Hur många gånger har vi inte alla, ni alla pratat om små snoppar, män med pyttepyttesmå snoppar? Vi kallar dom lillfingret, vi kallar dom lillen, eller "jag kände inte ens att han var i mig-killen", Linn brukar vara den som säger "men han hade ju små händer, du borde ha förstått..."
Men jag lär mig uppenbarligen inte!
Veckan hade varit riktigt hektisk, massa sociala konvent, supande som fan, fransyskor vilse i Stockholm, flyktingförläggning i mina 24kvadrat och för att inte glömma 200% universitetsstudier med allt vad det innebär (typ äckelliberal professor i Nationalekonomi som tycker att skatter är "någon typ av fördelningspolitik, eller nåt..." "Vadå utsugning av U-länder, man kan tro det men alternativkostnaderna för dom är faktiskt väldigt mycket högre om de specialiserar sig! Man kan få en känsla av det men det är inte utsugning!") slutligen på fredag kväll hade alla dragit (till och med min sambo) och jag kunde slappna av med en box rött och ost med vännen Klara!
Vi hade bestämt att "ta det lugnt" och inte klubba även denna kväll (trots det hade vi båda klätt upp alldeles för tjusigt för att sitta och sunka hemma) men ni känner mig. Ner på stan och in på Debaser (vakten tilltalar mig med förnamn)!
22.30
Kliver in och ser alltför många söta indiepojkar, indiestim, jag och klara ler belåtet mot varandra.
22.40
En man med Black Flag-tröja hoppar fram framför mig och säger något i stil med "du är så himla söt, jag heter..." och räcker fram handen. Han hade musche!
23.30
Han hänger kvar och visar sig vara 29 år och journalist. Jag ser en karriärmöjlighet och ruset ökar i intensitet. Klara känner sig mindre bekväm tills kompis 3 dyker upp.
00.00
Dans, luddig dimma, mannen är full som fan och jag med och det är röj på dansgolvet. Han talar om för mig att han inte gillar öl utan drinkar, han tappar poäng redan där!
01.00
Klara siktar in sig på en man på dansgolvet och han kommer inte undan!
02.00
Vi tar taxin hem till min (äntligen egna) boning och jag bjuder på vin och Refused.
Det är efter det här som det spårar.
Han ber mig att ta av mig kläderna, ja säger åt honom att han får allt ta av sig sina först.
Där ligger vi halvnakna och när jag finner min hand befinna sig innanför hans kalsonger kan jag inte tro att det är sant, där finns inget! Eller oj, där va han ju! Eller?
Jag försöker greppa den men finner det svårt.. Har jag stora händer?
Ni förstår, inte större än min tumme, PÅ RIKTIGT!!!!
Linn, nästa gång ska jag kolla på dom där jävla händerna!!
Det tar inte slut här, jag vakar på lördag morgon, frustrerad och irriterad och han har som tur väl är redan gått till jobbet och fumlar efter min mobil och till min förvåning ser jag att han redan hunnit skicka två sms...
Jag tänker, Vad i helvete och tro mig mer kommer...
Män är patetiska!
/Mali de Beauvoir
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar