På rätt sida bron

Imorgon blir det ännu en date (avtalat te och sex -gött!) med mr Januari, och det var längesen jag var så här nipprig. Kan inte koncentrera mig på något i mer än fem minuter åt gången, biter på nagelbanden tills jag kommer på mig själv med hur äckligt det är, vandrar runt i lägenheten och flyttar på saker utan någon egentlig plan.. Igår var jag tvungen att skriva hans nummer på en lapp och sen radera det från telefonen för att inte höra av mig och verka desperat. Den här nervositeten är helt orimlig, och jag önskar att någon av mina feministas fanns i närheten med en karta attarax i högsta hugg!

Jag hoppas så oerhört mycket på den här mannen. Han är den finaste människan jag träffat på ett bra tag vilket blir ännu tydligare i jämförelse med allas vår kära Marc, mr 2009.

I övrigt är jag ganska trött på män i allmänhet. En av de män jag träffar oftast är Morten, pappa till mitt barnvaktsbarn. Morten är en manipulativ, smårasistisk dansk, som använder härskartekniker för att kontrollera sin omgivning. Varje gång vi har en antydan till konflikt (oftast handlar det om att både han och mamman är ganska oberäkneliga vad gäller tider vilket leder till att jag blir frustrerad då jag inte kan planera mina kvällar) så anmärker han på oviktiga detaljer för att dumförklara mig. Senast igår var det för att jag hade glömt att vika upp Marcus byxkanter. "Vi vill ju inte att han ramlar och skadar sig" säger Morten och klappar mig på axeln.
Ungen snubblar väl fan inte av att sitta och kolla på Bolibompa...

I detta mansdominerade vintermörker finns dock en starkt lysande stjärna, och på fredag sitter hon på ett tåg ner till Malmö! Det blir heldag med helkväll i Köpenhamn och förhoppningsvis träffar vi andra danska män som hjälper mig att ändra min grovt generaliserande värdering om män, och framförallt danska män.