Limpa med knuff

Det där spelet va..
Som bekant för er, kära vänner så hörde Debsy av sig till mig när jag satt med flyttlasset på båten. Kanske just för att jag lyckats hålla mig från diverse former av booty calls eller oskyldiga kolla läget-sms.

I morse vaknade jag med ett oläst meddelande från mr 2009. Typ såhär i översättning:
Kom just hem från en fest, och det enda jag tänker på är dig här hos mig. Galet, jag vet. Bara önskar att du var här.
Jag svarade något i stil med att jag är glad att han tänker på mig, men hoppas att det inte innebär några negativa känslor för honom eller hindrar honom från att träffa någon annan.

Vi chattade på facebook några timmar senare. Han hade varit på lunchdejt med en kompis flickväns kompis. Hon hade tagit honom till Baker and Spice (stället där jag jobbade i London) och varit jättestolt över att hon hittat ett sånt guldkorn till ställe.
Stackars Markyparky. Där satt han och var nostalgisk över mig. Jag kan inte påstå att det inte känns bra. Man saknar inte mjöken förrän kon är ur båset...

Jag förundras över detta ständiga spel. När jag inte hör av mig (i båda dessa fall handlar det om att jag faktiskt är genuint ointresserad) så får jag nostalgiska, fina, romantiska sms.

Med denna lärdom i ryggen gäller det väl bara att kunna hålla tummarna från mobilen när jag faktiskt verkligen är intresserad och förälskad i någon.
Jag skapar härmed en ny blogg-etikett, note to self. Sådant man ska gå tillbaka och läsa när man träffar någon ny och blir upp över öronen ibland molnen.

Natti natti!

/Limpan