tankar och känslor

Tentapressen ligger som ett sjok över mina axlar. Det är egentligen inte särskilt stressigt, men bara vetskapen om att jag ska sitta en hel vecka till och plita ner barndomsminnen för att sen analysera dem utifrån litteratur känns betungande. Det gör saker med mitt humör. I förrgår kväll blev jag plötsligt jätteledsen. Utan anledning. Morgonen efter var jag fly förbannad när jag cyklade till skolan. Jag knöt nävarna hårt om styret i frustration över att en tjej som sprang till bussen lyfte för högt på fötterna och hade en töntig ryggsäck.

Väl i skolan hade jag en sorglös flamsig glädjestund, skickade ett flirtigt sms till M som jag en halvtimme senare ångrade då den irrelevanta oron kickade in. "Tänk om han känner sig pressad sexuellt när jag skriver så..." Efter skolan kom en enorm trötthet över mig, som visserligen bottnade i lite nervositet inför mitt viktväktarmöte. (har jag sagt att jag börjat på viktväktarna?)

Resultatet på vågen fick upp mig i humör igen, och när jag cyklade till jympapasset på Friskis kände jag att jag ägde världen. Väl inne på jympan slog oron till igen då jag för tredje passet i rad fick ont i framsidan vaden, vilket jag tror kan utvecklas till benhinneinflammation om jag inte gör något åt det. Typ köper nya jympaskor, och slänger de lila-turkosa som jag haft sen högstadiet, och som inte ens var särskilt högkvalitativa då.

Men oron släppte efter en stund då jag valde att fokusera bara på träningen, svettades som en gris men åh vad gött det var.
Dagen avslutades i soffan framför en Beckfilm då jag höll M i handen eftersom den var så läskig (?!?)
Efter denna känslomässigt utmattande dag sov jag som ett barn i tio timmar och är nu alldeles groggy. Jaja, en kopp kaffe till och sen blir till att skriva världens bästa text om att samtala med barn.

Puss å kram

/Limpan