onsdag 17 februari 2010

Mansgris

Jag står i köket och slänger, utan att överdriva, ihop en potatisgratäng. Jag är sen till T-centralen och har inte tagit på mig alla kläder än när min telefon ringer, okänt nummer... I all hast svarar jag och en man i andra ändan av telefonen säger "Tjena, det är S.." på riktigt ful 80-tals stockholmska. Jag är mycket tveksam till vem det är, letar i minnet... vem kan jag ha gett mitt nummer till som heter S... ge mig något mer. "S... från Debaser". Bra ledtråd, ge mig mer, kan fortfarande inte komma på vem det är. Jag säger "aha!" och ger mig själv lite tid. Vi pratar lite och då slår det mig att ja, just det ja, dörrvakten. Så är det, jag desperat att komma in på stället, är himla trevlig mot vakten, vakten tror att jag flörtar med honom och sen är det kört! Det som fascinerar mig mest är att jag inte har ett enda minne av att ha gett honom mitt nr.

Hur som, han föreslår att vi ska ses, jag säger att jag har fullt upp men kan tänka mig att höra av mig på söndag. Söndag infinner sig och jag bestämmer mig för att höra av mig, ensam och bitter på skit, kommersiella, oetiska, kränkande högtiden alla hjärtans. Vad, fan, man kan ju se det som en upplevelse om inte annat, håll fienderna nära!

Igår står jag och ska laga mat när jag ser att han ringer, VARFÖR RINGER HAN MIG?
Jag klarar inte av att prata med någon som jag knappt känner, vi ska träffas på torsdag, räcker inte det?

Jag märker på en gång att han bara vill tjöta... snacka om saker som, "Vad gör du då?" och "Jag jobbar så himla mycket!" okej, lame! sen kommer det värsta!
Han frågar ju vad jag gör, jag berättar att jag läser nationalekonomi och genusvetenskap och han blir lite full i skratt och totalsågar genusvetenskap och hävdade att det skulle vara någon grund för rabiata feministhandlingar. Jag tänker då, men vad fan säger du det till mig för när jag precis har berättat att jag läser det. SKA DU HA EN KÄFTSMÄLL tänker jag då!

Jag har fortfarande inte avbokat mötet med honom, funderar på att träffa honom ändå och knäcka honom, se det som min samhällsplikt att förklara hur fel han har och mosa in hur han som priviligerad vit, medelklass, man har en sådan inställning som han har på grund av sin lätthanterliga och problemlösa position. Mansgris!


Ps. du måste träffa Alex och Nima när du är i London Linn!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar