Limpan här, förlåt den långa och ganska så omotiverade frånvaron!
..eller ja, omotiverad..? Snarare är det väl så att inget, absolut inget händer i mitt kärleksliv, alltså har jag egentligen ingenting att blogga om.

Jag kom till en insikt häromdan. Att det här är första gången på väldigt länge som jag inte konstruerar en förälskelse i brist på annat.
För det har, som ni säkert känner igen, varit ett signifikant mönster för mig. Händer det inget - så hittar jag på att det händer nåt.
Och jag pratar inte "söta killen på bussen tittar på mig och ler"-hitta på, utan mer "killen som jag låg med för ett halvår sen kanske ändå är den rätte för mig"-hitta på.

Jag vet inte vilken faktor i mitt liv jag har att tacka för denna förändring, men glad är jag. Kanske beror det på att jag trivs hemma? Att bo i kollektiv har ju sina för och nackdelar, en av dem (som känns både som en för och nackdel) är att man nästan aldrig är ensam. Och det är väl mest i de där ensamma stunderna som tankar blir fantasier.

Imorn ska jag berätta en rolig historia!

/Limpan