Igår kväll kom M och jag hem till Malmö igen, hem till oss. Det åskade och regnade något alldeles spektakulärt, blixten slog ner några kvarter bort och det blev översvämning på våran gård. När vi skulle gå och lägga oss hörde vi högljudda mansröster från gården och M gick ut och kollade så att det inte var cykeltjuvar. I morse när han hade gått och jag låg kvar i sängen efter en natt av halvdålig sömn satte byggjobbarna igång att riva balkonger med någon slags helvetesmaskin som låter som en symfoniorkester på amfetamin och får väggarna att skaka. Klockan sju på morgonen. Jag tog på mig enorma hörselskydd, la en kudde över huvudet och längtade tillbaka till tystnaden på ön.
När jag blir stor ska jag bo på landet.
Semestern var underbar, Göteborg visade sig från sin bästa sida. Som vanligt hade jag velat göra mer av allt, hänga mer med Synthersizerkvinnan och Tiger, suttit en stund till på Masthuggsberget, varit på ön minst en heldag för att komma in i det där riktiga lunket...
Men visst känns det gött att vara tillbaka i M-town. Det är nu jag har tid att ta tag i allt som fått bli hängande i luften senaste veckorna.
/Limpan
