Alla hjärtans dag var min första dag i Stockholm. Jag vaknade upp hemma hos Kalle och vid ettsnåret tåg vi tuba-luba till Östermalm för att möta upp Simon och Malle för en lång promenad på Djurgården. Efter det blev det en fika på Sturekatten. (jag inser att här någonstans börjar mitt inlägg att låta som Blondinbella, men girls, can't help it det är måndag...) Vi pratar om gårdagskvällens bravader.Simon (som gillar att ligga med män):
-Jag känner mig sprängd.
Oklart huruvida han syftar på alkohol eller nattens bravader.
Malle:
-Jag är fortfarande full!
Jag ska hem till min Stockholmsman på kvällen och är jättenervös. Gör av solidaritet ett statement för alla 1,5 miljoner singlar i Sverige.
Jag firar INTE alla hjärtans dag av princip. Det är en kommersiell skithögtid!
Dock gjorde jag och Kalle ett undantag och tog med hjälp av telia, fnissiga mms som vi skickade till väl utvalda personer. Såhär söt var Kalle! Vi fick dock oroväckande få svar! Har folk ingen humor!?? Eller är helt enkelt alla hjärtans-dag så prestationsfylld att folk tror att ovanstående bild är seriös? Är vi så förblindade och romantiktörstande att vi svävar lallande uppe i det blå av en ful ros från ica, billig choklad eller ett cheesy sms? Vad händer med alla hjärnceller en dag som den här? Är valentins dag helt enkelt fördummande? Behöver vi inte lite mindre hysterisk köpromantik ?? Jag vågar drista mig att påstå det. Eller är jag bara avundsjuk??
//Auf wiedersehen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar