Jag jobbar ju, som ni alla säkert har koll på, som barnvakt åt en liten kille på två år.
Senaste veckan eller så har han varot oerhört fascinerad av två stora grävskopor som står bredvid dagis (Grävskopa eller "shoopa!" är alltså ett av hans 10-15 första ord här i livet).
Så vi går och tittar på grävskoporna varje dag innan vi går till bussen.
Jag försöker att inte häftiggöra grävskoporna eller hans agerande kring dem, istället klättrar vi (han) på dem, kramar dem (det gjorde han helt spontant!) och sätter blommor och blad i de små hålen överallt.
När vi går till bussen pekar han och ropar bil! buss!
Varpå jag pekar och ropar fågel! vov-vov!
Jag försöker att dra ner på whoaa - ljuden, och dra upp på snällheten och omtänksamheten. Vi stannar och vinkar till grävskoporna, till dagis och till bussen på väg hem.
Ibland blir jag sugen på att jobba kvar efter sommaren, bara för att försöka peta honom i en lite mer o-könstypisk verklighet. För när pappa kommer hem från jobbet är allting wwhooooa baaam paang!!!!
Uppmuntra gärna din tvåårige son att banka med gaffeln i bordet när han äter, det stärker säkert karaktären...
Såg en namninsamling mot könsindelning i barnklädes-butiker:
http://namninsamling.se/index.php
/Limpan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar