Snokar i en annan kvinnas elände. Får det mig att må bättre? Nej, men jag inbillar mig att jag måste försöka förstå lite mer för att inte döma ut en av mina bästa Malmö-vänner.

Situationen mellan dem är så obegriplig när man ser den med nya ögon att jag kände mig tvungen att försöka se den med deras/hennes ögon. Lusläsa bloggarkiv.


Eller försöker jag bara rationalisera min Krösa-Maja ådra?
Nej, jag hoppas att det inte är så. Jag är mindre dömande mot deras destruktiva relation nu än vad jag var för en halvtimme sen.
Och mer fast besluten att ta hand om mitt eget känsloliv, försöka tänka mer än att känna.
För där klämmer skon rejält för dem verkar det som.

Som sagt, ingen människa förtjänar att må som hon mår över en relation.


/Limpan