Igår låg jag och lyssnade på regnet mot fönsterblecket. Trodde aldrig att jag skulle bli så glad för lite regn, men vad som helst som indikerar att en vår är inom räckhåll gläder mig just nu!!
Jag tänker en hel del på mr Januari. Går runt och känner nydumpad, trots att det snart gått tre veckor sen det tog slut. (om man ställer det i proportion till att vi bara dejtade i tre veckor så är det rätt länge)
Idag såg jag mig själv som Hugh Grant i Notting Hill, när han går genom marknaden, årstiderna förändras och de spelar Ain't no sunshine i bakgrunden.
Jag kan bli ledsen när jag tänker på att jag förlorade en kille som är så opretentiöst skön, som har samma sjuka humor som jag, som genuint gillade min kropp som den är, som inte tycker det är äckligt att jag snusar..... m.m. m.m.
Detta handlar ju såklart om att jag idealiserar. Och någonstans hoppas på att vi kommer börja ses igen så småningom.
För filmen slutar ju så, eller hur? Tiden går och det är många turer fram och tillbaka, men sen står de likförbannat där och är nykära igen. Notting Hill har ju för övrigt ett oerhört överdrivet Lyckligt Slut = 5 minuters svepande panoreringar över bröllop, galakvällar, husköp och soliga gravidmagar. Ingen tvekan där, de är så menade för varandra att de borde växa ihop till historiens första siamesiska gifta par.
En ny man behövs i mitt liv! Jag gillar inte att säga det, med faktum är nog helt enkelt att jag behöver en kille att gå runt och fundera och fantisera kring för att kunna bibehålla min självständighet. Paradoxalt? Kanske...
Ekonomin är återigen körd i botten i mitt liv, men utgång ska fan prioriteras den här månaden!
/Limpan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar