fredag 21 januari 2011
Vackra!
Efter läsning av Tigerkvinnans inlägg blev jag alldeles varm inuti, ända in i själen kändes det - om man nu har en sådan - det förde med sig en guldkant och lite hopp till dagen!
Jag funderade över min egna pessimism och den skeptism jag håller hårt i kring kärleken och dess famn, jag nästan överraskades av tanken att det kan finnas något vackert i att säga en sådan sak till någon man verkligen menar det till. Om man således släpper till och säger, känner och går in för det fullt ut kanske kärleken blir större, som vid en nysning, håller man igen blir det halvdant och man känner sig otillfredsställd och känner sig nysnödig strax igen. Man kanske bara ska släppa på det?!
Betyder det att jag tror på kärleken igen? Nja, jag vet inte det men jag är på god väg och vi vet ju att det finns en man i denna värld som hjälper mig i rätt riktning.
Kanske inte på samma nivå som Tigerkvinnan men jag sa till M att jag nog bestämt var kär i honom, vilket är ett mosterkliv i riktning mot en varm, kärleksfylld vår med fantastiska dagar!
När ses vi vänner?
/Mali de Beauvoir
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar