag försöker greppa den men finner det svårt.. Har jag stora händer?
Ni förstår, inte större än min tumme, PÅ RIKTIGT!!!!
Linn, nästa gång ska jag kolla på dom där jävla händerna!!
Det tar inte slut här, jag vakar på lördag morgon, frustrerad och irriterad och han har som tur väl är redan gått till jobbet och fumlar efter min mobil och till min förvåning ser jag att han redan hunnit skicka två sms...
Jag tänker, Vad i helvete och tro mig mer kommer...
Män är patetiska!
/Mali de Beauvoir
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
