Tack, darlings, ni förgyller min vardag!
Malin: bilder kommer snart, ska bara få tummen ur och köpa en batteriladdare till kameran.
Malle: Date med Alex och Nima redan inplanerad :)
Din mansgris-historia (väntar med spänning på uppföljaren!) påminner mig osökt om den kvällen då vi åt middag med Marc och Kilian i London. Jag kallade mig feminist och fick två gapskratt till svar. Vid det tillfället var du redan så mulen av deras sviniga beteende tidigare under kvällen att du gav dem iskalla mördarblickar under lugg.
En fantastiskt bra påminnelse för mig såhär dagen innan jag flyger över Nordsjön för att träffa douchen!
Jag ska "Use him and abuse him" som min gode vän Werner sa.
Werner sa i och för sig också att jag borde skällt på Elias för att han gjorde slut av en sån mesig anledning. "Dump me like a real man!"
Malmö högskola, där jag ska spendera mina närmaste tre år har antagit någon slags princip om att perspektiven Genus, Etnicitet och Miljö ska genomsyra alla utbildningar. I praktiken fungerar detta inte riktigt som det är tänkt. Oftast blir det så att lärarna ägnar en kvart eller två för att "tillföra" nåt slags genusfilter på det vi läser. Typ: Freud var ju inte feminist direkt hehe..
Eller så ser det ut såhär; en powerpoint som användes till en föreläsning om unga vuxnas psykiska hälsa i förra veckan.
Genusperspektiv:
•Stressrelaterade symptom (oro, nedstämdhet) är betydligt vanligare hos flickor och unga kvinnor än hos pojkar och unga män!
•Allvarligare psykiska problem är vanligare bland pojkar och män
•Inga belägg för påståenden att skillnaderna beror på att kvinnor tenderar att rapportera mer symptom eller uttrycker känslor tydligare än män.
•24% av kvinnor 16-29 år har suicidtankar,7% har gjort suicidförsök
•Män i samma ålder 19%, resp 5%
•Fler unga män tar sitt liv
•Alkohol och drog-användning är vanligare hos pojkar, men blir allt vanligare hos flickor
•Fler unga kvinnor är sjukskrivna och får aktivitetsersättning (”sjukpension”)
När blev en presentation av statistiska skillnader mellan kön genusperspektiv? Och nej, föreläsaren gick inte in i detalj och analyserade statistiken.
2010 i världens mest jämställda land. Kalas tycker jag.
Nu, mina vänner ska jag sätta igång att packa! Om det blir plats för datorn i väskan så lovar jag att rapportera under helgen, annars blir det en redogörelse på måndag!
/Limpan
onsdag 17 februari 2010
Mansgris
Jag står i köket och slänger, utan att överdriva, ihop en potatisgratäng. Jag är sen till T-centralen och har inte tagit på mig alla kläder än när min telefon ringer, okänt nummer... I all hast svarar jag och en man i andra ändan av telefonen säger "Tjena, det är S.." på riktigt ful 80-tals stockholmska. Jag är mycket tveksam till vem det är, letar i minnet... vem kan jag ha gett mitt nummer till som heter S... ge mig något mer. "S... från Debaser". Bra ledtråd, ge mig mer, kan fortfarande inte komma på vem det är. Jag säger "aha!" och ger mig själv lite tid. Vi pratar lite och då slår det mig att ja, just det ja, dörrvakten. Så är det, jag desperat att komma in på stället, är himla trevlig mot vakten, vakten tror att jag flörtar med honom och sen är det kört! Det som fascinerar mig mest är att jag inte har ett enda minne av att ha gett honom mitt nr.
Hur som, han föreslår att vi ska ses, jag säger att jag har fullt upp men kan tänka mig att höra av mig på söndag. Söndag infinner sig och jag bestämmer mig för att höra av mig, ensam och bitter på skit, kommersiella, oetiska, kränkande högtiden alla hjärtans. Vad, fan, man kan ju se det som en upplevelse om inte annat, håll fienderna nära!
Igår står jag och ska laga mat när jag ser att han ringer, VARFÖR RINGER HAN MIG?
Jag klarar inte av att prata med någon som jag knappt känner, vi ska träffas på torsdag, räcker inte det?
Jag märker på en gång att han bara vill tjöta... snacka om saker som, "Vad gör du då?" och "Jag jobbar så himla mycket!" okej, lame! sen kommer det värsta!
Han frågar ju vad jag gör, jag berättar att jag läser nationalekonomi och genusvetenskap och han blir lite full i skratt och totalsågar genusvetenskap och hävdade att det skulle vara någon grund för rabiata feministhandlingar. Jag tänker då, men vad fan säger du det till mig för när jag precis har berättat att jag läser det. SKA DU HA EN KÄFTSMÄLL tänker jag då!
Jag har fortfarande inte avbokat mötet med honom, funderar på att träffa honom ändå och knäcka honom, se det som min samhällsplikt att förklara hur fel han har och mosa in hur han som priviligerad vit, medelklass, man har en sådan inställning som han har på grund av sin lätthanterliga och problemlösa position. Mansgris!
Ps. du måste träffa Alex och Nima när du är i London Linn!
tisdag 16 februari 2010
London!
Två dagar kvar!!!
Igår försökte jag förgäves få en läkartid för att kunna skjuta upp min mens, som jag fortfarande inte vet riktigt när jag kommer få. Jag är nojig, och tolkar varje humörsvängning som ett PMS-symtom..
Facebookchat mellan mig och Marc:
"I'm praying to like.. all the female gods that I wont get my period when I'm in London..."
"Maybe you need to start praying to all the male gods too"
Haha.
Flickor, var är era inlägg? Jag känner mig ensam i bloggvärlden...
/Limpan
Igår försökte jag förgäves få en läkartid för att kunna skjuta upp min mens, som jag fortfarande inte vet riktigt när jag kommer få. Jag är nojig, och tolkar varje humörsvängning som ett PMS-symtom..
Facebookchat mellan mig och Marc:
"I'm praying to like.. all the female gods that I wont get my period when I'm in London..."
"Maybe you need to start praying to all the male gods too"
Haha.
Flickor, var är era inlägg? Jag känner mig ensam i bloggvärlden...
/Limpan
söndag 14 februari 2010
Valenshwines fucking day.
Bakfylla och dagen efter-ångest. Förkylning och huvudvärk. Jag vill ha skräpteve och skräpmat 24/7 såna här dagar. Skräpmaten är inga problem. Ost, salami och bröd ger mig vad jag behöver. Skräpteven är värre. Jag tvingas välja mellan OS och romantiska filmer-marathon.
Varför sänds dessa jävla romantiska jävla komedier på alla hjärtans dag?
Om man är singel, bakis och ensam hemma är det väl verkligen inte det man vill se?!? Särskilt inte om man tillbringade lördagskvällen med att desperat ragga på allt som rör sig... Man vill se Seinfeld, Simpsons, Family guy, Scrubs eller The Office. Nåt som inte påminner en om att Det Lyckliga Slutet alltid måste innebära livslång kärlek och tvåsamhet.
Var finns filmen "Snygg, sexig och singel" där Cameron Diaz INTE blir tillsammans med mr Mc Dreamy på slutet?
Fan, till och med Sex and the City slutar ju med att tre av fyra förhållanden pusslas ihop.
Vad alla dessa romantiska komedier inte lyckas förmedla är uppoffringarna kvinnor världen över gör eftersom tron på Livet med Mannen är något de tränats att prioritera enda sen de som 5-åringar nynnade Mendelssohn och gjorde brudslöjor av örngott.
Oftast går ju slutspurten i filmen till så att killen jagar tjejen över halva stan för att kunna säga förlåt för allt dumt han gjort. (It's you I love, baby, I always have and I always will ). Antagligen har han snubblat i sopor, blivit biten av en hund och stoppat trafiken minst tre gånger på vägen, och med en sån fantastisk ansträngning måste ju kvinnan vara helt hjärtlös om hon nekar honom.
En timmes ansträngning för killen equals livslång ansträngning och självförnekelse för tjejen. De löser ju aldrig sina problem, bara konstaterar att deras överjordiska kärlek kan övervinna allt. Bläääh!
Jag ropar efter fler Samanthas! Fler "I love you, but I love me more." !!!
/Limpan.
Varför sänds dessa jävla romantiska jävla komedier på alla hjärtans dag?
Om man är singel, bakis och ensam hemma är det väl verkligen inte det man vill se?!? Särskilt inte om man tillbringade lördagskvällen med att desperat ragga på allt som rör sig... Man vill se Seinfeld, Simpsons, Family guy, Scrubs eller The Office. Nåt som inte påminner en om att Det Lyckliga Slutet alltid måste innebära livslång kärlek och tvåsamhet.
Var finns filmen "Snygg, sexig och singel" där Cameron Diaz INTE blir tillsammans med mr Mc Dreamy på slutet?
Fan, till och med Sex and the City slutar ju med att tre av fyra förhållanden pusslas ihop.
Vad alla dessa romantiska komedier inte lyckas förmedla är uppoffringarna kvinnor världen över gör eftersom tron på Livet med Mannen är något de tränats att prioritera enda sen de som 5-åringar nynnade Mendelssohn och gjorde brudslöjor av örngott.
Oftast går ju slutspurten i filmen till så att killen jagar tjejen över halva stan för att kunna säga förlåt för allt dumt han gjort. (It's you I love, baby, I always have and I always will ). Antagligen har han snubblat i sopor, blivit biten av en hund och stoppat trafiken minst tre gånger på vägen, och med en sån fantastisk ansträngning måste ju kvinnan vara helt hjärtlös om hon nekar honom.
En timmes ansträngning för killen equals livslång ansträngning och självförnekelse för tjejen. De löser ju aldrig sina problem, bara konstaterar att deras överjordiska kärlek kan övervinna allt. Bläääh!
Jag ropar efter fler Samanthas! Fler "I love you, but I love me more." !!!
/Limpan.
lördag 13 februari 2010
P.S.
Kom att tänka på en grej..
Jag har varit helt inställd på att ta det lugnt ikväll. Bara umgås med vänner, sen gå hem tidigt och ensam.
Men så slogs jag av tanken - lördag kväll före alla jävla hjärtans jävla dag-söndag, borde inte det vara årets absolut bästa jävla raggningskväll?
D.S.
Jag har varit helt inställd på att ta det lugnt ikväll. Bara umgås med vänner, sen gå hem tidigt och ensam.
Men så slogs jag av tanken - lördag kväll före alla jävla hjärtans jävla dag-söndag, borde inte det vara årets absolut bästa jävla raggningskväll?
D.S.
Indianmaffia
Kl är halv tre och jag masar mig iväg till systemet för att inhandla kvällens varor. Stan är slaskig, grå och full av stora, trötta, danska barnfamiljer på shoppingtur.
Och såna som mig. Osminkade 20-30 åringar i mjukiskläder som måste hinna till systemet innan det stänger, trots att det inte vill något hellre än att gräva ner sig under täcket.
Inne på systemet råder den vanliga kvart i tre-hetsen. (inte helt olik kvart i tre-hetsen man upplever på dansgolvet, bara det att vin och öl ersatt hångel och sex)
Utanför systemet står tonårsbrudar och säljer "gulliga"cupcakes med hjärtan på, vilket om möjligt sänker mitt humör ännu några steg. Jävla alla hjärtans dag.
Jag tar mig ut därifrån relativt smärtfritt och går hemåt. Tänker att jag ska välja en bakgata så att jag slipper trängas med alla de danska barnfamiljerna igen. Problemet med bakgatan är bara att vägen in till den är i princip helt blockerad av två enorma högtalare med tillhörande indianer som misshandlar en flöjt och en tamburin till bakgrundsmusiken från helvetet!
Jag kan inte låta bli att undra om de brutit sig in på ett dagis för att få tag på sina instrument..
Resten av min dag kommer spenderas i sängen med musik, i ett bad med musik och på en fest med musik. Allt för att tränga bort indianmaffians "stämningsfulla" instrumentplågeri ur mitt stackars huvud.
/Limpan
Och såna som mig. Osminkade 20-30 åringar i mjukiskläder som måste hinna till systemet innan det stänger, trots att det inte vill något hellre än att gräva ner sig under täcket.
Inne på systemet råder den vanliga kvart i tre-hetsen. (inte helt olik kvart i tre-hetsen man upplever på dansgolvet, bara det att vin och öl ersatt hångel och sex)
Utanför systemet står tonårsbrudar och säljer "gulliga"cupcakes med hjärtan på, vilket om möjligt sänker mitt humör ännu några steg. Jävla alla hjärtans dag.
Jag tar mig ut därifrån relativt smärtfritt och går hemåt. Tänker att jag ska välja en bakgata så att jag slipper trängas med alla de danska barnfamiljerna igen. Problemet med bakgatan är bara att vägen in till den är i princip helt blockerad av två enorma högtalare med tillhörande indianer som misshandlar en flöjt och en tamburin till bakgrundsmusiken från helvetet!
Jag kan inte låta bli att undra om de brutit sig in på ett dagis för att få tag på sina instrument..
Resten av min dag kommer spenderas i sängen med musik, i ett bad med musik och på en fest med musik. Allt för att tränga bort indianmaffians "stämningsfulla" instrumentplågeri ur mitt stackars huvud.
/Limpan
fredag 12 februari 2010
allmän update
Fredag igen!
Mina planer för helgen är ganska lugna. Ikväll blir det Avatar 3D på bio (another one bites the grupptryck-dust), och imorgon blir det två klassfester. Den första med mustasch-tema och den andra med glasögon-tema. Jag kommer se ut som en kvinnlig Salvador Dalí!
Känns som att helgen även kommer behöva granskas noggrannt under budget-luppen, eftersom nästa helg kommer bli dyrare än jag tror. Känns sådär att vara medveten om sina problem men ändå vara helt oförmögen att göra något åt dem. Som pengar, alkohol, rökning, ta impulsbeslut som att kasta sig iväg till London och träffa sitt ex...
Men jag tänker också såhär: Det är bättre att åka nu som en impulsgrej än att åka om en månad och gå runt och tänka på det enda fram till dess.
/Limpan
Mina planer för helgen är ganska lugna. Ikväll blir det Avatar 3D på bio (another one bites the grupptryck-dust), och imorgon blir det två klassfester. Den första med mustasch-tema och den andra med glasögon-tema. Jag kommer se ut som en kvinnlig Salvador Dalí!
Känns som att helgen även kommer behöva granskas noggrannt under budget-luppen, eftersom nästa helg kommer bli dyrare än jag tror. Känns sådär att vara medveten om sina problem men ändå vara helt oförmögen att göra något åt dem. Som pengar, alkohol, rökning, ta impulsbeslut som att kasta sig iväg till London och träffa sitt ex...
Men jag tänker också såhär: Det är bättre att åka nu som en impulsgrej än att åka om en månad och gå runt och tänka på det enda fram till dess.
/Limpan
onsdag 10 februari 2010
Naivitet
Jag har gjort det. Kalla mig dum, men jag har gjort det.
Flyger från Köpenhamn till Gatwick, London om åtta dagar!
Om det här är något jag kommer ångra i efterhand lär tiden visa. Just nu känns det bara helt ofattbart kul att jag kommer spendera nästa helg i London!!!
Flyger från Köpenhamn till Gatwick, London om åtta dagar!
Om det här är något jag kommer ångra i efterhand lär tiden visa. Just nu känns det bara helt ofattbart kul att jag kommer spendera nästa helg i London!!!
The perfect Break-up.
Här följer inlägget om hur mr Elias Januari gjorde slut på våran ca tre veckor långa romans.
Vi hade bestämt träff söndag kväll. Han skulle höra av sig efter sin fotbollsträning och så skulle jag komma hem till honom. Jag hade haft en oförklarlig dålig magkänsla sen lördag kväll utan att riktigt ha belägg för det. Den här magkänslan verkar vara ju någon slags universell göra slut-känsla, men det var första gången jag kände det så starkt. (kan även ha berott på 4 öl och 2 mojitos...)
Han ringde kl åtta söndag kväll och sa att han stod utanför min dörr. Jag tog hissen ner och släppte in honom. Vi gick in på mitt rum och satte oss på sängen.
"Jag måste prata med dig om en grej."
Han förklarade att han känt sig ganska labil på sistone, att han inte mått särskilt bra. Att han inte vill ge sig in i ett förhållande eftersom han känner att han inte skulle kunna ge mig den uppmärksamheten jag förtjänar. Att han bara kan fokusera på sig själv och inte vill starta ett förhållande som bara kommer vara på hans villkor.
Hur många killar gör den reflektionen? Så omtänksamt och osjälviskt.
Han hade tårar i ögonen och vi kramades.
Det hade kunnat gå till så mycket fulare på så många sätt. Han kunde valt att inleda ett förhållande, fått mig helt nerkärad och sen dumpat mig brutalt om två månader, men det gjorde han inte. Han kunde valt att bara ignorera mig och inte svara i telefon, men det gjorde han inte. Han kunde ha antytt dagen innan att vi behövde prata och gett mig ett dygns garanterad ångest, men det gjorde han inte. Han bara ringde när han stod utanför.
Jag kan inte vara arg, jag kan inte vara bitter, men det känns inte som en förlust. Om att bli dumpad kan öka ens självkänsla så har det hänt mig.
Vem vet, det kanske är en öppning för något långt in i framtiden?
För övrigt vill jag tillägga att jag fortfarande inte köpt flygbiljetter till Manchester. Börjar väl tänka lite att det kanske inte är en så bra idé ändå...
Det är ju lika mycket London jag vill träffa som Marc. Shoreditch, Themsen, Baker and Spice. Fabio, Katty, Cristina, Kate, Benjamin... Öl till lunch och partypoppers till middag.
Om jag åker så ska jag fan inte till Manchester på romantisk weekend med mitt ex! (som det ju faktiskt blir hur man än väljer att omskriva det)
Om jag åker ska jag till London! Dagar och kvällar i min älsklingsstad, nätter med Marc.
/den obotligt naiva Limpan
Vi hade bestämt träff söndag kväll. Han skulle höra av sig efter sin fotbollsträning och så skulle jag komma hem till honom. Jag hade haft en oförklarlig dålig magkänsla sen lördag kväll utan att riktigt ha belägg för det. Den här magkänslan verkar vara ju någon slags universell göra slut-känsla, men det var första gången jag kände det så starkt. (kan även ha berott på 4 öl och 2 mojitos...)
Han ringde kl åtta söndag kväll och sa att han stod utanför min dörr. Jag tog hissen ner och släppte in honom. Vi gick in på mitt rum och satte oss på sängen.
"Jag måste prata med dig om en grej."
Han förklarade att han känt sig ganska labil på sistone, att han inte mått särskilt bra. Att han inte vill ge sig in i ett förhållande eftersom han känner att han inte skulle kunna ge mig den uppmärksamheten jag förtjänar. Att han bara kan fokusera på sig själv och inte vill starta ett förhållande som bara kommer vara på hans villkor.
Hur många killar gör den reflektionen? Så omtänksamt och osjälviskt.
Han hade tårar i ögonen och vi kramades.
Det hade kunnat gå till så mycket fulare på så många sätt. Han kunde valt att inleda ett förhållande, fått mig helt nerkärad och sen dumpat mig brutalt om två månader, men det gjorde han inte. Han kunde valt att bara ignorera mig och inte svara i telefon, men det gjorde han inte. Han kunde ha antytt dagen innan att vi behövde prata och gett mig ett dygns garanterad ångest, men det gjorde han inte. Han bara ringde när han stod utanför.
Jag kan inte vara arg, jag kan inte vara bitter, men det känns inte som en förlust. Om att bli dumpad kan öka ens självkänsla så har det hänt mig.
Vem vet, det kanske är en öppning för något långt in i framtiden?
För övrigt vill jag tillägga att jag fortfarande inte köpt flygbiljetter till Manchester. Börjar väl tänka lite att det kanske inte är en så bra idé ändå...
Det är ju lika mycket London jag vill träffa som Marc. Shoreditch, Themsen, Baker and Spice. Fabio, Katty, Cristina, Kate, Benjamin... Öl till lunch och partypoppers till middag.
Om jag åker så ska jag fan inte till Manchester på romantisk weekend med mitt ex! (som det ju faktiskt blir hur man än väljer att omskriva det)
Om jag åker ska jag till London! Dagar och kvällar i min älsklingsstad, nätter med Marc.
/den obotligt naiva Limpan
tisdag 9 februari 2010
Replik till limpan:
Sorry, men jag verkligen inte supporta den där idén. Slöseri på kvinnligt, älskvärt material, tid och pengar!
Bränn de pengar på en singelweekend med dina tjejpolare istället för det kommer vara så grymt mycket mer värt det. Du kommer dras in i honom igen. Han förtjänar det inte.
//glädjedödaren //tråkmånsen //auf wiedersehen
Sorry, men jag verkligen inte supporta den där idén. Slöseri på kvinnligt, älskvärt material, tid och pengar!
Bränn de pengar på en singelweekend med dina tjejpolare istället för det kommer vara så grymt mycket mer värt det. Du kommer dras in i honom igen. Han förtjänar det inte.
//glädjedödaren //tråkmånsen //auf wiedersehen
måndag 8 februari 2010
man måste alltid ha nåt på gång...
News feed: mr Januari kom hit igår och gjorde slut med mig. Kan man göra slut om man inte är tillsammans? Tydligen...
Mer om detta i ett senare och mer distanserat inlägg! Huvudpoängen är i alla fall att det var ett väldigt fint, om även sorgset break-up, vilket besparar mig en hel del bitterhet.
Jag la till Marc som vän på facebook för några dagar sedan (var detta en undermedveten försvarsåtgärd om saker med Elias skulle gå åt helvete, eller bara ett tecken på att jag har såpass distans till Marc nu att det kändes OK?), och vad händer när jag sätter igång datorn för lite oskyldigt singel-bloggande? Jo men visst, som på beställning! "hey chic :)".....
Resultatet av en stunds chattande blir att vi ska på weekend i Manchester tillsammans om drygt en månad!! Superbra eller superdålig idé? Jag har inte bestämt mig..
Den något romantiska framtoningen i "is there anywhere in the country you want to go, but never got the chance?" kan tolkas som antingen just vad som skrevs, eller som att han (trots att han intygade att så inte var fallet) faktiskt fortfarande dejtar kvinnan som var anledningen till att jag inte åkte till London efter nyår. Hrm....?
Jag vet inte om det här är sant eller något jag intalar mig själv, men jag känner att jag har en helt annan distans till Marc nu än för en, två eller fem månader sen. Jag har insett på allvar att han emellanåt betedde sig som ett svin mot mig, och att mycket av det jag accepterade då inte alls var värdigt att acceptera.
Han är inte längre något jag saknar i mitt liv, utan snarare en cosmopolisk affär av endast sexuell (och möjligen vänskaplig) karaktär.
Jag kanske är naiv och dum, men då är det väl en smäll jag får ta! Just nu är jag bara exalterad och ser sjukt mycket fram emot resan! Det visar sig om morgondagen bringar nytt ljus i frågan......
/Limpan
Mer om detta i ett senare och mer distanserat inlägg! Huvudpoängen är i alla fall att det var ett väldigt fint, om även sorgset break-up, vilket besparar mig en hel del bitterhet.
Jag la till Marc som vän på facebook för några dagar sedan (var detta en undermedveten försvarsåtgärd om saker med Elias skulle gå åt helvete, eller bara ett tecken på att jag har såpass distans till Marc nu att det kändes OK?), och vad händer när jag sätter igång datorn för lite oskyldigt singel-bloggande? Jo men visst, som på beställning! "hey chic :)".....
Resultatet av en stunds chattande blir att vi ska på weekend i Manchester tillsammans om drygt en månad!! Superbra eller superdålig idé? Jag har inte bestämt mig..
Den något romantiska framtoningen i "is there anywhere in the country you want to go, but never got the chance?" kan tolkas som antingen just vad som skrevs, eller som att han (trots att han intygade att så inte var fallet) faktiskt fortfarande dejtar kvinnan som var anledningen till att jag inte åkte till London efter nyår. Hrm....?
Jag vet inte om det här är sant eller något jag intalar mig själv, men jag känner att jag har en helt annan distans till Marc nu än för en, två eller fem månader sen. Jag har insett på allvar att han emellanåt betedde sig som ett svin mot mig, och att mycket av det jag accepterade då inte alls var värdigt att acceptera.
Han är inte längre något jag saknar i mitt liv, utan snarare en cosmopolisk affär av endast sexuell (och möjligen vänskaplig) karaktär.
Jag kanske är naiv och dum, men då är det väl en smäll jag får ta! Just nu är jag bara exalterad och ser sjukt mycket fram emot resan! Det visar sig om morgondagen bringar nytt ljus i frågan......
/Limpan
söndag 7 februari 2010
Fortsättning på manslistan
Jag ska snart fortsätta i förtäljandet av min romantiska kärleksnatt men jag instämmer med föregående talare. För varje kille som vi dejtar skall ett formulär fyllas i, högst ovetenskapligt här på bloggen. Får vi dåliga vibbar redan där är killen förmodligen renoveringsprojektet du önskar att du aldrig gav dig in på. (Tänker genast på Drömkåken, kalkonrullen med Björn Skifs, ni vet)
Jag fyller på (så får vi göra en sista reviderad version tillsammans. Min utgångspunkt är att det här är en lista man fyller i tämligen snart efter man börjat dejta.
Mannens umgänge och kompiskrets. ( Haja framtidsscenariot. Du står och gör trevliga,vällagade middagar som hans gapiga,barnsliga killkompisar sedan glufsar i sig framför teven med kommentaren - "det ääh ju Entourage på teven jöö".)
Bjuder han på frukost? (om inte, sjukt dåliga vibbar!)
Får han dig att komma första gången? Nähä, men andra gången då? När du deep throatade honom i tjugo minuter? Nähä!! Nä men HEJDÅ isåfall!
Hur tog hans senaste förhållande slut? (Var han ett svin mot henne kommer han garanterat att vara det mot dig?
Auf Wiedersehen!
Jag fyller på (så får vi göra en sista reviderad version tillsammans. Min utgångspunkt är att det här är en lista man fyller i tämligen snart efter man börjat dejta.
