Ensamheten

Fredag eftermiddag, snöblandat regn och inga planer för kvällen. Det känns som jag har frågat hundra personer vad de ska göra i helgen, och som om ingen har frågat mig.

Nu är ju det inte riktigt sant. Jag har frågat ... fyra personer vad de ska göra i helgen, varav två åker till sina respektive hemstäder, en ska på fest hos gamla vänner i Lund, och en frågade om jag ville hitta på något ikväll eller gå på loppis med henne imorgon. Jag tyckte loppis lät roligt, och tänkte att jag säkert kommer på nåt kul att göra fredag kväll. Men så blev inte fallet, och här sitter jag, lyssnar på Ryan Adams och kedjesnusar. Ikväll kommer jag umgås med Jonatan och hans kompisar. Vilket jag vet att de inte har något emot (inte jag heller för den delen), men jag kan ändå inte låta bli att känna mig som det ensamma syskonet. För även om de inte ska på fest, så har de i alla fall planer.


När den här känslan kryper sig på så vet jag att det är dags för lite tid hemma. Om en vecka + några dagar är det jag som sitter på en båt ut till min ö. Till familj och husdjur, till promenader och natur. Till avkoppling, paus och perspektiv.

Bara att tänka på det gör att min andning går ner i tempo och att jag samlar mina tankar som så gärna vill skena iväg.



/Limpan