Det är ju bara en siffra. Jag älskar min kropp, den är mjuk och varm och fin.
Mitt bmi ligger på 31,6 alltså fetma. Vilket jag tycker känns helt sjukt. Jag känner mig inte fet. lite överviktig, rund, mullig, med former visst.
Men fet? Nej.
Idag gick jag på stan en sväng. Jag tittade på människors kroppar och funderade. Kring siffror, som BMI. Och kring komplex.
Jag tror att hur man mår i sin kropp har väldigt lite med hur den ser ut i förhållande till andra kroppar. Det ligger hos en själv. Är man för smal har man väl komplex för det. Eller att man typ har fula knäskålar, armbågar, näsborrar eller örsnibbar.
Hälsan då? Ett BMI som säger FETMA betyder väl ändå något? Ja, kanske det. Visst har jag dålig kondition, men det hade jag ju för tio kilo sedan också. Då rökte jag dessutom.
Barnmorskan tog mitt blodtryck, och det var bra. 130/80.
Och jag kan spurta till en buss utan att avlida. Jag kan dansa en hel natt utan att känna mig flåsig och ful. Min kropp är inget hinder för mig. Sen har jag väl i och för sig gått upp lite grann de senaste två månaderna. Förhållandekilon.
Men nu har jag fått rutin på gympa, vilket inte kommer göra att jag går ner i vikt, bara kommer i form lite grann, blir lite starkare får lite bättre kondis samt blir lite piggare.
Mina matvanor får nog ett godkänt också. Vegetariskt, alltid hemlagat, inga halvfabrikat. Lite mycket ost, vin och öl på sistone, men inga hutlösa mängder.
Helt enkelt: när siffran har sjunkit in känns allt mycket bättre. Jag är inte missnöjd med mig själv, och jag är inte förbannad på BMI-tabellen. Har dock bestämt mig för att högaktningsfullt skita i den. Fetma my ass!
Puss och kram
Limpan
Hallå!! Skit i jävla BMI. Det räknar inte muskler. Jag var överviktig t om. när jag dansade 10 pass i veckan och sprang 1,5 mil. ej ok värdemått. Puss/pam the man
SvaraRadera