Efter mycket tjat ( eller en tillfrågan för ca 100 år sedan) Har jag, Pamela, nu bestämt mig för att debutera på årskrönikan. För er som inte misstänker vem Pamela kan tänkas vara, tänk om och tänk nytt. Jag är Pamela, det blonda fantastiska bombnedslaget ni egentligen väntat på.
Nog om mig. Sitter och avnjuter ett glas rött efter en otroligt tråkig tenta. Och väntar. Väntar på att min älskare skall höra av sig och bekräfta vårt avtalade möte ikväll.
I två långa veckor har min älskare agerat barnvakt åt någon snorunge. Det betyder att min älskare inte varit tillgänglig för det en älskare är till för: Att Älska. Nu har snorungen(efter två veckors årskurs 8 praktisering på ett daghem) åkt tillbaka till sin riktiga familj och min älskare är därmed fri för älskog.
Men min älskare hör inte av sig. Jag vet att det rör sig om minuter, tur och träff och marginaler. Men jag är en otålig egocentrisk älskare och förväntar mig att min älskare skall vara tillgänglig alla tider på dygnet.
För att dra en kort bakrundshistoria:
Jag har haft turen att träffa den bästa älskaren som kan tänkas. Han är snygg. Han har mörkt vackert hårsvall. Han har muskulösa drag. Han är allmänbildad. Han ser ut som Tarzan. Han är min personliga gud. VI har träffats på daglig basis sedan årsskiftet.
Att inte träffa och använda min GUD/ÄLSKARE/TARZAN på 2 hela veckor känns som en definition av en nedåtlutande välbefinnande-kurva.
Om han inte svarar inom 3 timmar kommer jag ge upp tanken på att han är den ultimata älskaren, därför, kära vänner, kräver jag att ni ber för mig nu. tack.
Återkommer snarast med mer info angående älskare.
MVH
Pam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar