Klockan är halv åtta och jag har varit vaken i två timmar. Mannen (som också heter M) har alarm som går av halv sex varje morgon. Han jobbar som snickare och går upp alldeles outhärdligt tidigt.
Just idag somnade jag inte om och jag tror att det beror på att det är ljust ute redan vid halv sju. Åh snälla våren, kom!
Nu till helgen är det sex veckor sedan vår första natt i samma säng.
Och jag vet inte vad jag ska säga. Förutom att det känns precis lika självklart och vardagligt som fantastiskt, pirrigt och spännande!
Jag är kär i någon som är kär i mig.
/Limpan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar