självplågeri

4 dagar sen hångel med Debsy, och jag kommer på mig själv med att hålla extra utkik på facebook-chatten.
Vi pratade lite i söndags, då sa jag att om han har kvar mitt nummer får han gärna höra av sig för en kompisfika nån dag. Än har han inte hört av sig, och egentligen kanske det är bäst om han inte gör det. Vet ju inte riktigt om jag kan vara kompis med honom.
För trots alla hans dåliga sidor var det ju en förälskelse, och aldrig en vänskap innan.

Plus att han inte har några principer, utan kommer göra vad han vill när han vill, samtidigt som han "försöker bete sig och sköta sig och ta ansvar, men nog inte klarar av det så himla bra" samtidigt som han fyrar av ett vackert leende som tvingar sig in i de svagaste delarna av min själ...
Jag dramatiserar. Såklart. Ge det en vecka till så går det över.