onsdag 10 februari 2010

The perfect Break-up.

Här följer inlägget om hur mr Elias Januari gjorde slut på våran ca tre veckor långa romans.

Vi hade bestämt träff söndag kväll. Han skulle höra av sig efter sin fotbollsträning och så skulle jag komma hem till honom. Jag hade haft en oförklarlig dålig magkänsla sen lördag kväll utan att riktigt ha belägg för det. Den här magkänslan verkar vara ju någon slags universell göra slut-känsla, men det var första gången jag kände det så starkt. (kan även ha berott på 4 öl och 2 mojitos...)

Han ringde kl åtta söndag kväll och sa att han stod utanför min dörr. Jag tog hissen ner och släppte in honom. Vi gick in på mitt rum och satte oss på sängen.


"Jag måste prata med dig om en grej."


Han förklarade att han känt sig ganska labil på sistone, att han inte mått särskilt bra. Att han inte vill ge sig in i ett förhållande eftersom han känner att han inte skulle kunna ge mig den uppmärksamheten jag förtjänar. Att han bara kan fokusera på sig själv och inte vill starta ett förhållande som bara kommer vara på hans villkor.

Hur många killar gör den reflektionen? Så omtänksamt och osjälviskt.

Han hade tårar i ögonen och vi kramades.

Det hade kunnat gå till så mycket fulare på så många sätt. Han kunde valt att inleda ett förhållande, fått mig helt nerkärad och sen dumpat mig brutalt om två månader, men det gjorde han inte. Han kunde valt att bara ignorera mig och inte svara i telefon, men det gjorde han inte. Han kunde ha antytt dagen innan att vi behövde prata och gett mig ett dygns garanterad ångest, men det gjorde han inte. Han bara ringde när han stod utanför.

Jag kan inte vara arg, jag kan inte vara bitter, men det känns inte som en förlust. Om att bli dumpad kan öka ens självkänsla så har det hänt mig.


Vem vet, det kanske är en öppning för något långt in i framtiden?


För övrigt vill jag tillägga att jag fortfarande inte köpt flygbiljetter till Manchester. Börjar väl tänka lite att det kanske inte är en så bra idé ändå...
Det är ju lika mycket London jag vill träffa som Marc. Shoreditch, Themsen, Baker and Spice. Fabio, Katty, Cristina, Kate, Benjamin... Öl till lunch och partypoppers till middag.

Om jag åker så ska jag fan inte till Manchester på romantisk weekend med mitt ex! (som det ju faktiskt blir hur man än väljer att omskriva det)
Om jag åker ska jag till London! Dagar och kvällar i min älsklingsstad, nätter med Marc.

/den obotligt naiva Limpan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar