Pratade precis med Limpan. Vi planerade kommande helg för på fredag är det jag som styr min kos mot Malmöland! CSN har dunkat in och jag är redo att slösa en genomsnittlig, kenyansk årslön denna helg. (Det, som blev kvar efter monstermega-räkningarna jag betalade igår.) Förhoppningsvis blir det en liten tripp till Kobenhavn på lördagen också. Älskade bohemstad. Vackra, långa män med med munnen full av grötiga r och färglada vibskov-scarfs. Med bleka händer och fula tänder. Förhoppnings finns du där. Åh, vad vore livet utan drömmar. Det har inget med mitt liv just nu att göra men jag tänker på Pluras vackra rader:
"Över bron till Köpenhamn
jag tatuerade ditt namn
på min arm står det: Äntligen min"
Okej, okej jag flummar ut. Ikväll känner jag att jag tillåter mig det. Jag är en romantiker, en drömmare. Cynismen och bitterheten flåsar mig i nacken men jag vägrar, den ska inte få ta över och styra mig. Jag vill tro på kärleken! Trots skörhet och svikna löften, trots kärleksbrist och ett stukat hjärta. Om inte annat så kanske jag får ett dåligt hångel och en rolig historia. Vem vet? Ikväll vågar vi tro tycker jag!
Auf Wiedersehen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar