Lågvatten i London

Jag undrar hur jag kunde tillåta min läckra singelcityweekend förvandlas till en förtryckt gropies mardröm.
För er som är hemma på Harry Potter så kan jag säga att huset Mr. T och Hanky Panky bor i är som kråkboet på crack minus charmen. En lumpbod. På spisen stog en gryta med oidentifierbart innehåll, gud vet hur länge den hade stått där. När det var dags att äta satte man helt enkelt på plattan och värmde upp röran, sedan lät man den stå kvar tills det var dags att äta igen. In i oändligheten. Nu inträffade måltiderna sannerligen sällan, här var det Guinnies och magic herbs som mättade magarna.

På något vis befinner jag mig på Sainsburys med en korg full av ekologiska svampar och alger och tre backar lågkvalitetsöl. Jag ser hur mitt ICA-kort glider genom kortaoutmaten som ett väloljat knull. 32 pund.
För att komma över pengapaniken sveper jag tre öl på tom mage. Framför mig står drömprinsen. Han är ängeln Gabriel som spelar gudabenådat på sin lyra. Åh han är så duktigt på gitarr. Han spelar om och om igen och jag stryker honom medhårs i hopp om återbetalning. Den kommer till tonerna av Hank Williams med ett parti rostiga cykeldäck som publik.

På kvällen ska Mr. T ha konsert. Jag hjälper till att bära hans gitarr och betalar hans öl. När jag ska berätta en rolig anekdot om våran gemensamma hemstad Göteborg, eller om mitt liv för den delen, får Mr. T något glasartat i blicken och avbryter efter halva meningen med antingen ett grymtande, ett fnysande, ett suckande eller en sång.
Hanky Pankys silkontuttsflickvän går och köper tobak till alla. Till mig köper hon en chokladbit i kinderäggsstil. Förndering är total.
Mr. T´s kompisar pratar snabbt och obegripligt om obskyr musik. Själv sitter jag som ett mähä och skrattar på dom rätta ställerna men säger ingenting själv. Jag går in på toaletten och tröstäter kinderäggschokladen. Det smakar ljuvligt efter en dag i förödmjukelsen och svältens tecken.

Väl hemma i pundarkvarten frågar Hanky Panky om jag vill ha en topp som "en av Mr. T's tjejer" har glömt. Jag får sova vid Mr. T's fotända. Precis som Sir Väs.
På morgonen med snabbkaffe och förra veckans tidning frågar Mr. T om jag vill ha lite matsmältningsmusik. Jag tittar upp och ser ett gitarrspelande skrev. Mumlar fram:

"Du är verkligen duktig på gitarr"

/
Den svaga synthesizerkvinnan