Debsy's back in town

Debsy och jag slutade umgås helt efter min inflyttningsfest, då jag blev så less på hans oförmåga att hantera relationer att jag sa upp kontakten. Det var ungefär tre månader sen.
Jag har tänkt på honom då och då, men inte mycket mer.
I fredags var jag på Debaser för första gången på ett bra tag. (vet inte om ni minns, men smeknamnet Debsy fick han för att han hänger på Debaser 3-4 dagar i veckan)

Jag såg hans vänner, och satt faktiskt lite på nålar. Vad gör jag om jag ser honom, ska jag hälsa, ska vi prata om varför saker blev som de blev?

Plötsligt står han framför mig och säger hej, åh va kul att se dig, vill du följa med ut, jag vill prata med dig.
Jag var ganska full, men följde med till en soffa på uteserveringen. Det tog kanske tio sekunder innan vi började hångla.
Det kändes självklart att gå hem till honom. Han ville verkligen prata.
Debsys lägenhet var renare än jag någonsin sett den, och han hade möblerat om så att det faktiskt såg ut som en riktig lägenhet och inte en datanörds pojkrum.
Han berättade massor om dessa tre månader som gått sedan jag sa upp kontakten. Hur han mer eller mindre frivilligt börjat styra upp sitt liv och möta sin ångest i stället för att fly från den. Han har äntligen fixat komvux, så han har gymnasiekompetens, han går hos arbetsförmedlingens jobbcoach-grejor i väntan på vårterminen då han ska läsa svenska på universitetet.
Men viktigast, och kanske konstigast av allt; han har slutat helt med droger. Jag fattade aldrig hur mycket han faktiskt höll på, men tydligen rökte han på varje dag mot slutet av sommaren. Tog en morgonjoint för att inte bli bakis. Plus att han tog kokain ganska regelbundet, förvisso som en partygrej, men ändå mer än en gång i veckan.

Det konstiga med det är att han berättade att hans mål är att kunna "använda weed normalt". Som han beskrev det vill han kunna köpa gräs, ha det hemma, göra allt han har tänkt en dag, och sen röka på kvällen. För kreativitetens skull svarade han när jag frågade varför han vill använda det överhuvudtaget.
För mig är det obegripligt att sitta och resonera så. När det en gång förstört ens liv, varför ha som målsättning att börja med det igen? Det är väl ett tecken på att beroendet inte släppt, trots att han inte gjort det på tre månader.
Han hade inget badrum i lägenheten. Och varför? Jo, för att han orsakat en vattenläcka när han på en efterfest däckat i badkaret med vattnet rinnande. Något som hans 40-tals etta inte är byggd för.

Debsy... Jag bryr mig om honom, men konstaterar än en gång att jag inte skulle palla ha ens en nära kompisrelation med honom. För hur hemskt det än låter så tror jag inte till 100% på den här förändringen. Jag hoppas innerligt att allt går bra för honom, men det skulle lika gärna kunna bli så att jag får stå och titta på när han fullständigt förstör sitt liv.

/Limpan