Mannens umgänge och kompiskrets. ( Haja framtidsscenariot. Du står och gör trevliga,vällagade middagar som hans gapiga,barnsliga killkompisar sedan glufsar i sig framför teven med kommentaren - "det ääh ju Entourage på teven jöö".)
Bjuder han på frukost? (om inte, sjukt dåliga vibbar!)
Får han dig att komma första gången? Nähä, men andra gången då? När du deep throatade honom i tjugo minuter? Nähä!! Nä men HEJDÅ isåfall!
Hur tog hans senaste förhållande slut? (Var han ett svin mot henne kommer han garanterat att vara det mot dig?
Auf Wiedersehen!
Trasiga skor = trasig man?
Åh Malin, vilken midvinternattsdröm!
För att citera svenska hollywoodfrun Maria Montezani "det tycker jag var väl värt!"
Att du var väl värd en sådan natt kan väl ingen säga emot!
Nybadad med nyrakade fantastiskt mjuka ben (vardagslyx från body shop 99:-) ligger jag i sängen och lyssnar på Cornelis Vreeswijk.
Somliga går med trasiga skor ger mig en något oväntad association... Vi kanske borde analysera våra projektmän efter deras skor? Alltså, inte som i stora skor = stora fötter = stor ... , utan som i en personvärdering i miniatyr:
Sneakers i februari - Charmigt omogen pojkman / övervintrad patetisk tonåring?
Jod-purse med klack - Välklädd och stilmedveten / osäker kille som har komplex för sin längd?
Ni fattar galoppen...........
Idén spinner vidare i mitt huvud, och jag tänker att vi borde ha ett standardformulär för beskrivning av varje man som nämns i denna blogg!
Självskriven kategori är givetvis handstorlek. (dah!) Fler kategorier skulle kunna vara
- förmåga att skriva välformulerade sms (poet eller kommunikationsmiffo?)
- genomsnittlig väntetid för att svara på sms
- boendeform (var placeras han på skalan pojkrum/bostadsrätt?)
- sysselsättning och ambitioner (här nånstans borde ålder också vägas in...)
Det borde även finnas en wild-card kategori, något som gör att x antal minus i alla de andra kategorierna kan spolas bort!
Vad tror ni, kvinnor? Är det ett roligt research-projekt eller är det bara elakt mot våra älskade och hatade heltidsarbeten, även kallade män?
/Limpan
För att citera svenska hollywoodfrun Maria Montezani "det tycker jag var väl värt!"
Att du var väl värd en sådan natt kan väl ingen säga emot!
Nybadad med nyrakade fantastiskt mjuka ben (vardagslyx från body shop 99:-) ligger jag i sängen och lyssnar på Cornelis Vreeswijk.
Somliga går med trasiga skor ger mig en något oväntad association... Vi kanske borde analysera våra projektmän efter deras skor? Alltså, inte som i stora skor = stora fötter = stor ... , utan som i en personvärdering i miniatyr:
Sneakers i februari - Charmigt omogen pojkman / övervintrad patetisk tonåring?
Jod-purse med klack - Välklädd och stilmedveten / osäker kille som har komplex för sin längd?
Ni fattar galoppen...........
Idén spinner vidare i mitt huvud, och jag tänker att vi borde ha ett standardformulär för beskrivning av varje man som nämns i denna blogg!
Självskriven kategori är givetvis handstorlek. (dah!) Fler kategorier skulle kunna vara
- förmåga att skriva välformulerade sms (poet eller kommunikationsmiffo?)
- genomsnittlig väntetid för att svara på sms
- boendeform (var placeras han på skalan pojkrum/bostadsrätt?)
- sysselsättning och ambitioner (här nånstans borde ålder också vägas in...)
Det borde även finnas en wild-card kategori, något som gör att x antal minus i alla de andra kategorierna kan spolas bort!
Vad tror ni, kvinnor? Är det ett roligt research-projekt eller är det bara elakt mot våra älskade och hatade heltidsarbeten, även kallade män?
/Limpan
Favorit i repris eller "jag har gjort något dumt som jag inte ångrar. "
Fredag kväll. Några glas på mörka andra lång och sedan styrdes kosan mot filmfestivaltältet. Massiv kö. Orkar inte! Då är lilla Göteborg bra. Man scannar helt enkelt kön och självklart finns något bekant ansikte där, som man kan ställa sig bredvid. Svinigt, svinigt men härligt, härligt i minusnatten. Väl därinne dyker en annan bekant upp. Christian.
Christian, Christian, Christian.
Tidsförflyttning. Det är sommar 2007 och avskedsfest på Liseberg. Jag har just jobbat min sista dag och ser ett ljuslockigt hårsvall i folkmassorna. Där står den där sköna killen som Ida presenterade mig för på en IFK-match för några veckor sedan. Glad på vin, tvekar jag inte utan går fram och frågar i hans öra om han känner igen mig?
Det skulle jag bittert ångra men det visste jag inte då.
Nu är det vinter 2010 och jag gör samma härliga misstag igen. Jag går fram till Christian, som för kvällen fixar visuals åt Balkan Beat Party. Han verkar glad att se mig och säger att han undrade om han skulle få syn på mig här ikväll. Jag undrar om han hittar på det i stunden men bestämmer mig för att tro på honom, och slår mig ned bredvid. Vi pratar och dricker öl i något som känns som flera timmar. Han är supercharmig som alltid. Men jäklar vad dålig hy han har fått. Det har han haft så länge jag känt honom men projektledarstudierna i Arvika verkar inte vara av det hälsosammare slaget tänker jag.
Det spelar ingen roll. Jag vet att jag är långt över hans nivå och det vet han också. Men den killen har något magiskt, någon jävla attraktionskraft. Det är något emellan oss som sprakar och blixtrar. Jag vet att han också vet det. Det är inte alkoholen för så fulla är varken han eller jag. Jag frågar om han vill jobba ifred och han svarar nej. Helt plötsligt har jag hans mjuka mun emot min. Tiden stannar, mitt hjärta också. Jag är 20, jag är 22, jag är 12 och 102.
På sexans spårvagn hem till hans bror som han hälsar på, hånglar vi hela vägen. Vi stannar flera gånger på den korta biten som är att gå och kysser varandra. Han låser upp dörren till lägenheten vid vågmästareplatsen och vi kliver in. Jag undrar om Malle de beauvoir har varit här. Vet att hon har legat med Christians bror Tomas. Fnissar lite åt tanken.
Fortsättning följer. Annars blir det evighetslångt och det är inte kutym i bloggvärlden har jag förstått!
Auf Wiedersehen
Christian, Christian, Christian.
Tidsförflyttning. Det är sommar 2007 och avskedsfest på Liseberg. Jag har just jobbat min sista dag och ser ett ljuslockigt hårsvall i folkmassorna. Där står den där sköna killen som Ida presenterade mig för på en IFK-match för några veckor sedan. Glad på vin, tvekar jag inte utan går fram och frågar i hans öra om han känner igen mig?
Det skulle jag bittert ångra men det visste jag inte då.
Nu är det vinter 2010 och jag gör samma härliga misstag igen. Jag går fram till Christian, som för kvällen fixar visuals åt Balkan Beat Party. Han verkar glad att se mig och säger att han undrade om han skulle få syn på mig här ikväll. Jag undrar om han hittar på det i stunden men bestämmer mig för att tro på honom, och slår mig ned bredvid. Vi pratar och dricker öl i något som känns som flera timmar. Han är supercharmig som alltid. Men jäklar vad dålig hy han har fått. Det har han haft så länge jag känt honom men projektledarstudierna i Arvika verkar inte vara av det hälsosammare slaget tänker jag.
Det spelar ingen roll. Jag vet att jag är långt över hans nivå och det vet han också. Men den killen har något magiskt, någon jävla attraktionskraft. Det är något emellan oss som sprakar och blixtrar. Jag vet att han också vet det. Det är inte alkoholen för så fulla är varken han eller jag. Jag frågar om han vill jobba ifred och han svarar nej. Helt plötsligt har jag hans mjuka mun emot min. Tiden stannar, mitt hjärta också. Jag är 20, jag är 22, jag är 12 och 102.
På sexans spårvagn hem till hans bror som han hälsar på, hånglar vi hela vägen. Vi stannar flera gånger på den korta biten som är att gå och kysser varandra. Han låser upp dörren till lägenheten vid vågmästareplatsen och vi kliver in. Jag undrar om Malle de beauvoir har varit här. Vet att hon har legat med Christians bror Tomas. Fnissar lite åt tanken.
Fortsättning följer. Annars blir det evighetslångt och det är inte kutym i bloggvärlden har jag förstått!
Auf Wiedersehen
lördag 6 februari 2010
Melodifestival och samvetskval
Joakim, killen som ville att jag skulle följa med till klubb Saturn ringde precis. Jag svarade inte. Sen fick jag följande sms:
"Hej. Daniella ska ha någon konstig melodifestivalkväll med clara. Needar ngn med vettig musiksmak, kom över om du är sugen."
/Joakim
Jag och Amanda var ute igår, jag gick hem med en gammal flamma. Idag har jag svävat som på moln och det kräver sitt eget inlägg som garanterat kommer att komma längre fram. Men detta? Skall jag hänga på? Han är ju såå söt. Borde jag inte ge honom en chans IRL. Sa jag lyfta blicken över min salt och vinäger-chipspåse denna februarilördag? Sminka mig och trippa ner? Orka!?? Åh kan verkligen inte bestämma mig. Han är ju en bimbo, en manbo. Och jag orkar liksom inte riktigt det ikväll. AARGH
Auf Wiedersehen!
Uppdate!
Orkade inte träffa Joakim så bäddade ner mig med bordercollien Diva istället och plöjde sämsta filmen med J Lo och Richard Gere. Sjukt värt. Sjukt trött. Män är ju tyvärr ett heltidsjobb.
"Hej. Daniella ska ha någon konstig melodifestivalkväll med clara. Needar ngn med vettig musiksmak, kom över om du är sugen."
/Joakim
Jag och Amanda var ute igår, jag gick hem med en gammal flamma. Idag har jag svävat som på moln och det kräver sitt eget inlägg som garanterat kommer att komma längre fram. Men detta? Skall jag hänga på? Han är ju såå söt. Borde jag inte ge honom en chans IRL. Sa jag lyfta blicken över min salt och vinäger-chipspåse denna februarilördag? Sminka mig och trippa ner? Orka!?? Åh kan verkligen inte bestämma mig. Han är ju en bimbo, en manbo. Och jag orkar liksom inte riktigt det ikväll. AARGH
Auf Wiedersehen!
Uppdate!
Orkade inte träffa Joakim så bäddade ner mig med bordercollien Diva istället och plöjde sämsta filmen med J Lo och Richard Gere. Sjukt värt. Sjukt trött. Män är ju tyvärr ett heltidsjobb.
Lördag utan bakfylla
Två repliker:
1) till Malle - det är mer än OK att skriva två inlägg i rad! Det är kalas, och mycket smartare än att, som jag, skriva alldeles för långa och splittrade inlägg!
2) till Malin (och mig själv) ang. kondomer - (det här är inte ett försvarstal, utan ett reflekterande resonemang)
mr Januari (även kallad mr Februari sen i torsdags) vägrar inte kondom direkt, men kanske ändå indirekt. Han sa "jag vill inte vara tråkig, men jag kan inte komma med kondom på."
Jag kommer på mig själv med att tänka och känna att samlaget är helt meningslöst om han inte kan komma. Allt prat om hur absurt det är att hela akten ska vara centrerad kring killens utlösning, hur sex är så mycket mer än in + ut = sprut, är som bortblåst ur min hjärna i och med detta enkla statement "jag kan inte komma med kondom på."
Med detta i bakhuvudet vill jag inte heller använda kondom, trots att det går emot mina principer och trots att jag är livrädd för att behöva ställas inför de val som en graviditet innebär.
Varför fungerar mitt huvud så här? Är jag biologiskt programmerad att följa en mans önskningar, och sätta mina egna principer åt sidan?
När jag tänker tillbaka på min sexuella historia inser jag mer och mer att jag nästan alltid låtit frågan kondom/inte kondom styras av killen. Jag har bara haft tur som oftast träffat på killar som föredrar den där lilla latexbaserade försäkringen. Med Marc var det aldrig ens på tal, kondom var en självklarhet och blev efter ett tag en självklar del i förspelet.
Jag går ett steg längre och blir förbannad på Elias. Varför säger han något sånt? Han borde fatta att han inte ställer mig inför ett val, utan inför ett faktum som inte går att göra något åt. (Visst, vi kan ha sex, men bara så du vet så kommer det inte vara skönt för mig.)
Ett jävla mercy-fuck, vem fan vill ha det?
Å andra sidan, där kanske det finns en skillnad mellan manlig och kvinnlig psykologi? Han kanske inte förstår att sex som inte är lika skönt för båda = dåligt sex i min värld, även om det känns fysiskt bra för mig?
Jag känner mig själv, och vet att trots dessa tankegångar kommer det bli skyddslöst sex imorgon, och troligen p-piller om den här romansen leder till ett förhållande.
/Limpan nere i träsket.
1) till Malle - det är mer än OK att skriva två inlägg i rad! Det är kalas, och mycket smartare än att, som jag, skriva alldeles för långa och splittrade inlägg!
2) till Malin (och mig själv) ang. kondomer - (det här är inte ett försvarstal, utan ett reflekterande resonemang)
mr Januari (även kallad mr Februari sen i torsdags) vägrar inte kondom direkt, men kanske ändå indirekt. Han sa "jag vill inte vara tråkig, men jag kan inte komma med kondom på."
Jag kommer på mig själv med att tänka och känna att samlaget är helt meningslöst om han inte kan komma. Allt prat om hur absurt det är att hela akten ska vara centrerad kring killens utlösning, hur sex är så mycket mer än in + ut = sprut, är som bortblåst ur min hjärna i och med detta enkla statement "jag kan inte komma med kondom på."
Med detta i bakhuvudet vill jag inte heller använda kondom, trots att det går emot mina principer och trots att jag är livrädd för att behöva ställas inför de val som en graviditet innebär.
Varför fungerar mitt huvud så här? Är jag biologiskt programmerad att följa en mans önskningar, och sätta mina egna principer åt sidan?
När jag tänker tillbaka på min sexuella historia inser jag mer och mer att jag nästan alltid låtit frågan kondom/inte kondom styras av killen. Jag har bara haft tur som oftast träffat på killar som föredrar den där lilla latexbaserade försäkringen. Med Marc var det aldrig ens på tal, kondom var en självklarhet och blev efter ett tag en självklar del i förspelet.
Jag går ett steg längre och blir förbannad på Elias. Varför säger han något sånt? Han borde fatta att han inte ställer mig inför ett val, utan inför ett faktum som inte går att göra något åt. (Visst, vi kan ha sex, men bara så du vet så kommer det inte vara skönt för mig.)
Ett jävla mercy-fuck, vem fan vill ha det?
Å andra sidan, där kanske det finns en skillnad mellan manlig och kvinnlig psykologi? Han kanske inte förstår att sex som inte är lika skönt för båda = dåligt sex i min värld, även om det känns fysiskt bra för mig?
Jag känner mig själv, och vet att trots dessa tankegångar kommer det bli skyddslöst sex imorgon, och troligen p-piller om den här romansen leder till ett förhållande.
/Limpan nere i träsket.
fredag 5 februari 2010
Tummen nr 2!
Jag vet att det inte riktigt är okej att skriva två inlägg i rad men jag satt och funderade på något min väl och festkollega berättade för mig häromdagen.
Vi läser pol-kandprogrammet vilket innefattar bla. Statsvetenskap och denna väninna till mig går i samma klass och i onsdags kväll var det som vanligt billig öl på och förfest på Carmen sedan vidare (för första gången) till Café Opera (vilket förövrigt var helt surrealistiskt) för storskalig dans och fylla.
Vi är ett blandat gäng från klassen och vi har alla väldigt olika politiska värderingar men som jag brukar säga "mångfald gynnar"! Hur som helst, Café Opera, shots, massa fylla och män i kostym. Min väninna är där och vi dansar i dimman och plötsligt ser jag en av våra klasskompisar lägga armen runt hennes midja och uppenbart stöter på henne, hon skämtar bort det och allt är förlåtet och glömt... Kunde man tro...
Duktig och sansad som jag är (eller bara för full) går jag hem och somnar i min ensamhet.
Dagen efter ringer denna kvinna och har brutal ångest, Hon berättar att hon har sovit med mannen (armen runt midjan) och att mörkret, trots att hon inte egentligen var sugen, drog till sig kåthetens ljuva känsla och där låg de nakna och var nära pleasure town...
då kom det, som bakfyllan, som blåtiran, feministiska backlashen, som missbildningarna efter Tjenobyl, TUMMEN!
Igen, vad är grejen med tummen???
Mali de BESVIKEN PÅ MÄNEN
Argagrannenlappar!
Jag måste säga att jag älskar den arga grannen, jag älskar alla arga grannar som existerar, för dom gör det, i alla lägenhetshus, radhusområde, inne i städer, i förorter, byar, småstäder. Den obligatoriska arga grannen. Det som fascinerar mig mest är att att alla dessa, i alla delar av Sverige har ungefär samma problem med sina grannar. Det är för högljutt, stökigt, nedskitat, felplacerat, i vägen, eller något annan irriterande, har dom någon sorts hemlig klubb, en konspiratorisk organisation där de upprätthåller disciplinen bland medborgarna? Kanske är den till och med global? Värt att titta närmare på det här!
Jag såg den roligaste "arga grannen-lappen" när jag precis flyttat in, minns inte riktigt men var något i stil med:
"Du som går med klackar kl 8 varje morgon, kan du sluta med det. Alla är inte vakna då!"
Numera måste man ha ljuddämpare på sina skor, glöm inte det, annars blir dina grannar arga!
Mali de Beauvoir
Nawness
Nawness är ett ord som jag har uppfunnit alldeles själv. Ni vet , det då något är så jävla gulligt och sweet att man bara vill utbryta "ååååh" eller på engelska "naaaaw" Typ söta hundvalpar, tjocka bebisar, eller bara när man får frukostmacka och kaffe på sängen av söt kille på onsdagsmöra.
Iaf. Jag var skitstressad och nere, skitmycket i skolan, pianolektion. min fina lärare Nilla frågar hur jag mår och lyckas luska ur mig att jag och mitt ex har gjort slut. Jag får mental breakdown och börjar grina där på pianopallen. Hon tröstar och är så jävla fin. Nawness nr 1.
Senare på kvällen när jag har sagt till min Stockholmskille att jag känner mig stressad och nere och inte är på topp får jag följande sms:
Härliga du! Inte bra att du känner dig stressad. Har inte märkt det så mycket när vi pratar. Det saknas nog en dimension i vår kommunikation.....Fysisk kommunikation. När du säger att du inte känner dig bra vill jag komma och hålla om dig, ge dig en stor kram och prata. Du är fantastiskt fin. Puss, Puss
Feb 10 21:38
NAWNESS!!! Eller hur!?
Auf Widersehen
Iaf. Jag var skitstressad och nere, skitmycket i skolan, pianolektion. min fina lärare Nilla frågar hur jag mår och lyckas luska ur mig att jag och mitt ex har gjort slut. Jag får mental breakdown och börjar grina där på pianopallen. Hon tröstar och är så jävla fin. Nawness nr 1.
Senare på kvällen när jag har sagt till min Stockholmskille att jag känner mig stressad och nere och inte är på topp får jag följande sms:
Härliga du! Inte bra att du känner dig stressad. Har inte märkt det så mycket när vi pratar. Det saknas nog en dimension i vår kommunikation.....Fysisk kommunikation. När du säger att du inte känner dig bra vill jag komma och hålla om dig, ge dig en stor kram och prata. Du är fantastiskt fin. Puss, Puss
Feb 10 21:38
NAWNESS!!! Eller hur!?
Auf Widersehen
Mitt livs första "arga grannen-lapp"
Jag går på folkhögskola. Läser musik, bor i ett studenthus som kallas för Almeberg. Vi är tolv personer som bor i huset, alla känner alla, ett vardagsrum. Imorse när jag skulle upp och duscha går jag till tvättstugan för att hämta min nytvättade morgonrock. Jag möts av följande lapp.
Till dig, kära kamrat och medmänniska som fann det nödvändigt att låna (?) min blåa IKEA-påse som jag hade lagt här i tvättstugan, om du finner det i ditt hjärta att du vill återlämna sagda påse så vore det ytterst angenämt.
Småirriterade hälsningar// Fredrik Rum 12
PS: skiter väl i påsen men det är en principsak... :DS
HAHAHAHA, DÖR VI INTE AV SKRATT HÄR? Småsint jävel.
(Jag lägger också min tvätt i sådana påsar och inser att jag måste fått med mig den.
Skriver en lapp och hänger den och påsen på hans dörr. )
Auf Wiedersehen!
Till dig, kära kamrat och medmänniska som fann det nödvändigt att låna (?) min blåa IKEA-påse som jag hade lagt här i tvättstugan, om du finner det i ditt hjärta att du vill återlämna sagda påse så vore det ytterst angenämt.
Småirriterade hälsningar// Fredrik Rum 12
PS: skiter väl i påsen men det är en principsak... :DS
HAHAHAHA, DÖR VI INTE AV SKRATT HÄR? Småsint jävel.
(Jag lägger också min tvätt i sådana påsar och inser att jag måste fått med mig den.
Skriver en lapp och hänger den och påsen på hans dörr. )
Auf Wiedersehen!
Har mått allmänt skit sen jag fick reda på att Mitt ex träffat ny brutta efter dryga månadens uppehåll med mig. (Förvisso 26 och utan seriösa framtidsplaner men ändå!) Men vad fan, nu glömmer vi det. Jag kan inte älta mig igenom livet!
Ikväll är det fredag helg och jag skall åka till Göteborg och bo hos min söta Amanda. Hon pluggar genus och jag ska ut med det gänget. Vem vet? En genuskille? En söt!? Som inte är bög.
Wish me luck!
Snabb replik till Linn som skrev:
"Frågan är om det är gentlemannamässigt eller en självklarhet man borde förvänta sig om killen inte gillar kondomer?"
Mitt svar: Man är inte en gentleman öht om man vägrar använda kondom!
Dagen efter-piller eller inte!!!
Auf Widersehen!
Ikväll är det fredag helg och jag skall åka till Göteborg och bo hos min söta Amanda. Hon pluggar genus och jag ska ut med det gänget. Vem vet? En genuskille? En söt!? Som inte är bög.
Wish me luck!
Snabb replik till Linn som skrev:
"Frågan är om det är gentlemannamässigt eller en självklarhet man borde förvänta sig om killen inte gillar kondomer?"
Mitt svar: Man är inte en gentleman öht om man vägrar använda kondom!
Dagen efter-piller eller inte!!!
Auf Widersehen!
Rödvinsdrömmar
Middagen igår blev lyckad! Puh!
Det är så skönt med vänner som är notoriskt sena när man själv också är notoriskt sen. Kl 19 (vid den tidpunkten var köket upp-och-ner, golvet nymoppat och jag, Jonatan och Jonatans kompis Gustav sprang runt som skållade råttor i panik) började telefonen ringa. 7 av 7 inbjudna var över en halvtimme sena. Puh!
Maten blev asgod, samtalen var trevliga och tro det eller ej - intelektuella! Alla fick paltkoma och päste i soffan. Jag och Elias smög runt och smygpussades lite då och då under kvällen. Vid kl elva ungefär smet vi iväg och gick hem till honom för sex och sömn. Jag var en kass värdinna, men det var det värt!
Jag hade druckit ungefär en halv flaska rödvin under kvällen, och drömde extremt tydliga drömmar hela natten!
Ni vet, såna där drömmar då allt som hänt under dagen/veckan flyter samman och bildar knäppa situationer...
Första drömmen: Jag ligger på rygg, och Elias sitter upp och tittar på mig. "Jag kan inte träffa dig längre." säger han. "Jag har cancer och kommer dö inom ett halvår"
(jag tolkar detta som en blandning mellan min oro att han ska tröttna på mig och att Marcus' pappa tidigare under dagen berättat att hans mamma, Marcus farmor, har fått cancer i bihålorna och troligen kommer bli blind inom ett halvår.)
Jag vaknade av drömmen, och det tog mig flera minuter att inse att det inte var sant.
Andra drömmen: Jag råkar ha sex med en kompis till Elias, och de tycker att jag måste välja någon av dem, men jag förstår inte varför. Jag tycker bara det är gött att ha två män. (kan detta tyda på att jag börjar tröttna på Elias, eller kan det vara gamle Marc som spökar?)
Det visar väl sig med tiden...
/Limpan
Det är så skönt med vänner som är notoriskt sena när man själv också är notoriskt sen. Kl 19 (vid den tidpunkten var köket upp-och-ner, golvet nymoppat och jag, Jonatan och Jonatans kompis Gustav sprang runt som skållade råttor i panik) började telefonen ringa. 7 av 7 inbjudna var över en halvtimme sena. Puh!
Maten blev asgod, samtalen var trevliga och tro det eller ej - intelektuella! Alla fick paltkoma och päste i soffan. Jag och Elias smög runt och smygpussades lite då och då under kvällen. Vid kl elva ungefär smet vi iväg och gick hem till honom för sex och sömn. Jag var en kass värdinna, men det var det värt!
Jag hade druckit ungefär en halv flaska rödvin under kvällen, och drömde extremt tydliga drömmar hela natten!
Ni vet, såna där drömmar då allt som hänt under dagen/veckan flyter samman och bildar knäppa situationer...
Första drömmen: Jag ligger på rygg, och Elias sitter upp och tittar på mig. "Jag kan inte träffa dig längre." säger han. "Jag har cancer och kommer dö inom ett halvår"
(jag tolkar detta som en blandning mellan min oro att han ska tröttna på mig och att Marcus' pappa tidigare under dagen berättat att hans mamma, Marcus farmor, har fått cancer i bihålorna och troligen kommer bli blind inom ett halvår.)
Jag vaknade av drömmen, och det tog mig flera minuter att inse att det inte var sant.
Andra drömmen: Jag råkar ha sex med en kompis till Elias, och de tycker att jag måste välja någon av dem, men jag förstår inte varför. Jag tycker bara det är gött att ha två män. (kan detta tyda på att jag börjar tröttna på Elias, eller kan det vara gamle Marc som spökar?)
Det visar väl sig med tiden...
/Limpan
torsdag 4 februari 2010
Psykopattummen!
Fortsättning följer på den enda och väldigt mycket in-my-face kärleksliknande sexuella kontext som existerar i mitt numera nära maniska liv.
Mannen, tummen, psykot - smsfest för alla!
Samma dag; 12.49
"Hej! Fy fan vilken ångest jag hade imorse, söt naken tjej i säng yvs. arbete. Nu när jag har arbetat vill jag träffa den söta tjejen igen. Vad gör du på måndag? Cocktails och Refused hemma hos dig? Jag tar med sprit. /Tummen"
(Inget svar)
Samma dag; 13.23
"Eller ännu bättre, vad göre du ikväll"
(Inget svar)
Samma dag; 18.27
"Nehee =("
(Inget svar)
Dag 1; 20.53
"Hej Malle, jag tyckte du var en grym tjej och hade gärna träffat dig igen (i mindre dyngrakt tillstånd). Om jag sade/ gjorde något dumt så ber jag om ursäkt. Det var verkligen inte meningen i sådana fall. Ha det fint! /Tummen"
(Svarar till slut)
och så håller det på SMS efter SMS, ett tag var jag rädd att gå hem utifall att han skulle stå utanför min dörr och skrika.
Jag trodde att jag var dålig på att vara kall, spela spelet, följa 3-dagars regel eller inte fylle-smsa men sannerligen har jag fått mig en konkurrent. Kanske ska jag köra samma game tillbaka och på så sätt få honom att tappa intresset för mig? Kanske inte?
Han och andra män (annan man jag släpade hem dagen efter Tummen) fick mig att lägga allt var män, förhållande, flört heter och lägga skiten på någon dammig hylla någonstans.
"There will be no more men!"
/Mali de Beauvoir, Stockholm, Sweden
Rapporterar återigen från Malmö högskolas bibliotek. Mitt huvud känns som ett slitet gummiband, då vi pratat Kognitiv Beteende Terapi sedan kl 8 i morse...
Kaoset i köket styrdes upp relativt smärtfritt igår, och efter några snälla ord från kombon Jonatan (bristvara generellt, men fantastiska i behövande situationer) mådde jag riktigt bra igen.
Lyckades också hålla fingrarna borta från att smsa mr Januari hela dagen igår. Idag har jag skickat sms om tid och villkor för middagen ikväll, men inte fått svar på... tre timmar. Mekanismerna går igång igen.. tänk om han tröttnat på mig redan, tänk om han ser den här kvällen som en hög förhållande-tröskel han inte vill kliva över, tänk om han är en psykopatisk player som bara ville ha ett känslosamt yttrande från mig och sen seglar vidare på singellivets hav...
Inga signaler jag tolkat tyder på att det skulle vara så, men man vet ju aldrig?
Inför kvällen känner jag helt enkelt: Det kan gå hur bra eller dåligt som helst.
Antingen går det åt skogen:
- Barnvaktsföräldrarna är sena hem, fast jag bett dem att komma tidigt, vilket leder till att jag blir sen hem och inte hinner varken duscha (katastrof eftersom jag glömde ta deo i morse) eller laga avocadosallad (katastrof eftersom jag aldrig gjort den innan och behöver lite tid)
- Jonatan har skitit i att dammsuga och moppa trots att han lovat. Katastrof eftersom vi har en vecka gamla rödvinsfläckar på hallgolvet.
- Elias bestämmer sig för att skita i middagen och skita i mig.
- Maten smakar bajs och jag slutar som en evig ungmö i djup tragik.
Eller så går det superbra:
- Barnvaktsföräldrarna är hemma tidigt och ger mig en bussbiljett.
- Jag hinner duscha, raka benen, välja kläder, sminka mig, och laga en fantastisk avocadosallad.
- Jonatan har städat, och dukat, och köpt gott vin som han dessutom luftat lagom till att jag kommer hem.
- Elias är där och alla har jättekul.
- Jag får ligga ikväll.
fortsättning följer...
/Limpan
Kaoset i köket styrdes upp relativt smärtfritt igår, och efter några snälla ord från kombon Jonatan (bristvara generellt, men fantastiska i behövande situationer) mådde jag riktigt bra igen.
Lyckades också hålla fingrarna borta från att smsa mr Januari hela dagen igår. Idag har jag skickat sms om tid och villkor för middagen ikväll, men inte fått svar på... tre timmar. Mekanismerna går igång igen.. tänk om han tröttnat på mig redan, tänk om han ser den här kvällen som en hög förhållande-tröskel han inte vill kliva över, tänk om han är en psykopatisk player som bara ville ha ett känslosamt yttrande från mig och sen seglar vidare på singellivets hav...
Inga signaler jag tolkat tyder på att det skulle vara så, men man vet ju aldrig?
Inför kvällen känner jag helt enkelt: Det kan gå hur bra eller dåligt som helst.
Antingen går det åt skogen:
- Barnvaktsföräldrarna är sena hem, fast jag bett dem att komma tidigt, vilket leder till att jag blir sen hem och inte hinner varken duscha (katastrof eftersom jag glömde ta deo i morse) eller laga avocadosallad (katastrof eftersom jag aldrig gjort den innan och behöver lite tid)
- Jonatan har skitit i att dammsuga och moppa trots att han lovat. Katastrof eftersom vi har en vecka gamla rödvinsfläckar på hallgolvet.
- Elias bestämmer sig för att skita i middagen och skita i mig.
- Maten smakar bajs och jag slutar som en evig ungmö i djup tragik.
Eller så går det superbra:
- Barnvaktsföräldrarna är hemma tidigt och ger mig en bussbiljett.
- Jag hinner duscha, raka benen, välja kläder, sminka mig, och laga en fantastisk avocadosallad.
- Jonatan har städat, och dukat, och köpt gott vin som han dessutom luftat lagom till att jag kommer hem.
- Elias är där och alla har jättekul.
- Jag får ligga ikväll.
fortsättning följer...
/Limpan
onsdag 3 februari 2010
ambitioner och mazarin
Malmö calling!
Imorgon ska vi ha knytkalas med ett gäng från socionomklassen, och mr Januari är bjuden. För er som inte visste - mr Januari är vegan, och även om han sagt att jag inte behöver laga något speciellt till honom så vill man ju gärna imponera lite!
Hjärnkontoret har arbetat för fullt i flera dagar, och äntligen igår lyckades jag fundera ut något bra.
Tänker Baker and Spice recept, tänker Grillad broccoli med vitlök och chili + avocadosallad med koriander, körsbärstomater och rödlök. Plus att jag tänkt ut en egen rätt (den felande länken..).
Det börjar bra, jag kokar broccolin, fräser vitlöken och chilin, och "grillar" broccolin separat. Än så länge är händelseförloppet under kontroll.
Jag börjar med min egna rätt, som jag tänkt ska vara champinjonröra i paprikahalvor som man kör i ugnen. Jag börjar skiva champinjonerna, glömmer bort att jag precis hackat chili och kliar mig i ögat! Aj för satan!!!
I samma sekund blir andra omgången broccoli färdigkokad, jag ska ta den från spisen och spiller varmt vatten på foten (AAAAJ!!!)
Köket ser ut som fan, champinjonröran smakar skit (vad gör man när man överdoserat citron?!?) och jag har ont på två ställen samtidigt.
Det blir bloggande och tröstmunchie (mazarin från netto, kan jag bli mer white trash?) innan jag pallar ta tag i det här kaoset. Kanske till och med en cigarett.
Jag försöker tänka positivt:
- Två av tre veganrätter blir , om än inte lyckade, åtminstone OK.
- Det är tanken som räknas.
- Misslyckade projekt är ett tecken på att man är en charmig, kreativ person (eeh... not)
Jag har i alla fall kommit till sans och väljer fruktsallad till efterrätt istället för hemmagjord sorbet (hade garanterat blivit årets rysare)
Mina inlägg blir längre och längre, sorry för detta! Kan inte hindra mig själv från att skriva av mig...
Igår skrev jag puss i ett sms till Elias, och fick puss tillbaka. (Yeeeiiii!!!! Segerdans runt hela lägenheten!). Han insisterar också på att betala för ett dagen efter-piller som jag tog i förrgår. Frågan äe om det är gentlemannamässigt eller en självklarhet man borde förvänta sig om killen inte gillar kondomer?
Fick även ett sms från Marc kl 00.45 inatt. "Gdnite linn" Vad fan?
svarade på morgonen
"Hey marc. Friends dont say gdnite? Sorry if im bering rude, but it hasnt been easy for me getting over those feelings, and if u snd me txts like that itl start them up all over again... Hope u understand :)"
"Im sorry. I miss you sometimes. Friends say goodmorning though, right? I'll try not to txt."
Man saknar inte mjölken förrän kon är ur båset, eller vad säger man?
Han tog mig så jävla mycket för givet, och hade jag bara haft ballsen att ställa lite krav hade jag säkert mått mycket bättre. Men men. Det känns ju gött nu i vilket fall. Om saker går åt helvete med Elias så vet jag att jag har ett garanterat ligg i London. Sweet, sweet brown sugar!
/Linn
Imorgon ska vi ha knytkalas med ett gäng från socionomklassen, och mr Januari är bjuden. För er som inte visste - mr Januari är vegan, och även om han sagt att jag inte behöver laga något speciellt till honom så vill man ju gärna imponera lite!
Hjärnkontoret har arbetat för fullt i flera dagar, och äntligen igår lyckades jag fundera ut något bra.
Tänker Baker and Spice recept, tänker Grillad broccoli med vitlök och chili + avocadosallad med koriander, körsbärstomater och rödlök. Plus att jag tänkt ut en egen rätt (den felande länken..).
Det börjar bra, jag kokar broccolin, fräser vitlöken och chilin, och "grillar" broccolin separat. Än så länge är händelseförloppet under kontroll.
Jag börjar med min egna rätt, som jag tänkt ska vara champinjonröra i paprikahalvor som man kör i ugnen. Jag börjar skiva champinjonerna, glömmer bort att jag precis hackat chili och kliar mig i ögat! Aj för satan!!!
I samma sekund blir andra omgången broccoli färdigkokad, jag ska ta den från spisen och spiller varmt vatten på foten (AAAAJ!!!)
Köket ser ut som fan, champinjonröran smakar skit (vad gör man när man överdoserat citron?!?) och jag har ont på två ställen samtidigt.
Det blir bloggande och tröstmunchie (mazarin från netto, kan jag bli mer white trash?) innan jag pallar ta tag i det här kaoset. Kanske till och med en cigarett.
Jag försöker tänka positivt:
- Två av tre veganrätter blir , om än inte lyckade, åtminstone OK.
- Det är tanken som räknas.
- Misslyckade projekt är ett tecken på att man är en charmig, kreativ person (eeh... not)
Jag har i alla fall kommit till sans och väljer fruktsallad till efterrätt istället för hemmagjord sorbet (hade garanterat blivit årets rysare)
Mina inlägg blir längre och längre, sorry för detta! Kan inte hindra mig själv från att skriva av mig...
Igår skrev jag puss i ett sms till Elias, och fick puss tillbaka. (Yeeeiiii!!!! Segerdans runt hela lägenheten!). Han insisterar också på att betala för ett dagen efter-piller som jag tog i förrgår. Frågan äe om det är gentlemannamässigt eller en självklarhet man borde förvänta sig om killen inte gillar kondomer?
Fick även ett sms från Marc kl 00.45 inatt. "Gdnite linn" Vad fan?
svarade på morgonen
"Hey marc. Friends dont say gdnite? Sorry if im bering rude, but it hasnt been easy for me getting over those feelings, and if u snd me txts like that itl start them up all over again... Hope u understand :)"
"Im sorry. I miss you sometimes. Friends say goodmorning though, right? I'll try not to txt."
Man saknar inte mjölken förrän kon är ur båset, eller vad säger man?
Han tog mig så jävla mycket för givet, och hade jag bara haft ballsen att ställa lite krav hade jag säkert mått mycket bättre. Men men. Det känns ju gött nu i vilket fall. Om saker går åt helvete med Elias så vet jag att jag har ett garanterat ligg i London. Sweet, sweet brown sugar!
/Linn
tisdag 2 februari 2010
förhållande..?
Jag sitter i biblioteket på skolan när jag läser Malles efterlängtade debut på blogg-arenan och kan inte hindra mig själv från att skratta högt! Min teori slår aldrig fel! (...tills den dag jag kommer träffa en man som motbevisar den...)
Irriterade blickar slår mot mig från diverse studenter i lokalen, och jag tänker ni vet inte vad ni går miste om, people!
mr Januari och jag låg och myste i sängen igår, då han frågade var jag tycker att vi är någonstans. Vad ska man svara?
Jag sa att jag tycker jättemycket om honom, men inte vet vad jag borde förvänta mig, typ.... Rörigt svar i panik.
Önskar man hade en riktigt bra avledningsmanöver i sådana situationer.. en telefon som ringer på beställning.
Samtalet fick mig att fundera lite grann. Jag vet ju faktiskt inte vad jag förväntar mig, eller ens hur jag kommer känna för honom om en vecka. Just nu är allt bara helt fantastiskt, men jag misstänker att en vardagslunk kan infinna sig ganska snabbt, och det är väl då man känner i fall man verkligen älskar personen i fråga eller bara känslan av att ha någon.
Nu ska jag lämna Malmö högskolas bibliotek för att köra barnvagn i snörusket.
Note to self: körkort innan graviditet!
/Linn
Irriterade blickar slår mot mig från diverse studenter i lokalen, och jag tänker ni vet inte vad ni går miste om, people!
mr Januari och jag låg och myste i sängen igår, då han frågade var jag tycker att vi är någonstans. Vad ska man svara?
Jag sa att jag tycker jättemycket om honom, men inte vet vad jag borde förvänta mig, typ.... Rörigt svar i panik.
Önskar man hade en riktigt bra avledningsmanöver i sådana situationer.. en telefon som ringer på beställning.
Samtalet fick mig att fundera lite grann. Jag vet ju faktiskt inte vad jag förväntar mig, eller ens hur jag kommer känna för honom om en vecka. Just nu är allt bara helt fantastiskt, men jag misstänker att en vardagslunk kan infinna sig ganska snabbt, och det är väl då man känner i fall man verkligen älskar personen i fråga eller bara känslan av att ha någon.
Nu ska jag lämna Malmö högskolas bibliotek för att köra barnvagn i snörusket.
Note to self: körkort innan graviditet!
/Linn
måndag 1 februari 2010
Tummen!
Sockholm calling!
Hur många gånger har vi inte alla, ni alla pratat om små snoppar, män med pyttepyttesmå snoppar? Vi kallar dom lillfingret, vi kallar dom lillen, eller "jag kände inte ens att han var i mig-killen", Linn brukar vara den som säger "men han hade ju små händer, du borde ha förstått..."
Men jag lär mig uppenbarligen inte!
Veckan hade varit riktigt hektisk, massa sociala konvent, supande som fan, fransyskor vilse i Stockholm, flyktingförläggning i mina 24kvadrat och för att inte glömma 200% universitetsstudier med allt vad det innebär (typ äckelliberal professor i Nationalekonomi som tycker att skatter är "någon typ av fördelningspolitik, eller nåt..." "Vadå utsugning av U-länder, man kan tro det men alternativkostnaderna för dom är faktiskt väldigt mycket högre om de specialiserar sig! Man kan få en känsla av det men det är inte utsugning!") slutligen på fredag kväll hade alla dragit (till och med min sambo) och jag kunde slappna av med en box rött och ost med vännen Klara!
Vi hade bestämt att "ta det lugnt" och inte klubba även denna kväll (trots det hade vi båda klätt upp alldeles för tjusigt för att sitta och sunka hemma) men ni känner mig. Ner på stan och in på Debaser (vakten tilltalar mig med förnamn)!
22.30
Kliver in och ser alltför många söta indiepojkar, indiestim, jag och klara ler belåtet mot varandra.
22.40
En man med Black Flag-tröja hoppar fram framför mig och säger något i stil med "du är så himla söt, jag heter..." och räcker fram handen. Han hade musche!
23.30
Han hänger kvar och visar sig vara 29 år och journalist. Jag ser en karriärmöjlighet och ruset ökar i intensitet. Klara känner sig mindre bekväm tills kompis 3 dyker upp.
00.00
Dans, luddig dimma, mannen är full som fan och jag med och det är röj på dansgolvet. Han talar om för mig att han inte gillar öl utan drinkar, han tappar poäng redan där!
01.00
Klara siktar in sig på en man på dansgolvet och han kommer inte undan!
02.00
Vi tar taxin hem till min (äntligen egna) boning och jag bjuder på vin och Refused.
Det är efter det här som det spårar.
Han ber mig att ta av mig kläderna, ja säger åt honom att han får allt ta av sig sina först.
Där ligger vi halvnakna och när jag finner min hand befinna sig innanför hans kalsonger kan jag inte tro att det är sant, där finns inget! Eller oj, där va han ju! Eller?
Jag försöker greppa den men finner det svårt.. Har jag stora händer?
Ni förstår, inte större än min tumme, PÅ RIKTIGT!!!!
Linn, nästa gång ska jag kolla på dom där jävla händerna!!
Det tar inte slut här, jag vakar på lördag morgon, frustrerad och irriterad och han har som tur väl är redan gått till jobbet och fumlar efter min mobil och till min förvåning ser jag att han redan hunnit skicka två sms...
Jag tänker, Vad i helvete och tro mig mer kommer...
Män är patetiska!
/Mali de Beauvoir
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
