Limpans kärlekslista

Lånar Mannens dator medan han är iväg och spelar seriefinal i sin korpenliga. Snart är det utesäsong och - kan ni tänka er - Limpan har lovat att agera fotbollsfru på first row, åtminstone nån match då och då.
Denna kärlekssaga jag är mitt uppe i känns helt fantastisk. I helgen var jag förkyld, gick hostandes runt hemma hos honom i mjukisbyxor och hans t-shirtar, medan han strök mig över pannan och serverade mig te. Man ska ju aldrig ta saker för givet, men jag har i alla fall sett till att be chefen om en veckas semester då han har sin i sommar.

Har du kysst någon idag?
Ja. Med händerna fulla av middagsfix, efter middagen, innan han skulle gå, och om ungefär en timme igen när han kommer hem.

När går gränsen vid otrohet?
Det hoppas jag aldrig behöva svara på.

Hur skulle du beskriva den perfekta pojkvännen?
Någon som jag beundrar för den han är, någon som känner mig, lyssnar på mig, utmanar mig, utvecklar mig.

Har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång?
Det finns inget så gråtframkallande som medlidande, så ja.

Vill du vara singel eller ha ett förhållande?
Jag trivdes bra med att vara singel, men nu... nu skulle jag känna mig väldigt ensam om det här tog slut.

Är du en bra pojk/flickvän?
Hoppas det. Snarkar tydligen när jag är förkyld, men slutar när han puttar till mig.

Vem sov du senast bredvid (av det motsatta könet)?
M. Varje natt utom tre de senaste sex veckorna.

Hur gamla var dina föräldrar när de blev tillsammans?
..26 och 30 typ, tror jag. Mamma skulle stöta på pappa och lutade sig lite nonchalant mot en pennvässare (en såndär som är fastskruvad i ett bord) som gick sönder.

Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn?
Man ska aldrig säga aldrig. Men nej jag tror inte det.

Har du mest blivit dumpad eller dumpat?
1-1 kan man väl säga.

Har du kvar någonting från dina gamla förhållande?
Lektioner från livets hårda skola!

När du vill ha någon, vad gör du?
Blir full.

Bästa raggningsrepliken?
Jag är nyfiken på att kyssa dig, får jag det?

Hur skulle den perfekta dejten se ut?
Ont i magen av förväntningar som så småningom går över i ett bekvämt litet pirr, massor av leenden och blickar, händer som snuddar vid varandra. Kyssar, sen en promenad hem till någon i sommarnatten.

Vem är den viktigaste personen av motsatt kön i ditt liv?
M.

Om mannen i ditt liv skulle du vara otrogen, vad skulle du göra då?
http://www.youtube.com/watch?v=4JVt4DP-mKI

Vill du gifta dig? Varför/Varför inte?
Ja! För att det blir ett minne.

Vill du ha barn? Ja! Absolut, på ett eller annat sätt.

Blir du lätt kär? Limpan serverar ännu en klyscha: jag trodde det, men det här är första gången jag har känt såhär.

Vad faller du för?
Det kan vara precis allt från ett skäggstubb till ett par ögon till ett opretentiöst förhållningssätt till ett pretentiöst skämt.

Det var allt från mig idag, mina vänner! Nu ska jag återgå till förkylningsdimmornas helvete.

/Limpan

Sushidinner

Tisdagar är tråkigt, så jag har bestämt mig för att förgylla denna med en sushiafton. Perfekt på liten yta med plockmat. Vi har gått all in med japansk öl, sake, edamamebönor och marinerad svamp.

Har alla malis råd klingandes i huvudet ( grötris är lika bra, köp alltid kikkoman soya -det är the one and only). Saknar dig mali! Äter du någon sushi i Essex?? Saknar er andra också förövrigt. Fy fan vad jag saknar er idag. Min klass är dum i huvudet. Så jävla mätta. Sjukt tråkigt!

/tigris

Stockholmsdis

I ett förhållande, tom med på facebook. Vad finns det då kvar för en kvinna att skriva om. Bantning och väder såklart. Detta är snuskigt!


På "grönländska" finns det tvåhundra ord för detta vidriga fenomen. Det är ärligt talat tvåhundra ord för mycket. Mitt nuvarande sinnestillstånd. Desperado på is! Det är så jävla mycket snö ute!!!!!

Om det fortsätter såhär kommer jag behöva införskaffa sju huskies och en släde för att kunna ta mig till skolan.

Vi befinner oss i istid 2.0, Hur löser jag det här? Jo som den grottmänniska jag är så blir det lördag hela veckan. Jag äter mer fett och socker än någonsin och försöker minimera mitt rörelsemönster. Sats är något man tar från sängen till soffan. Snart kommer jag att klä mig enbart i päls.

(För att visualisera. Den stora behållningen av min lördagskväll var inte en rolig utgång "under bron" med pulserande techno och snygga män. Det var tre bitar gräddtårta på förfesten!)

Detta var mysigt ett tag men nu känner jag hur jag helt plötsligt flåsar som sju huskies när jag skall gå till tunnelbanan (som ligger irriterande långt bort).
I lördags intog jag min första max-måltid men det kunde lika gärna ha varit min sista. Fatbooth for real!

Ge mig vår så jag kan ge mig ut och löpa (som sju huskiehundar) Ge mig vår så att jag åtminstone kan visualisera beach 2011 för som det är nu ser jag ingen anledning till att träna när beach 2011 snarare liknar ett självmordshopp ner i en ishak.


Den smala tjockisen

/tigern

FRÅGEFORMULÄR TIME! = FYLL I NI OCKSÅ

Saxade detta från elsa billgrens blogg. Något töntigt kanske men lite roligt. Sitter här i blodrött läppstift och en klänning som jag köpte på H&M. Elin Kling har designat. Skäms lite över detta men den är så sjukt jag och het att jag inte kunde låta bli. Så nu är frågan. Går det att ha den ikväll eller borde jag vänta minst ett halvår så ingen förstå var den kommer ifrån?


KÄRLEKSLISTA DEL 1!

Har du kysst någon idag?
Besök på Bromma Blocks. Sjukt tråkigt. Har hånglat stört mycket av ren förortstristess

När går gränsen vid otrohet? Fysisk beröring av annan kvinna.

Hur skulle du beskriva den perfekta pojkvännen?
Kåt glad och tacksam! + rik,smart, rolig och snygg. Enkelt sagt = alexander skarsgård.

Har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång? Helena Bergström is my middle name!

Vill du vara singel eller ha ett förhållande?

Jag vill ha ett förhållande för jag tycker det är trist och jobbigt att vara singel. Jag är för dålig på att festa för att gilla det.

Är du en bra pojk/flickvän?

Jag är rätt barnslig och krävande men också rolig och fantasifull + lagar god mat.

Vem sov du senast bredvid (av det motsatta könet)?
teaterkillen, han fyllesnarkade med typ tvåhundra hästkrafter.

Hur gamla var dina föräldrar när de blev tillsammans?
mamma var sjutton och pappa 21. Han bad henne hålla hans tröja när han dansade med en annan tjej.
Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn?
tattoos are tacky!

Har du mest blivit dumpad eller dumpat?
mest dumpat men har fan fått smaka dumpling också

Har du kvar någonting från dina gamla förhållande?
Snor alltid kläder. Har new york collegetröja från CO, snordyr vit baströja från Herkules, trumpinnar från Jonathan, datorväska från felix osv.. De snodde ju massa tid ifrån mig så.

När du vill ha någon, vad gör du?
Jag suger mina gröna in i honom och pratar mycket. Skrattar mycket.

Bästa raggningsrepliken?
Du är sjukt rolig, vet du det!

Hur skulle den perfekta dejten se ut?
ostbricka, obscena mängder rödvin, stor fluffig säng och varm sommarnatt.

Vem är den viktigaste personen av motsatt kön i ditt liv?

Just nu teaterkillen. Han är rätt bäst faktiskt.

Om mannen i ditt liv skulle du vara otrogen, vad skulle du göra då?
Skulle kasta ut honom genom fönstret (tredje våningen) och klippa sönder alla hans kläder. + ligga med hans bästa kompis.

Vill du gifta dig? Varför/Varför inte? Tycker bröllop är rätt överskattat men det är däremot inte roliga fester. Framför allt vill jag gifta mig tidigt för att kunna skilja mig tidigt. Vill vara skild innan tjugofem!

Vill du ha barn? vill de ha mig som mamma!? nje...

Blir du lätt kär? alldeles för lätt!

Vad faller du för?
stora snokar, folk som pratar mycket, omtänksamma killar som vågar vara råa och roliga. killar med koll.


/tiger

Fredagsmodellen.

Har inga planer alls för helg vet inte om det är bra eller dåligt förmodligen både, och har jag en tjock mage, har ett vackert leende, har en vacker man, vill äta semla, vill äta man, de vill dricka öl, jag orkar inte leka. nu är fredagsmodellen.

/tigern.

Apati

M fortfarande med i leken men på ett odefinierat och kontrollerat sätt, jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med honom men eftersom utbudet på män här är som utbudet på färska grönsaker på Lidl så är det fint att ha någon att komma hem och ligga med (eller så besöker han mig och ligger med mig).

Det är ganska känslolöst men trevligt och jag trivs med det, känns lite som med Alex om ni minns.

Mitt rum är lite, om något, större än i Camberwell eftersom jag har plats för både skrivbord och fåtölj och de ofta vankande resorna till London gör att rummet känns större!

ps, Tigern, jag hade en mycket fin dröm om dig inatt, vi reste på en buss och lagade cyklar och köpte present till din man!

/Mali

Lärare

Sitter och efterskapar lektionsreflektioner. Om det är något jag tar med mig från detta år på lärarlinjen så är det att "reflektera, reflektera, reflektera". Tror det är bra men ibland blir man något trött på denna repetitiva formel.

Sitter och skriver med min polare Madde. Hon är kristen och har nyligen bytt församling. Nu har hon en diskussion på fb med några gamla kyrkpolare. Hans fb-status lyder:

2011 nytt år! Har äntligen rensat ut lite red hot chili peppers-skivor hemma. Mitt nya kristna liv.

Många likes. Sen följer en lång diskussion om vilken musik som är "satans verk".

Stackars indoktrinerade ungdomar... Får ont i själen av detta. är glad att Madde har lämnat detta.

/tiger

I'm on blogg-fire denna morgon.

Klockan är halv åtta och jag har varit vaken i två timmar. Mannen (som också heter M) har alarm som går av halv sex varje morgon. Han jobbar som snickare och går upp alldeles outhärdligt tidigt.

Just idag somnade jag inte om och jag tror att det beror på att det är ljust ute redan vid halv sju. Åh snälla våren, kom!

Nu till helgen är det sex veckor sedan vår första natt i samma säng.

Och jag vet inte vad jag ska säga. Förutom att det känns precis lika självklart och vardagligt som fantastiskt, pirrigt och spännande!

Jag är kär i någon som är kär i mig.

/Limpan

Godmorgon!

Mali - hur har det blivit?!?

Är du drottningen av Englands alla singlar, finns M kvar i bilden, är fängelsecellen större eller mindre än ditt gamla rum i Camberwell?

Jag funderade lite på om just distansen i förhållandet kunde vara kvävande...

Dels att ni inte umgåtts regelbundet sen du flyttade, vilket kanske kan göra att man har svårt att se själva kärnan i varför man väljer att umgås med en person,

och dels kanske för att en hel vecka så tätt inpå i en miljö där du är hemma men inte han blev för mycket, för intensivt..

Eller kanske är det så att M borde läsa The Game. Typ inte, men ni fattar vad jag menar.

Nu vet ju inte jag vem M är, men om det är så att han serverar hela sig själv på ett silverfat så kanske han borde taggat ner?

Oavsett så tänker jag på dig och hoppas att du har det bra.

/Limpan

Alla hjärtans dag

Känner inte igen mig själv! Igår FIRADE jag alla hjärtans dag.

Förvisso skedde detta med ironisk undertext men såhär i efterhand kan man ju undra

Vi:

Gav presenter (jag gjorde musli till honom och han köpte småskabbiga chokladhjärtan till mig)

Sen bakade vi pizza, drack röd saft med ishjärtan och det hela kulminerade genom att jag, förvisso på skoj men ändå --SKICKADE ETT E-CARD DÄR ALISON CRAUSS SJUNGER "WHEN YOU SAY NOTHING AT ALL"

Tänk om någon skulle ha sett oss... herreje, snart sitter där man där i villan med filmkvällar, tacomys och separata sovrum.

Nåja.. Vi är inte lika illa som killen jag såg på tuben som kom springandes med en proppfull presentkartong från Lindex.

nä nä nä. själv kör jag agent provocateur när man ska sexa till det . ( "eller hur")

*andas i påse här *

/tigern

Honey I'll be late!

Vad ska jag säga till honom?

Jag har börjat ignorera honom, är det okej att göra det eller bör jag prata med honom på en gång?

Jag kan inte bara bryta samtidigt bör jag vara rak mot honom...

Han säger att han saknar mig, jag säger att det det var fint sagt, misslyckat!

Förövrigt ska jag nu äta musslor i vitt vin! Mums!

/Mali

Isolerad

Jag sitter i ett rum (mer en fängelsecell) i östra England och har just haft en man, mannen M på besök i en vecka och funderar över livet.

Jag var hemskt lyrisk över att han skulle komma och jag mötte honom romantiskt på flygplatsen. Det hela var lite som i en rosa dröm. Men så gick dagarna och ju fler som gick desto mer irriterad blev jag och mot slutet flängde jag med spydiga kommentarer och halvelaka kontringar.

Inte den här gången alltså, är detta för att han inte var den jag skulle bli kär i eller är det jag som är helt inkapabel att släppa in någon så nära intill mig?

