I min och sz-kvinnans klass finns två kristna och ömma gossar. De umgås jämt och ständigt och de senaste månaderna har vi noterat något...
Den ena gossen som har lockigt, rödhårigt hår kastar ständigt trånande blickar efter sin ljuslockige, resliga kamrat som dock inte verkar fatta flaska. Den rödhårige har en nervskada och lite problem med att gå och leds ständigt av den ljushåriga. De sitter och har djupa samtal i biblioteket och går på kristna andakter tillsammans. När man frågar om den rödhårige skall med och fika säger han "snart"och slänger ett långt ögonkast mot klassrumssalen där den ljuslockige sitter och studerar. När rödhåriga gossen kommer in med sin bricka i matsalen är de våta hundögonen där och letar efter gyllene lockar och löparlår.
Hur de och deras Gud ser på homosexualitet har jag ingen aning om. (Min Gud säger att de skall köra hårt!! ) Att det är mer än vänskap i luften råder det iallafall inte längre någon tvekan om. Åtminstone envägs.
Nu återstår tre frågor.
Kommer den rödhåriga att våga deklarera sin känslor för sin vän innan terminen ringer ut?....
Hur kommer den ljushåriga att reagera? Är han verkligen såpass trög att han inte fattar det som alla andra ser?
Hamnar de i himlen eller helvetet?
/t i g e r k v i n n a n
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar