Höstgatan

Terminen drar igång. Den långa sommaren, min paus från Malmölivet är över. Jag har flyttat in i en fantastisk lägenhet på Höstgatan.
Under min sista helg på ön hade jag besök av mr 2009. Det blev en riktig kontaktannons-helg, med långa skogspromenader och mysiga hemmakvällar.
Vi hade sex, skrattade, pratade allvar, pratade politik, pratade om varandras dejtingliv. När mr 2009 fick höra om Debsy och miljonen reagerade han med "He's a junkie. Obviously."

I tisdags träffade jag Debsy. Han berättade, efter en stunds lirkande från min sida, att han kommit på att han är kär i sitt ex.
Det var ett grymt bra samtal, jag sa alla de där grejerna som man vanligtvis ångrar att man inte sagt.
Efteråt, när jag cyklade därifrån kände jag mig lättad. Inget mer drama, istället en fräsch raggningsnystart från ruta 1.
Självklart såg jag honom på Band of Horses spelning senare samma kväll. Med armen kring exet. Det stack till i några sekunder, men jag kände ändå att av oss två är det hon som drar nitlotten. En psykiskt labil arbetslös narkoman utan framtidsplaner, troligen på väg in i en depression.

Jag kanske är krass, och beroende av dikotomier i mitt sätt att tänka. Men mr 2009, som trots allt bara är tre år äldre än Debsy, har ett fast jobb som han utbildat sig till, trivs med, och inom ett halvår kommer han starta sitt eget företag. Han utmanar mig intellektuellt, han är trevlig och socialt kompetent i olika sorters situationer (tex kräftskiva med mina föräldrar trots att han inte gillar skaldjur).
Allt det här fick mig att inse vilka fatala brister Debsy har.

När jag åkte till Malmö visste jag inte hur jag skulle göra. Debsy fick bestämma åt mig. Och det gjorde han.

/Limpan