Kristna ungdomar gifter sig bara för att få ligga

Två av våra gamla klasskamrater har gift sig. Han är pingstvän, hon vet jag inte riktigt, nån slags frikyrkofantast.
Men jag minns skvallret som gick. Om att de inte sov i samma säng när de sov över hos varandra.
Jag minns deras extremt oskyldiga pk-hångel i korridorerna. Hur jag pendlade mellan att tycka att de var fina, och bara vilja gå fram och kräkas på dem.


Så nu har de gift sig. När jag gick gymnasiet brukade jag ofta raljera över kristna tonåringar. Skenheligheten och den äckliga lillgammalheten. Den där överlägsna tonen i diskussioner, typ "Jag vet nåt som inte du vet. Om vi inte håller med varann så beror det på att du inte är upplyst."
Jag brukade säga att det var sjukt korkat att gifta sig med någon man inte legat med. Som att köpa grisen i säcken.

Med åren har jag väl intagit ett lite mer öppet förhållningssätt till allt möjligt, inklusive skenheliga frikyrkomiffon. Och har väl framförallt insett är sexliv är något man kan jobba på. Tillsammans.

Men jag sänder ändå en tanke till Marcus och Emelia på deras stora dag (eller ja, i efterskott blir det väl...) :
Kär god gud. Hjälp dem med prestationsångesten inför bröllopsnatten. Hjälp dem så att Marcus inte kommer i byxorna eller Emelia råkar ha mens. Amen.