Den andra dagen satt vi på en pub i Cambridge efter en härlig dag och pratade om allt vad man nu kan prata om och av någon anledning hamnade vi där, i det oundvikliga, var är vi, vad gör vi? (Det ska sägas att jag in i det sista försökte undvika ämnet.) Vi pratar kring ämnet en stund och rätt som det är så är vi ihop, det är sagt. Pojkvän-flickvänprylen är igång. PANIK!

Jag får ju självklart panik och kan inte hantera det även om jag i stunden tycker att det låter som en bra idé. Men ju mer jag tänkte på det desto mindre kunde jag se hur det skulle se ut om om ett halvår, om några månader, om någon vecka. Hur det skulle se ut om vi spenderade sommaren tillsammans, hur jag skulle kunna vara exklusiv och inte frestas av andra manskroppar eller hur jag kände att jag aldrig skulle kunna prioritera tid med M före någon vän.

Detta kan inte vara ett tänk som ska slå en när man just deklarerat ett förhållande med en man som man tycker om på riktigt. Se på limpan, det finns inga tvivel, bara lycka!

Nu antar jag att jag låter det här rinna ut i sanden och börjar på ny kula! Det är dock fantastiskt trevligt att jag kommit till insikt att jag, trots min förkärlek till singellivets dekadens är i behov av lite tvåsamhetskärlek.

Honey I'm home (singellivet)!

/

Mali de Beauvoir

tillsammans

Limpan här, med ett kort och snabbt blogginlägg.

Sen i torsdags, eller om det var fredags är det officiellt. Vi är tillsammans. Det var ett enkelt konstaterande, utan resonerande. En självklarhet.

Men det bor extra glädje i mina steg. Kanske inte så mycket just för de där orden, utan mer för att jag får vara med en fantastisk människa, som tycker att jag är fantastisk med.

/Limpan

2011!

Hur varm blir man inte av att höra såna fina berättelser.

Låt kärleken flöda som blodet i ett Blizkrieg!

/Beavouir

Just pratat telefon med Limpan. Tror jag san "fan vad fint" säkert trettio gånger...

Bloggen är nu inte bara rent visuellt rosa utan det rosa skimret slår emot en även i textformatet. Tomteblosskärlek!

Sötsliskigt så det förslår!

/tiger

plötsligt händer det

.. som i en trisslottreklam var det, för en vecka sen, på Debaser i Malmö. Jag var full som ett ägg, han med, alla andra med för den delen. Han, en vän som jag känt sen i somras, som jag kanske var sugen på en gång, men sen dess bara varit (närmre och närmre) vän med.

Första kyssen minns jag som att det var ett skämt från början, men tjejkompisen som satt vid samma bord fast mittemot menar på att det var uppenbart att det var på gång.

Vi ramlade ut från Debaser och in i något som verkar vara ... alldeles underbart!

Nu, 9 dagar senare ligger jag i hans hängmatta, han har gått till jobbet och jag ska snart till skolan. Min tandborste står i hans badrumsskåp och allt känns bara helt naturligt.

Han är killen som lagar fantastiska, vegetariska middagar, kommer och möter mig vid bussen, förstår allt jag säger och lite till, som ler varje gång han ser mig och som fått mig att le hela tiden i över en vecka.

Några gånger har jag blivit orolig. Tänk om vi inte har kul ikväll, om vi upptäcker att detta bara varit något slags impulsrus och att vardagen kommer ikapp oss.. men så fort jag ser honom så vet jag att jag inte har någonting att oroa mig för.

Jag tror att det här är min första kärleksupplevelse. Och jag väntade mig den inte såhär. Inte nu, inte med honom, och framför allt inte att det kunde kännas så självklart, fint, enkelt och naturligt.

... fortsättning följer

/Limpan

Vackra!

Efter läsning av Tigerkvinnans inlägg blev jag alldeles varm inuti, ända in i själen kändes det - om man nu har en sådan - det förde med sig en guldkant och lite hopp till dagen!

Jag funderade över min egna pessimism och den skeptism jag håller hårt i kring kärleken och dess famn, jag nästan överraskades av tanken att det kan finnas något vackert i att säga en sådan sak till någon man verkligen menar det till. Om man således släpper till och säger, känner och går in för det fullt ut kanske kärleken blir större, som vid en nysning, håller man igen blir det halvdant och man känner sig otillfredsställd och känner sig nysnödig strax igen. Man kanske bara ska släppa på det?!

Betyder det att jag tror på kärleken igen? Nja, jag vet inte det men jag är på god väg och vi vet ju att det finns en man i denna värld som hjälper mig i rätt riktning.

Kanske inte på samma nivå som Tigerkvinnan men jag sa till M att jag nog bestämt var kär i honom, vilket är ett mosterkliv i riktning mot en varm, kärleksfylld vår med fantastiska dagar!

När ses vi vänner?

/Mali de Beauvoir

Från och med du

Torsdag tio i ett.
Jag har bråttom. Har suttit och pluggat i hans lägenhet. Han bredvid. Jag ska snart gå. Jag är inte supersugen alltså, på två timmars seg datakurs på kmhs medieinstitution. Steve-Jobs-vitsar och lökiga mac-datasalar. Datakurs = väldigt nittiotal.
Jag måste springa för att inte bli sen. Dessvärre ramlar jag in i hans stora,svarta töntiga huvtröja,ramlar in i hans mörklockiga hår, ramlar in i det minimala ungkarlsköket. Vi gapskrattar in i varandras munnar. Hånglar, skrattar. Tillsammans, ihop i en liten hög.

Torsdag, fem i ett.
Oskar Linnros. Sjunger :

"Tror att det här kan vara början på nått stort"


Jag tittar på honom. Han tittar på mig. Jag håller på att försäga mig. Håller på att säga något som jag har velat säga sen typ andra dejten.. Jag vågar inte. Eller jo fan det gör jag visst. ¨
Jag lutar mig fram och viskar, tyst in i hans varma öra.

-Asså förlåt. men fan vad jag älskar dig.

-Och fan vad jag älskar dig kontrar han.


två i ett, två över ett. fem över ett. stjärnstopp.
Snälla stoppa tiden nån.

Jag börjar tro att jag börjar tro att vi kan gå

Genom eld

/tigerkvinnan

Hugger snart basen för två timmars lir. Tänker smala, schletna stuprör med lite för mycket häng, snusprilla, långt stripigt hår, keps och festival-tshirt. Sen fattas endast en skön sleasy- attityd och ett extrajobb på JC. Förortstänket har jag ju redan...

/tiger

nyårslöfte och nyårsligg

Så har 2010 gått. Några 12 män blev det inte, men det är inget jag sörjer. Totalt under 2010 blev det 3. Eller 4, om man räknar med mitt nyårsragg. Dock gjorde vi ingenting före tolvslaget, så han får väl snarare räknas till 2011's bravader.

Han är en kompis kompis, som kom till vår nyårsfest nån gång sent på natten. Jag har träffat honom innan, och vår gemensamma vän har talat väldigt gott om honom väldigt många gånger.

Det var mysigt och kul, inte mycket mer än så. Vad kan bli av ett ligg klockan åtta på morgonen efter en hel natts festande och med folk festandes utanför sovrumsdörren?

Nyårslöfte inför nästa år?

Ta hand om mig själv, ha roligt, bla bla hit och bla bla dit. Inget konkret i alla fall.

Sluta röka? - det har jag ju typ redan gjort.

Sluta snusa? - inte förrän jag blir gravid!

Gott nytt år!

/Limpan

Tack för mig!

Tackar för ett fabulöst år i estocholmo och ett gott jävla nytt år i Storbritannien och alla andra platser som det har att erbjuda! En snabb recap:

1. Strålande nyårsfest med alla klyschiga element inklusive gråtande kvinna, män i slagsmål, en panikfull-brödurgröpande med tom blick och såklart galenpanneleken under halvstel middag!

2. Skrivpanik och allmän panik kring B-uppsats, nu väntas tre dagar av isolation och datanördsbeteende!

3. Kruthusmannen har snabbt inkluderats som en del i min vardag och jag tycker om det men som alltid med mig så passar jag på när det är som mest olägligt. Vi har kommit till den nivå då vi är exklusiva med varandra, det är underligt det där med kontrollbehov!

4. Avresa till Colchester, Essex, England sker den 12/1 och jag är skräckslagen!

Tack för mig mina kära vänner!

/Mali de Beauvoir

Ett avslut.

Efter dagen då Debsy berättade om sitt "återfall" eller vad jag ska kalla det insåg jag att det inte funkar för mig att umgås med honom. Jag kan helt enkelt inte distansera mig.

Så håll i er nu...... Limpan gjorde ett aktivt val med sitt eget välbefinnande i åtanke!

Jag åkte hem till Debsy efter jobbet i torsdags och berättade för honom att vi inte kan träffas mer. Det var sjukt jobbigt, men kändes som det rätta att göra.

Som min kloka roommate sa, sorg är bättre än frustration.

/Limpan

Debsybrydderier dag tre

Pratade med Debsy på facebookchatten vid lunchtid idag. Han började med att berätta att han var dödligt bakis + förkyld, men ändå "skulle till mina hoods" på jobbcoach hos arbetsförmedlingen.

Sen berättade han att han mådde skit. Han hade festat igår trots att han inte "mådde så peachy". Jag sa att han kanske inte ska dricka alls ett tag, om han vet att han kan må dåligt av det. Han sa att han brukar veta vilka dagar han kan ha kul och vilka dagar som inte är smarta alkoholdagar, men att igår hade han druckit ändå, och mådde kasst över det.

Sen sa han att han känner att saker börjar kaosa och falla isär, som i somras fast värre.

Han sa att han kände att "den här gången var sista gången han köpte weed".

Han sa att han nog inte ens pallade gå till jobbcoachen. Jag försökte käcka mig lite och sa att alla kan ju bli förkylda. Men det är ju inte bara förkylning, utan mest bakfylla och ångest sa han då. Och att det värsta är att han börjar fly från saker igen sa han.

"men du röker väl inte idag?" sa jag.

"joo..."

Killen väljer alltså att sitta hemma och bli hög för att slippa sin ångest i stället för att ta tag i sig själv.

Jag pallar inte. Jag har gått runt och varit arg på honom hela dagen. Till och med skrivit en låt för att få ur mig lite av frustrationen ( i och för sig gött)

Chattade nu på kvällan med min kära älskade Londonvän, som sa precis vad jag behövde höra.

"you deserve so much better. Don't trust this junkie guy, and if you decide to keep seeing him, for god's sake, use a condom!"

Men jag tror inte att jag ska träffa Debsy mer. Det är för jobbigt helt enkelt. Jag kan inte hjälpa honom, och jag kan inte stå och se på när han pajar sitt liv igen.

Jävla skitmänniska är han.

/Limpan

... har funderat lite mer idag kring gårdagens tankar. Dock inte tänkt på Debsy knappt nåt alls.

Vet fortfarande inte om det är en bra eller dålig idé att börja träffa honom igen.

På plussidan har vi en otroligt charmig, intelligent kille som alltid får mig att skratta, må bra, känna mig snygg, känna mig smart, känna mig uppskattad. Vi har även sex på plussidan, som kanske inte är det man bör styra sina val efter, men icke desto mindre en faktor som jag vet spelar in.

På minussidan har vi riskerna. Risken att falla dit igen, inte lika hårt och smärtsamt som jag föll i början av sommaren, då jag efter den brutala och plötsliga insikten att Debsy inte var en person jag kunde lita på satt på Sibylla och grät mitt i natten omgiven av tröstande vänner. (så sjukt förnedrande!!!) Men ändå, falla. Kanske kommer det fallet leda till att jag blir ledsen den kvällen han väljer att gå hem från Debaser med någon annan.

Visst kan man tänka att jag kan avsluta det hela om jag märker att jag börjar falla. Men frågan är om jag klarar av att göra det då, eller om jag borde göra det nu. Frågan är också om jag ens märker när jag faller?

Två andra saker vi har på minussidan, som också får Debsys charm att avta lite grann, är dels hans ovana att röka som en skorsten inomhus i sin lilla 40tals etta på typ 25 kvadrat. Alla mina kläder stinker när jag har varit där. Och dels hans rätt så rejält dåliga ekonomi i kombination med min fylle/bakfyllehunger. Båda gångerna vi setts nyligen har jag på eget initiativ bjudit honom på mat. Det funkar inte i längden. Och han har typ bara fiskpinnar hemma.

Antagligen kommer jag inte hinna träffa honom innan jul, så det blir väl ett naturligt avbrott som kan mana till mer eftertanke.

/Limpan

sms panik söderut också

Tre dagar efter den fantastiska natten och förmiddagen med Debsy vaknar jag kåt som ett djur efter en mycket detaljerad sexdröm om honom.

Efter dusch, frukost, tv-häng och bussresa mot jobb har känslan fortfarande inte gått över.

Så jag slänger iväg ett snusk-sms. Fastän jag vet att jag kommer ångra det.

Han svarar, vi skickar några fram och tillbaka, vilket såklart resulterar i att mina tankar går till honom varje stilla stund, vilket är ganska många under ett pass på mitt jobb.

På bussen hem tänker jag fortfarande på det, och blir förbannad på mig själv.

För visst är det gött att gå och dagdrömma. Men det ska vara mitt val. På samma sätt som det ska vara mitt val när jag vill höra av mig, när jag vill ses, vad det ska betyda för mig.

Det där med att göra aktiva val baserade på vad som är bäst för mig är något jag är rätt kass på, och vet att jag borde jobba mer med.

Till och med när jag och Debsy pratade om hur våran relation ska vara kunde jag inte hålla mig från att lämna möjligheter öppna för honom, och sätta mig själv i en situation där jag är den som väntar på hans initiativ.

"Jag kommer nog inte hålla på och ringa dig och sådär, men om du behöver får du ju såklart ringa när du vill."

Varför?!? Aargh!!!

Trött blir jag.

Men vad ska man göra, mer än att försöka tänka lite mer, och kanske lär man sig något inför nästa relation.

/Limpan

Smspaniken skriven av Mali de Beauvoir

Smspanik!

Som vanligt är det långt mellan mina inlägg, jag vet inte hur många jag har påbörjat men inte publicerat (kanske blir det här en av dom) och jag ser att det har varit lite dålig uppdatering på senaste från alla håll men det är väl dags för oss alla att ta nya tag efter nyår! =)

Hur som haver så har det hänt något revolutionerande på kärleksfronten, ja i alla fall känslomässigt från mitt håll. Som ni kanske vet eller har förstått så har jag trots ickeexisterande bloginlägg haft en del män även denna höst. Många vinglande krogfall, trots minskat antal sedan i våras så ska det inte sopas under mattan att det har varit ett antal hemdragningar och bortamatcher. Då och då leder de till nummerbyte men oftast till huvudvärk och mumlande i hallen (oftast ger de bytta numren inte mer än ett raderande). Det har även varit några återfall i gamla historier och några personliga misslyckanden i infångningsförsöken vilket bådadera slutat i personlig kris och självrannsakan, kanske någon vit vecka här och där.

När det kommer till min känslomässiga status har jag skapat mig tillfälliga ouppnåeliga objekt som jag projekterat någon form av kärlek på (killen i klassen som uppenbart har flickvän, läraren i metod mm.) i syfte att uppehålla reella kärleksdykningar.

Men så hände det något i helgen som jag inte kan hantera eller komma ihåg senast jag upplevde.

Scenario: Vi har glöggfest på C14 (hos mig) och det klassiska händer, en kompis till S tar med sig sin pojkvän och hans kompisar tar följe, hälsar artigt och har en trivsam förfest. De tre männen (musketörerna), pojkvännen, M (som jag återkommer till senare) och den tredje gick ganska snart till den svartklubb som jag skulle ta mig till vid senare tillfälle Dock trodde jag nog inte att jag skulle träffa dem igen men ett litet hopp hade väckts någonstans och därmed ett litet intresse.

Runt tresnåret är jag på plats med A på en lite för hipp svartklubb med överpriser i både baren och i dörren men som har riktigt bra ljud och som serverar Staropramen och inte sort guld. Redan innan jag kommer in träffar jag på dem, de tre musketörerna, vi går in och dansen och musiken får tiden att springa iväg och jag inser att det är så här jag trivs som bäst i utgångssammanhang. A och hennes man försvinner och snart är även två av musketörerna hemgångna. Kvar är bara jag och M, han är charmig och allt blir vackert i strobbljuset. Vi promenerar hem när det börjat ljusna och somnar hejdlöst i hans lya med andra mindre sovande aktiviteter inräknade. Så långt hade M kunnat vara vem som helst, men så kommer den avgörande morgonen. Den som aldrig blev ett torftigt mumlande i hallen eller skruvande när insikten om att mannen bredvid är osympatisk och ganska ful . Det blev istället en härlig dusch, tjugo frågor, frukostbuffé, DN-söndag och ett par avsnitt Seinfeld marinerat i Joel Alme tills det var mörkt igen.

Ni förstår ju, bara fantastiskt! Men då har vi svallvågorna av det så klart och till det hör ju smspaniken till, det är där jag står nu.

Han tog mitt nr, sms:ade senare på kvällen, jag svarade, han svarade och jag avslutade. Nu vill jag inget annat än att skriva något... fast jag vet att det är för tidigt, jag borde vänta minst till imorgon eller så hör han av sig om han verkligen vill höras...

När det kommer till spelet så hatar jag det, om han är den som vill spela så vill inte jag ha honom men tänk om han är en sån som måste spela spelet annars så tröttnar han då kanske det är värt för mig att offra lite spelande, om det nu känns så bra... Som sagt var det länge sedan jag kände så här och har då lite extra mycket panik, smspanik.

VAD SKA JAG GÖRA?

Debsy en vecka senare

I fredags facebookchattade Debsy och jag på eftermiddagen.

"det finns en risk att jag booty-callar dig ikväll om jag blir full" skrev jag.

Han tyckte det var en bra idé.

Men något booty call behövdes inte. På debaser, efter dans och öl hittade jag honom i en soffa.

Vi gick hem, åt fyllemat på vägen, sov och vaknade.

Hade en fantastiskt mysig förmiddag med sex och massa bra och fina samtal.

Jag tycker jättemycket om Debsy, i lagom portioner. Skulle jag träffa honom hela tiden skulle jag bli frustrerad och tröttna.

Men nån gång ibland, varför inte?

Debsy's back in town

Debsy och jag slutade umgås helt efter min inflyttningsfest, då jag blev så less på hans oförmåga att hantera relationer att jag sa upp kontakten. Det var ungefär tre månader sen.
Jag har tänkt på honom då och då, men inte mycket mer.
I fredags var jag på Debaser för första gången på ett bra tag. (vet inte om ni minns, men smeknamnet Debsy fick han för att han hänger på Debaser 3-4 dagar i veckan)

Jag såg hans vänner, och satt faktiskt lite på nålar. Vad gör jag om jag ser honom, ska jag hälsa, ska vi prata om varför saker blev som de blev?

Plötsligt står han framför mig och säger hej, åh va kul att se dig, vill du följa med ut, jag vill prata med dig.
Jag var ganska full, men följde med till en soffa på uteserveringen. Det tog kanske tio sekunder innan vi började hångla.
Det kändes självklart att gå hem till honom. Han ville verkligen prata.
Debsys lägenhet var renare än jag någonsin sett den, och han hade möblerat om så att det faktiskt såg ut som en riktig lägenhet och inte en datanörds pojkrum.
Han berättade massor om dessa tre månader som gått sedan jag sa upp kontakten. Hur han mer eller mindre frivilligt börjat styra upp sitt liv och möta sin ångest i stället för att fly från den. Han har äntligen fixat komvux, så han har gymnasiekompetens, han går hos arbetsförmedlingens jobbcoach-grejor i väntan på vårterminen då han ska läsa svenska på universitetet.
Men viktigast, och kanske konstigast av allt; han har slutat helt med droger. Jag fattade aldrig hur mycket han faktiskt höll på, men tydligen rökte han på varje dag mot slutet av sommaren. Tog en morgonjoint för att inte bli bakis. Plus att han tog kokain ganska regelbundet, förvisso som en partygrej, men ändå mer än en gång i veckan.

Det konstiga med det är att han berättade att hans mål är att kunna "använda weed normalt". Som han beskrev det vill han kunna köpa gräs, ha det hemma, göra allt han har tänkt en dag, och sen röka på kvällen. För kreativitetens skull svarade han när jag frågade varför han vill använda det överhuvudtaget.
För mig är det obegripligt att sitta och resonera så. När det en gång förstört ens liv, varför ha som målsättning att börja med det igen? Det är väl ett tecken på att beroendet inte släppt, trots att han inte gjort det på tre månader.
Han hade inget badrum i lägenheten. Och varför? Jo, för att han orsakat en vattenläcka när han på en efterfest däckat i badkaret med vattnet rinnande. Något som hans 40-tals etta inte är byggd för.

Debsy... Jag bryr mig om honom, men konstaterar än en gång att jag inte skulle palla ha ens en nära kompisrelation med honom. För hur hemskt det än låter så tror jag inte till 100% på den här förändringen. Jag hoppas innerligt att allt går bra för honom, men det skulle lika gärna kunna bli så att jag får stå och titta på när han fullständigt förstör sitt liv.

/Limpan

Debut!

En ny skribent gör ikväll premiär!
Det har låtit vänta på sig, eftersom mitt liv varit väldigt actionlöst på sistone, och mest bestått av att mögla i ett övningsrum. Men nu så!
Följde med M och hans H till Kolingsborg igår. Detta mytomspunna ställe, till slut tog jag mig dit! Mest för att passa på när M var party, inte var dag, gällde att ta chansen! Och han går ju bara ut på gayställen om han inte är hemma och dricker vin, så vad göra?
Nåväl, väl inne, 80% killar. Lite besvikelse, för jag var väldigt sugen på att pröva hur mycket homosexualitet jag utstrålade. Man fick verkligen leta efter någon tjej överhuvudtaget!
Men så ser jag en tjej, väldigt vacker, inte butchig men ändå typisk flatlook.
Hon hakar på direkt. Vi dansar och kysser varann väldigt fort! Haha, jag trodde jag gått igenom min pubertala identitetskris och kommit fram till att det minsann var pojkar som var min grej.
Och denna kväll var bara så... ja, jag tänkte att jag får väl köra all in när jag ändå går dit.
Men ack. Ack, tjejer är ju så mjuka och fina! Hon var från Helsingborg, bara på gaysemester i hufvudstaden. Mycket mer hångel. Sedan var hon tvungen att dra, och vi bytte nummer.
Sms:ande både igår natt och idag. Känner mig bara behaglig, och inte särskilt omtumlad.
M tyckte dock jag kunde bättre. Jag hade en härjig efterfest och till saken hör att jag fick sängsällskap i form av en kille, så det kändes roligt att jämföra hehe. Josefine (som hon hette) var ju roligare att pussas med helt klart. Idag är jag så förstördbakis. Josefine ville att jag skulle komma ut ikväll också. Överväger, men tror inte det blir av. Hon åker imorgon. Men shit, ska jag börja kolla på L world och köra hela kitet nu, eller vad händer?!? Haha, nej, kanske var detta mest ett äventyr. Väldigt levande!
Mer kommer.
/Babuschkan