Inatt drömde jag en dröm som symboliserar hela min relation till Stockholmsmannen.

Han, mali och sz-kvinnan hade festat hela natten. längre än till klockan 03. De andra hade festat till eftermiddagen. På morgonen var det en riktigt varm augustidag. Sådär så att luften står still.

Jag och stockholmsmannens börjar prata. Han är så gruvligt fin. Vi börjar hångla mot ett köksbord. Han har rutig skjorta och mörka blåjeans och jag kan känna hans stånd mot mitt lår. Allt är kvalmigt, sexigt men samtidigt så tryggt och välbekant. Jag tänker att jag bara vill vara med honom. Jag frågar om vi inte ska göra det, här och nu.

- Nej säger han. Jag måste ta en dusch först.

Han börjar gå iväg över stigbergstorget och jag slås av att han är så lik någon.

Han ser kort ut.

Jag ropar efter honom.

- Du är så himla lik Calle Schulman!!!

/tigerkvinnan

ångest och automatiska tankar

Igår trodde jag att jag var gravid. I några plågsamma timmar, på en föreläsning om socialtjänstlagen och sen på cykeln hem. Ångestladdat som fan.
Jag var så nervös att jag klantade mig med graviditetstestet och fick gå och köpa ett till.

Och det var negativt. En helt otrolig lättnad.

/Limpan

tillbakablickar

Såhär några dagar efter att jag återigen legat med mr Januari tyckte jag att det var en bra idé att läsa mina gamla blogginlägg om honom och vår lilla vinterromans.
Det var kul läsning - jag måste ha ansträngt mig mer på den tiden för att skriva roligt, ska börja med det igen! Och så var det intressant såklart.
Snacka om social konstruktion! Jag minns den där känslan, precis när det tagit slut. Hur ensam jag kände mig. För det är inte kul att vara singel när man inte har några singelvänner i sin omeddelbara närhet. Eller bara för få vänner i sin omeddelbara geografiska närhet överhuvudtaget.
Jag minns hur jag drog Marcus' barnvagn genom snömodd, blev skrikt åt av arga cyklister (var fan ska jag gå nånstans då, gångbanan är ju inte snöröjd!!!) och hade så lite pengar att "ta en öl", vilket är en förutsättning för att lära känna nya människor i en ny stad/klass, var ett projekt som kastade om en halv månads budget.
Vad jag menar är att singelskapet fick ta smällen för hela ensam och hopplöshetskänslan. Som om myskvällar skulle lösa alla mina problem. Glömde helt bort egenvärdet i självständighet och "the harder the fall..."-logik.

Våren kom, jag fick skatteåterbäring, åkte till London (och blev besviken på ett och annat, bland annat storlek) (en storlek jag inte blev besviken på var den jag upplevde i torsdags - ett kroppsproportionerligt underverk!), kom hem från London, började läsa psykologi, vänner i Malmö gjorde slut på sina förhållanden med killar utanför högskolan - och vips! var jag inne i de socialt mest intensiva månaderna på länge!
Trenättershelger, nya människor, hångel, dans, paniktentaplugg och framförallt vänskaper som växte fram med racerfart.
Under hela den här perioden återupptäckte jag med nöje singellivets många fördelar, och hade helt otroligt kul för det mesta.

Mitt i alltihop dök Debsy upp. Som en stormvind. De där första veckorna visste jag knappt var jag skulle ta vägen. Enda gången det uppstod tystnad mellan oss var när vi hånglade.
Men Debsys väldigt väldigt fina sidor visade sig vägas upp (vägas ner?) av avgrundsstora dåliga sidor. När jag tänker på honom nu ser jag en (inte alls särskilt snygg) osäker, ostrukturerad, konflikträdd, sunkig, talanglös och ganska tråkig kille. I egoistiska/sadistiska stunder tänker jag att han hela tiden visste att jag var för bra för honom.

Nu håller det här inlägget på att skena iväg till en.... hel årskrönika. Vilket vi alla borde skriva i december! Sammanfatta våra år i män? Hur många blev det, vilka, vad representerade dessa män under 2010?
Jag vet i alla fall att om jag ska hinna uppfylla mitt nyårslöfte i år så får jag antingen åka på skidsemester eller börja ta betalt för sex.

/Limpan

Känslor är så svårt när man inte känner personen i fråga. När kommunikationen inte funkar, och man slår knut på sig själv om och om igen för att försöka förstå vad han tänker och känner.
Så brukar det vara för mig i alla fall. Ett jäkla hustle helt enkelt.

Idag har jag spenderat x antal timmar i tv-soffan framför Scrubs-dvd, med trötta ben och molande huvudvärk.
Mr Januari var här på efterfest igår. När han skulle gå hem stod vi i hallen och pratade en lång stund. Jag frågade om han skulle hämta sin kompis och gå (som dansade till diverse 80talshits på köksgolvet), han tittade på mig en stund, och sen tog han ett steg fram och kysste mig.
Vi hade mysigt "inte väcka resten av kollektivet"-sex, låg och pratade om allt möjligt, och hade lite mer sex.
Det är så mycket som har förändrats sen vi dejtade, och det som hände igår känns verkligen bara kul. Jag är väldigt mycket mer självsäker nu, och det känns väldigt kul att upptäcka!

