Skärtorsdagen blev rödvin och en massa catching up hemma hos Henning i Masthugget. Mer vin födde en tur till Sejdeln då jag fick låna skor av snälla söta Agnes eftersom jag lånat min mors sportiga Gore-tex-kängor till stan och helst inte ville synas på Andra Långgatan med fashion-crime på fötterna.
När jag vaknade bredvid snälla söta Agnes hade jag två sms. Ett från en orolig mor (fantastiskt gulligt och ologiskt, hur ofta vet hon var jag sover i Malmö?)
och ett från mr Marriage Material, mottaget kl ett ungefär:
Jag är i Ronneby. Spelat. E så jävla full.
Ringde upp honom på väg till vagnen och pratade i typ 20 minuter om sådär allt och ingenting.
Jag kände mig fantastiskt smickrad av att han tänkte på mig när han var i Ronneby (vad fan är Ronneby?). Inte smickrad som i Nu rodnar jag av alla söta komplimanger, utan smickrad för att vi börjar bli vänner på riktigt. Hörs när vi inte är i samma stad.
En eventuell framtida kärlek som eventuellt växer fram långsamt. Eller inte. Jag vet inte. Men en måste inte alltid veta. Ibland kan det vara skönt att bara ta saker som de kommer.
/Limpan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar