tisdag 15 juni 2010
Sarkasmer på en gräsmatta
Malí är på besök i Gbg, och efter mucho vino och barracuda igår kväll blev det bakishäng i solen idag. På en gräsplätt vid Linnéplatsen satt vi på ett täcke och la sarkastiska kommentarer om våra medmänniskor.
Där fanns brat-killar i wayfarers och beiga shorts. En hade en champagnekyl med sig. Till Slottskogen. Där fanns barnvagnsmaffior vars like jag aldrig tidigare skådat. De var säkert 25 st, på crosstraining-promenad i grupp med en hurtig ledare i gul väst i spetsen.
Men en kvinna tog hem guldmedaljen i alla kategorier.
Hon klampade in i våra liv tjattrandes i mobiltelefon och med en knallblå handväska på armen, samtidigt som hon försökte breda ut sin medhavda röda handduk på marken. Smidig som ett kylskåp. Efter mycket om och men lyckades hon, varpå hon dunkade ner sin kroppshydda, med benen rakt ut och utan tillstymmelse till hållning.
So far so good, jag gillar verkligen folk som inte hänger i park för att vara snygga, utan för att det är gött.
Vi tjötar vidare, skrattar åt killgängen vars tröjor åker av snabbare än fiskmåsar snor mjukglass från barnahänder.
Vi äter chips, och när vi båda stoppat in varsin näve vandrar våra blickar osökt bort till (den barbenta) röda handduken-kvinnan.
Hon har lagt sig ner. På mage. Antingen är ho extremt kobent, eller så trivs hon med friska fläktar. Men vår utsikt är plötsligt dominerad av väldigt mycket hud.
Chipsen flyger ur våra munnar i ett av dagens alla enorma gapskratt.
Då tar vinden tag i hennes kjol, och gapskratten tystnar tvärt.
Människan har inga underkläder på sig.
Vi är chockade, fascinerade, skrämda och förvirrade? Var det, nääh, kan det vara?? Nääh men gud!!
/Limpan
Där fanns brat-killar i wayfarers och beiga shorts. En hade en champagnekyl med sig. Till Slottskogen. Där fanns barnvagnsmaffior vars like jag aldrig tidigare skådat. De var säkert 25 st, på crosstraining-promenad i grupp med en hurtig ledare i gul väst i spetsen.
Men en kvinna tog hem guldmedaljen i alla kategorier.
Hon klampade in i våra liv tjattrandes i mobiltelefon och med en knallblå handväska på armen, samtidigt som hon försökte breda ut sin medhavda röda handduk på marken. Smidig som ett kylskåp. Efter mycket om och men lyckades hon, varpå hon dunkade ner sin kroppshydda, med benen rakt ut och utan tillstymmelse till hållning.
So far so good, jag gillar verkligen folk som inte hänger i park för att vara snygga, utan för att det är gött.
Vi tjötar vidare, skrattar åt killgängen vars tröjor åker av snabbare än fiskmåsar snor mjukglass från barnahänder.
Vi äter chips, och när vi båda stoppat in varsin näve vandrar våra blickar osökt bort till (den barbenta) röda handduken-kvinnan.
Hon har lagt sig ner. På mage. Antingen är ho extremt kobent, eller så trivs hon med friska fläktar. Men vår utsikt är plötsligt dominerad av väldigt mycket hud.
Chipsen flyger ur våra munnar i ett av dagens alla enorma gapskratt.
Då tar vinden tag i hennes kjol, och gapskratten tystnar tvärt.
Människan har inga underkläder på sig.
Vi är chockade, fascinerade, skrämda och förvirrade? Var det, nääh, kan det vara?? Nääh men gud!!
/Limpan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar