Limpan a.k.a svävaren

Först och främst: jag var på vårdcentralen igår - ingen halsfluss, bara en jävligt bad-ass förkylning!

Det blev Höllviken, glimrande glid i en cabriolet ner till Falsterbo strand. En öl på bryggan och en öl på motorvägen med vinden i håret.
Kl halv ett tog jag mitt pick och pack (dvs alkohol) och åkte till stan för att träffa Debaserkillen. Han stod och väntade när jag klev av bussen på Södervärn. Skojade om att det skulle vara creepy, men jag bara mös.
Vi tog ett snabbt glas hemma hos honom (plus världshistoriens snabbaste fresh'n up av honom) och sen bar det av till Debaser. Träffade några av hans vänner, träffade några av mina vänner (kändes jävligt skönt att några av mina vänner var där, så att jag inte hamnade i bihangs-riskzonen).
När Debaser stängt, och inga möjligheter till efterfest visade sig, gick vi hem till honom, hämtade en flaska rödvin och satte oss på skolgården borta vid mig. I en typ klätterställning OBS! utan tak.
Vi hade inte hånglat alls under hela kvällen, bara pratat om allt och inget, lite djupare samtal än sist.
Första kyssen varade i en evighet. Vi hånglade, pratade, drack rödvin, rökte, värmde varandra, hånglade mer...
Det var så fint. Vi halvlåg uppe i den löjliga klätterställningen på den fina skolgården med en stor väggmålning. Runt 7-tiden på morgonen somnade vi en stund. Hans arm runt mig, mitt huvud på hans axel.
Det blev ljust och varmt ute. Trötta hundägare började promenera trötta hundar. Vi hånglade. Och det var så fint.
Jag skulle ta tåget kvart i tio, så vi gick upp till mig en sväng, kissade, packade och kollade internetbanken. Jag bjöd på frukost på espresso house centralen. På perrongen kysste han mig hejdå.
De där 10-15 minuterna högst upp i klätterställningen var allt jag sov på hela natten. Trots det är jag inte trött. Jag är bara euforisk.

/Limpan