/Limpan

Men limpan , vad fan. Tanken var inte att jag skulle framstå som lycklig. Isåfall framstår jag som verkligt miserabel när jag nu deklarerar att jag och herkules har en "tyst vecka".

"jag måste få känna efter vad jag verkligen känner".. "det låter som en jättebra idé sa jag", för vad fan skulle jag säga.



Är så förbannad att jag inte orkar skriva om det. HATAR MÄN!

ska skriva utförligt om detta när jag har lugnat ner mig.

/den morrande tigerkvinnan

Tiger, grattis till dig!! Det låter som att du har väldigt kul med den här killen (som i min värld redan heter Herkules!) och det är det absolut viktigaste. Håll huvudet kallt, som Viveca Lärn skulle sagt. Men det gör du redan om jag känner dig rätt!

Anledningen till att jag loggade in på Årskrönikan idag var egentligen för att skriva av mig om min frustration och sorg över Sverigedemokraternas hela existens men framförallt deras senaste utspel: http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/sverigedemokraterna/article7902089.ab?sms_ss=facebook&at_xt=4cab69d04c1b2995%2C0

Det sista citatet av Jimmie Åkesson fick mig att börja lipa framför datorn. Kan i och för sig också härledas till PMS, pankhet samt höstdepression i miniatyr. Jag blir så sjukt ledsen av att han har mage att påstå att SD är de jagade, förtryckta och hotade medan det är dem och deras åsikter som förtrycker, hotar och jagar människor, som dessutom har betydligt sämre möjligheter att kunna försvara sig.

Nu mår jag bättre, delvis pga av-skrivningen, men mest för att Tigris har en gorgeus halvgud.

/Limpan

P.S. Mr 2009 planerar en weekendresa till Köpenhamn. Han fick tydligen mersmak sist vi sågs. Gött för mig ;)

Kodnamn på Mannen? Den grekiska halvguden (tigers debsy!, haha)
Ålder? 25 bast
Klädstil: behöver inte ens söka jobb själv på Herr-Judits utan blir tillfrågad av ägaren
Intellekt och intelligens? ja och ja.
Hur och var träffades ni? debaser (tigers debsy!)
Sysselsättning och ambitioner? utbildad copywriter, men pluggar nu en politisk kandidat.
Andra fritidsintressen? skriver en bok, översätter film och text,utrikespol. förening,italienska,matlagning, tusen vänner som heter typ niotillfems kille ludde och andra storheter som typ carl bildt och wayne gretsky.
Hur är hans Boendeform? Var var placeras han på skalan- pojkrum/bostadsrätt?Bor med tjejkompis i bostadsrätt på rätt bostadsgata.

Handstorlek och snoppstorlek? Stämde de olika faktorerna ihop? Stämmer Linns tes eller inte? eftersom jag är förälskad tycker jag att ingen har med det att göra. men inte liten.

Hur är han att hångla med? Hur tar han i dig? Hur tittar han på dig? Får du de komplimanger du är värd? 1. han är så snygg att jag skiter i hur han är att hångla med, kan bara tänka prestationsångest
2. sexet är en katastrof än så länge, se punkt 1,

3. fick massor av komplimanger första veckan men nu verkar de ha tagit slut.

Behövde du fråga om kondom eller var det en självklarhet? han har inte använt sen fjorton, hej bäbis, hej klamydia.

Bjöd han dig på frukost på morgonen efter? när jag frågade om han kunde göra kaffe till mig sa han att jag kunde få en tjuga och köpa på slevan. dock gjorde han stor helgfrukost....hmm

Hur generös upplever du honom som person? växlar mellan att sätta blommor och söta lappar på min cykel, ge mig bergste från hans farmors grekland när jag är sjuk och bjuda på fika till att vägra komma hem till mig för att jag har plastgolv. get the picture själva.

Hur intresserad och på verkar han? Om skalan är från lam till besatt? jag vet inte. tror inte han hade träffat mig om han inte var intresserad. verkar intresserad av mig men inte av ett förhållande vilket kanske får era olycksklockor att klämta högre än min puls.

Hur intresserad och på är du? alldeles för intresserad.

Vet du någonting om mannens umgänge och kompiskrets? alla är hippa och har hippa jobb och hipp hurra! not.

Hur tog hans senaste förhållande slut? vilka förhållanden???

Finns det något wild-card med honom som gör att x antal minus i alla de andra kategorierna kan spolas bort!? han är oändligt snygg.

PS: Andra lik i garderoben? pass än så länge

Limpan här.
Ju mindre som händer i ens liv desto mer vikt fäster man vid små saker, små segrar.
En sån liten seger upplevde jag i fredags, när jag såg Debsy stå och hångla med en galet ful tjej. Ha!
En annan sån liten seger upplevde jag i lördags, då jag hängde med b.l.a mr Januari. En massa folk, som alla satt och drack öl och pratade.
Några gånger under kvällen kom jag på honom med att sitta och titta på mig. Och jag vet vad han tänkte på.
Tyvärr är mr Januari en väldigt principfast kille, så jag vet också att vi aldrig kommer göra något med varandra igen.
Men det betyder ju inte att mitt självförtroende inte är på topp, efter en liten, men ack så viktig seger!