Kvällsnoja

Jag lånade Marc's dator när jag skrev inlägget från London, och såklart kunde jag inte vara smart och hålla käften när han frågade vad jag gjorde, med följden att han såg vad jag skrivit. Den lilla katastrofen kunde skrattas bort relativt lätt (vi alla vet ju att hans prestationer i sängen varit helt fantastiska tidigare) . Jag förklarade flera gånger under helgen att bloggen fungerar som kommunikation mellan mig och mina närmaste vänner, och att troligen ingen annan i hela världen läser den. Jag bad honom dessutom uttryckligen (både för min skull och hans egen) att han inte skulle läsa den i fortsättningen.

Så kommer nojan... det förra inlägget jag skrev om honom var ju ganska taskigt på ett sätt... tänk om han har läst det och tagit jätteilla upp... jag skulle blivit extremt sårad om jag läste nåt sånt om mig själv...

Men jag tänker också såhär: det är min blogg, min dagbok, och mitt "tjejsnack". Om han läser det (via google-translate) och får reda på saker han hellre varit utan så får han skylla sig själv. Jag bad honom att inte läsa den.
Man kan inte skriva utifrån vad man tror och inte tror att folk inte vill få reda på.

För övrigt vill jag också tillägga att jag är glad att jag åkte till London. Att kemin inte fungerade kan vid viss eftertanke också bero en del på mig. Någonstans tror jag att jag fortfarande jobbar för att komma över vad jag hade med Elias, och att det kan ha påverkat hur jag betedde mig mot Marc..
Men vi ändå riktigt kul tillsammans, och jag hoppas att vi kommer fortsätta vara vänner och hälsa på varandra då och då.

/Limpan